Graviditet

Annons

Hemmaplan!

Jaha vad ska man börja hur jag ser på denna graviditet på hemmaplan?

Jag vet inte vad jag ska börja, men från min bild av detta så har jag försökt och klara detta själv här hemma. Och jag tror inte att jag har klarat av detta om jag inte ha haft dom stora barna som har hjälpt mig ibland. Det finns inga som är så underbara som dom. ❤️❤️ Och dom har sett att nu måste vi hjälpa pappa han behöver oss nu, och dom har hjälpt till utan att man har frågat.❤️

Nu när man har levt själv så har jag så har jag vuxit i att ta eget ansvar och egna beslut som jag vet att jag är dåligt på. För om jag inte gör något vem ska annars göra det? Så det har varit positivt om man ska se på något bra med att vara själv. Jag är inte den som kommer med att -nu måste vi tex städa kylskåpet eller fixa altanen för den är inte klar, så gjorde jag inte när alla tre är hemma. Så nu är det bara att bygga på det självförtroende att ”jag klara detta, jag kan göra det”.

IMG_1721

Jag kan bara säga att jag har levt som en ”ensamstående” inget ilat menat för Linda och Hampus. Det är just det jag går igenom nu. Jag tycker det är jäkligt ensamt att va själv med 6-7 barn, men va ska man göra, det är bara bita ihop ta en dag i taget så löser det sig.😃  Det är många som har frågat hur jag orkar med att ta hand om alla barnen och huset och jobbet mm. Jag har nog inget svar på det tror jag, jag kör på och ta en dag i taget.

IMG_2131

Det svåra med detta är att man vet att Linda och Hampus umgås varje dag och jag får va själv här hemma. Men jag får stänga av mina känslor och tänka på något annat för annars så skulle inte detta fungera för min del. Jag brukar ringa varje kväll men jag har varit dålig på det ibland på sista tiden😥 förlåt. Men när jag ringer till dom och får höra deras röster är det som dom är hemma i soffan.❤️😘 Jag har ju barna som ger mig mycket kärlek och skratt och det är inte fel det.

57546318995__73FEE372-68BA-4768-A84C-AD967F7BFF41

IMG_2082

Om sjukvårdstiden så blir jag hemma med att ta hand om resten av familjen och huset. Jag skulle vilja vara mycket mer  på sjukhuset men man kan ju inte va överallt. Jag och barna har varit inne några helger på neo, och det har varit hur underbart som helst. Att få träffa Linda och Hampus och att få ha Ture på bröstet och mysa❤️. Jag ser framemot att få träffa han mer när alla är hemma och att hela familjen är samlade igen så vi få bli en hel familj igen. Vi gör ju detta för att vi älskar våra barn och det är vi själva som har gjort detta val.

IMG_1524

Jag kan ju börja med att berätta lite hur jag gör när vi ska till förskolan. Jag förbereder dagen innan med nya kläder till dom, så att det ska va så smidig som möjligt. Man vill inte börja med att fundera på hm va ska dom ha idag då? Nä det har man inte tid med😉. Vissa dagar går det bra andra mindre bra, men man få ha sina trixs. Signe vill alltid ha klänningar men det kan hon inte bestämma över för det är inte hon som bestämmer. Men ibland så får hon välja och då blir hon glad 😁. Nils och Birk är lättast att fixa kläder till dom får det jag har tagit fram så är dom nöjda, tror jag iallafal  😉. Dom stora barnen dom fixar ju själva va dom ska ha för kläder det får dom bestämma över.  Så efter man har jobbat en hel dag så är det dags att åka hem och äta, sätta på en tvätt, städa mm. Men man hinner inte med allt som man har tänkt sig men man får ta det viktigaste just då. Men ibland så vill Nils, Signe och Birk vara ute en stund för att leka med sina el-bilar eller bara leka.

IMG_2265

IMG_2267

IMG_1868

Sen när det är dags att gå att sova då kan det va lite olika dagar det går bra och mindre bra. Så ibland så brukar Moa och Alexander hjälpa till, och Elliot med att lägga dom utan man frågar dom. Men det svåraste är nog Nils och Signe för det är ”bara pappa som ska göra”. Det är lika dant när Linda och Hampus är hemma så det är ingen skillnad.😎

Det är ungefär så här det ser ut för mig just nu, och jag längtar tills vi är alla samlade igen. Så här har det rullat på i några månader nu, men snart är det över och då får vi vara tillsammans igen som en stor familj😘.

