Neonatalen

Annons

Hemgång från BB.

Igår eftermiddag åkte Erik hem för att lösa av Lindas mamma och ta hand om barnaskaran på hemmaplan. Linda och jag stannade kvar på BB för att ta hand om Birk och förbereda för hemfärd.

Natten var inte speciellt lugn och fin. Birk kom på att han nog skulle göra en insats för att få igång amningen lite mer. Så han har gnölat, snuttat, sugit, gnällt, ammat, skrikit, sovit en stund.. och upprepat detta cirka hundra gånger under natten.

Man tappar tidsuppfattningen och minnet en aning när en bebis håller på såhär. Så vi vet inte riktigt hur mycket vi sovit. Om vi sovit? Tror att vi sov från klockan 06.00 till 08.00 åtminstone.

Vi klev iaf upp vid halv nio för att äta frukost, duscha och packa.
Erik tog med sig barnen hemifrån och åkte mot Östersund vid klockan tio.

Under tiden var vi med Birk på undersökning innan hemfärd. PKU-test, kolla hörsel, vikt, huvudomfång, gulhet i huden och säkert nåt mer som vi glömt nu.
Han fick godkänt på samtliga prov och en OK-stämpel. Nu var det fritt fram att åka hem! =)
Fantastiskt skönt att få åka hem redan efter 2 dygn.

Erik och barnen kom in på BB vid 11.30 och alla ville såklart hålla Birk en stund var innan vi kunde åka.

syskonfotografering

stolt syster

brödraskap

född med kejsarsnitt

syskonfotografering

gots barnkläder

Sen spände vi fast Birk i babyskyddet och tackade för oss. =)
Innan vi gick ut till bilen åkte vi upp till neonatalavdelningen för att hälsa på personalen.
När Isabelle föddes bodde jag där i sju veckor och med Nils & Signe bodde vi där 5 veckor. Det är till stor del samma personal nu som det varit de senaste åtta åren.
Kul att få visa upp våra barn som de tagit hand om i början av livet. Att allt gått bra sen vi åkt från neo.
Och kul för våra barn som bott där att se hur det är.

bebis i familjen

bra babyskydd

babysafe

neo östersund

nyfödd pojke

 

östersunds bb

hemfärd från bb

En sväng förbi McDonalds för att utfodra familjen och sen åkte vi hem! =D
Barnens mormor och morfar kom på besök en stund och sen har vi mest tagit det lugnt. Vilket vi planerar att göra resten av helgen. Nu behöver vi landa, lära känna Birk och få till rutiner.

snygga barnmöbler ute

söt bebis

 

Ha en fortsatt trevlig helg!
Kramar Hampus
Polfamiljen

Annons

Neonatalen

Nils och Signe är redan 15,5 månad, helt otroligt vad fort tiden gått. Pratade senast i går om tiden på neo, dom längsta 5 veckorna i vårt liv skulle som man också skulle kunna säga. Men även om det var en jobbig tid så var den ändå positiv, tror det hade att göra med alla fantastisk personal, den var verkligen helt underbar! Skulle vi hamna på neo igen vet vi vad vi har att vänta och känner oss väldigt trygga i det. Personalen där är verkligen något utöver det vanliga. Dom fanns verkligen alltid där, oavsett om dom kom in för att bara snacka lite skit eller om dom kom in när man själv var nere i något svacka och satt och grät, dom fanns alltid där!

Nu är ju neo inte ett ställe man vill hamna på, absolut inte, får man önska skulle ju alla givetvis gå minst 38 veckor så ingen behövde vara där..

Sidospår…

Nils och Signe är iaf redan 15,5 månader, stora bebisar. Men tror ni dom går? Nä, inte ett steg, dom har stått länge och Signe framför allt har inga problem med att stå alldeles själv mitt på golvet men inte ett steg tar dom. Dom är små fegisar. dom kryper i en rasande fart men det hade ju varit smidigt både förr oss och dom om dom lärde sig gå. vi vet ju att allt har sin tid och vi kommer säga när dom går att, guud vad skönt det var då dom kröp:) Men är vi inte alla lite så, att vi vill se framgång hela tiden?

Enligt läkaren vi träffade på  återbesökt på neo sist är det ingen brådska, dom har till sin 18 månadersdag korrigerad ålder på sig att lära sig gå, alltså till i slutet av maj. Men vi hoppas givetvis på tidigare.

Klättra har dock Signe kommit på hur man gör, i går hittade vi henne på köksbordet, hon klättrade först upp på tripptrappstolen och sedan även till bordet, farligt! Så nu ligger stolarna ner i köket, inte snyggt men nödvändigt.