 

 

IMG_1559

IMG_1537 58166899489__182AEA2B-B235-4B44-A58E-1C62D0673A01 IMG_1718 IMG_1556 IMG_2116

Tack för idag ha det så bra.

Kram Erik

Polyfamiljen

 

Annons
Annons

Mardröms-förlossningen!!

Jaha ni.. nu är han här! Ja, det blev en pojke. =D
Jag skulle nog kunna skriva huuuur mycket som helst om det här, men det kan ju bli lite långdraget för er att läsa. Jag tror vi ska ta och sätta oss ner och berätta om hela upplevelsen i en vlogg nån dag framöver. Bara vi har landat lite och bearbetat händelseförloppet själva.

Men lite kortfattat så var den här förlossningen som att befinna sig mitt i en mardröm!
Igår vaknade jag av att Linda skriker med skärrad röst: ”JAG BLÖDER! DU MÅSTE RINGA AMBULANS!”
Jag kollade dit och ”HELVETE!! FAN VAD BLOD! JÄVLAR!”
Jag flög upp ur sängen! Yrvaken och chockad. Linda ryckte åt sig min telefon och ringde 112. Hon klev ur sängen och ställde sig på golvet.. Det bara forsade blod på golvet! ”HELVETE!”
När SOS svarade skrek jag åt dom att vi behöver en ambulans NU!! Vi är på campingen, First camp.
”Vilken kommun befinner ni er i?”
Eh, va? Jaha.. UMEÅ!! Vi är på campingen i Umeå.
”Vilken adress är det?”
ADRESS?? HUR FAN SKA JAG VETA DET?? Det får ni koll upp. FIRST CAMP i UMEÅ!
Samtalet med SOS fortsatte vidare och dom fick prata med Linda. Jag hade inte tid med dom mer.
Jag ryckte täcket ur sängen och slängde på golvet. LÄGG DIG NER LINDA!! NU!!

Jag ringde förlossningen. När dom svarade så kommenderade jag dom bestämt! Linda-Marie Fridland kommer in med kraftig blödning! Ställ upp er och förbered för operation på en gång! Det här är JÄVLIGT akut! Vi kommer med ambulans.

SOS frågade om jag kunde möta upp ambulansen vid infarten till campingen för att öppna bommen. Japp, jag åker dit.
Linda låg på täcket på golvet och var helt förtvivlad. Hon var helt indränkt i blod. Det var ju inte direkt så jag ville lämna henne där, men vad skulle jag göra?!
Jag möter upp ambulansen nu. Fortsätt prata med SOS.

Nån minut senare var ambulansen på plats och dom bar ut Linda med täcket.
Snabb färd till förlossningen.
Under färden hann jag tänka ganska många tankar. Barnet lever säkert inte nu. Undrar om Linda överlever? Vi skulle ha bott på avdelningen på sjukhuset istället! Fan, vi förlorar säkert barnet!
Jag försökte ändå hålla mig samlad.
Linda kände inget av barnet. Jag svarade henne att det är helt normalt i det här läget. Det är klart du inte känner det nu när du är stressad.
Men egentligen ville jag bara skrika och grina.. jag trodde ju barnet hade dött där i magen.

När vi kom fram togs vi emot av all den personal som var tänkt att vara med på den planerade operationen om två veckor. När vi såg läkaren vi haft mest kontakt med här i Umeå så kom det nästan glädjetårar mitt i allt det här! Det var en sån himla lättnad att hon var där. Hon vet ju exakt vad det här fallet handlar om.

Snabbt in på ett undersökningsrum för att kolla läget.
Läkaren hittade bebisens tickande hjärta! ÅHHH!! HURRA!! Jag tror till och med att jag applåderade då! Jag blev så himla glad! =)

Så vidare in på operation. Där var allt uppdukat för att genomföra den här komplicerade förlossningen.
Nu vreds tempot ner en aning. Bebisen lever och Linda kontrollerades.
Efter lite förberedelser fick jag gå ut ur rummet och Linda sövdes.

09.42 förlöstes familjens nionde barn. En pojke.
1494 gram och 40,5 cm lång.
Han hade några kämpiga minuter i början eftersom han blivit påverkad av sövningen, men stabiliserade sig ganska snabbt.