2017-01-06 17.53.56

Lycklig Signe som lärt sig klättra upp i soffan:)

Flurig i håret som vanligt men tofsarna vi sätter i river hon ur lika fort eftersom hon använder sitt hår som ”snutte”

Annons

Vi är hemma!

komma hem

I onsdags, för en vecka sedan fick vi då äntligen åka hem, lite på nåder eftersom Nils fortfarande dippade i syresättning några gånger per dygn men eftersom vi köpt andningslarm så tyckte läkaren det var okej.

Kändes nästan overkligt på något vis när vi gick ut från sjukhuset och packade in allt i bilen. Trångt blev det, tyckte inte vi hade så mycket saker i vårt rum men på 5 veckor hade vi tydligen samlat på oss en hel del:)

Tanken var att vi skulle hinna hem för att överraska barnen då dom slutade skolan men han inte riktigt då det var läkarundersökning innan vi fick åka och sedan var det recept som skulle skrivas. Barnens mormor kom hem med barnen istället och det blev kramkalas och glädjetårar i hallen. 5 veckor är lång tid att vara ifrån varandra, både för barn och oss vuxna.

Nu har vi alltså varit hemma i en vecka och börjat landa i en vardag som småbarnsföräldrar igen, det var ju några år sedan vi skakade välling, bytte små blöjor och behövde upp på nätterna:)

Allt har gått bra, är väl egentligen bara nattsömnen man saknar, dom är väldigt snälla och duktiga men Signe vill inte alltid vara tyst och sova på nätterna om man säger så:) I natt tog nog priset, ingen av oss har sovit nå många minuter efter 3 i natt. Vi laddar för en bättre natt i natt helt enkelt.

Linda är föräldraledig medan Hampus och Erik alternerar att vara hemma och på förskolan.

//Polyfamiljen

Annons

Ett steg framåt och ett steg bakåt

badhusparken

 

I dag tog vi en härlig promenad ner till badhusparken för att mata fåglarna, härligt väder men lite väl kallt då vi inte riktigt har kläder för denna årstiden här. Bebisarna sov gott hela tiden och vi passade på att möta upp Lindas kusin och hennes lilla bebis på 3 månader när vi var ute.

I går, på deras månadsdag fick vi då äntligen gå ut med vagnen utanför sjukhusets väggar, Hampus syster och hennes svägerska kom hit och vi gick tillsammans, vilken känsla att få ta med sina bebisar ut och få rå om dem alldeles själva utan personal som övervakar. Nu är det inte så illa som det låter, personalen är fantastisk, men ni förstår säkert hur vi menar:)

I går blev även Signe av med sin övervakning, inga mer sladdar att ta hänsyn till, underbart! Nils fortsätter dock att dippa emellanåt och har fått tillbaka sin medicin för det så honom håller dom uppkopplad och när vi går ut får vi ta med oss en dosa som larmar om det skulle vara så att han går ner. Känns tryggt att ha den med. Han tycks dock vara en utekille så han ligger mestadels runt 100 i syresättning då vi är ute.

Så nu är det alltså Nils det hänger på när vi får åka hem:) Han måste sluta dippa, läkarna ska bara komma på varför han gör det och hur det ska motverkas. Från och med i går testar både Signe och Nils en ny mat för att se om det är hans mage som spökar. Blodprover är tagna för att utesluta någon infektion och i morgon ska hans blodvärde kollas igen, det låg nämligen lite lågt sist. Mycket på gång med andra ord.

//Polyfamiljen

Annons

35 fulla veckor

35 fulla veckor

I går hade jag varit i v 35+0 om inte Nils och Signe valt att komma ut till oss tidigare. Vecka 35 betyder på Neo att man har möjlighet att få åka hem om allt är bra. Det var givetvis det vi hade hoppats på att få göra, nu blev det inte så. Nils dippar fortfarande så att ha honom övervakad är ett måste. Han kommer snabbt tillbaka själv men man vet aldrig så vi blir kvar här tills han slutat att dippa, känns skönt att ha honom övervakad samtidigt som vi givetvis vill åka hem. Signe har inte dippat på flera dagar, men som läkaren sa i dag, tjejer är ju lite tidigare med det mesta;)

I går var storasyskonen hit och hälsade på, momma och moffa givetvis också, även om vi hunnit träffa dem lite i veckan som var är det alltid mysigt när dom kommer hit och hälsar på och även att dom får träffa bebisarna. Dom har det bra hos momma och moffa men givetvis ska det bli skönt att få komma hem och komma tillbaka i rutiner igen.