Jag följde med upp till neo-iva medan Linda fortfarande opererades. 10 enheter blod och 8 enheter plasma fick hon.
Hon hade förlorat 4,5 liter blod enligt deras mätningar.. men då var inte det i husvagnen medräknat.
Dom höll Linda sövd tills allt var stabilt med henne igen.

Jag gick till henne på uppvaket vid 16.00 och vi åkte tillbaka till förlossningen vid 17.00.
Hon behövde lite mer vård innan vi gemensamt kunde åka till neo-iva så hon fick träffa bebisen.

Alltså! Vilken dag! En mardrömsstart som ändå slutade lyckligt!
Hela den här graviditeten har varit ett stort orosmoment! Skönt att det äntligen är över måste jag säga.
Nu blickar vi framåt och ska njuta av tiden på neo innan vi får komma hem och njuta ännu mer av att få vara en familj igen.

thumbnail_IMG_1686

thumbnail_IMG_1688

thumbnail_IMG_1690

IMG_0631

IMG_0632

IMG_0623

IMG_0619

IMG_0614

_MG_4591

_MG_4590

_MG_4585

_MG_4580

_MG_4578

Ha det gott!
Kramar Hampus
Polyfamiljen

Annons
Annons

Linda vaknade med blödning!

Den här dagen började lite väl tidigt!! Och lite väl dramatiskt!

04.45 väckte Linda mig för att hon blödde! Skarpt läge alltså! På med kläderna och ut i bilen. 05.00 infann vi oss på förlossningen.
Det var inte direkt någon störtblödning så det var inte så akut att Linda behövde in på nån operation eller så.
En barnmorska började med att undersöka Linda. Blodtryck, blodprov och lyssna på bebisen. Allt såg bra ut. Dom kopplade upp en kurva för att hålla koll på bebisen.

Vid 06.20 ringde jag Erik. Inte varje morgon man får ringa honom så tidigt.

Efter första undersökningarna blev vi flyttade till ett annat rum för att läkaren skulle göra undersökningar där. Hon gjorde ultraljudsundersökning och gynundersökning. Det fortsatte sippra blod.. men bebisen såg ut att må bra. Normalt med fostervatten.. inga synliga ansamlingar av blod.
När den undersökningen var klar så blev vi flyttade till ett lite trevligare rum för att avvakta där under dagen.
En stund senare blev vi flyttade från förlossningen till antenatalen två trappor upp. Där hamnar man om man behöver vård innan förlossning.
Vi fick träffa nån sköterska av nåt slag där som välkomnade oss. Så låg vi där och väntade.. lunch serverades.. och vi väntade..
Blödningen minskade under dagen.
Det var lite olika bud om hur länge vi skulle bli kvar där.. första budet var till efter lunch om allt var lugnt.. nästa bud var 2-3 dygn.. Sen kom ytterligare bud på att vara kvar till imorgon iallfall.

Vid 16.00 kom en läkare in för att kolla av läget och föra en diskussion med oss om hur vi skulle göra.
Den här läkaren lät ganska lugn.
Han berättade att det mest troliga är att det är en blödning på grund av föreliggande moderkaka. Det är mer regel än undantag att man får någon blödning runt vecka 28-30.

Han tyckte att vi kunde åka tillbaka till husvagnen. Det är bara att åka tillbaka till sjukhuset om det skulle börja blöda igen.
Så blev det. Nu sitter vi i husvagnen och hoppas att allt får vara lugnt. Inga mer blödningar nu tack.

_MG_4557

_MG_4558

_MG_4560

Medan vi har haft en orosfylld dag på sjukhuset har Erik varit på förskolan för att jobba. Vi har hållit honom uppdaterad under dagen.
Eter hans arbetsdag åkte han iväg till sporthallen. Idag var det dags för gymnastikuppvisning för Moa och Isabelle. =)
Nils, Signe och Birk hade någon slags egen uppvisning där också som det verkar. 😉

thumbnail_IMG_1680 (1)

thumbnail_IMG_1681

Såna här dagar blir det lite extra jobbigt att vi är på olika håll. Jobbigt för Erik att inte vara här när det händer något.. och jobbigt för oss att inte få gå på gymnastikuppvisning. Man hade ju gärna varit där!

Eftersom det blev så tidig morgon får det nog bli tidig kväll också.
Tack och god natt. =)

Kramar Hampus
Polyfamiljen