Funderingar från andra

Annons

Ska ni befolka hela jorden?

Måste börja med att tacka för alla härliga kommentarer, både här på bloggen och på Facebook. De flesta av er tycks ändå vara på vår ”sida” och tycka att detta kring barn och hur många man vill ha är upp till varje familj själv att bestämma och avgöra. Vare sig man väljer att inte skaffa några barn alls eller om man vill ha många.

Men visst är det så, att oavsett vilka val man gör i livet så finns det alltid dom som ska ifrågasätta, hur många barnlösa är det inte som får frågan om när dom tänker skaffa barn? Kanske har dom gjort ett aktivt val redan att dom inte vill ha några barn eller så kämpar dom varje månad med att bli gravida utan plus på stickan. Eller dom med ett barn, när det första barnen är några månade kommer frågan om när det blir några syskon, hur många känner inte igen sig i det? Oavsett så hoppas vi frågorna är i alla välmening men kan ändå bli så fel.

Just det här med ofrivillig barnlöshet är ofta ett väldigt känsligt ämne och vi får ofta kommentarer som att ”ska ni befolka hela jorden?” ”Är det det ända ni gör” Och att många tror att vi bara bestämmer oss för att nu vill vi ha barn också blir det ett plus på stickan månaden efter. Riktigt så enkelt är det inte även om det kan se så ut när man är en stor familj med många barn. Alla våra barn är planerade in i minsta detalj, inga hoppsan här inte! Vi har verkligen kämpat för våra barn och är dom verkligen efterlängtade när dom väl bestämmer sig för att komma.

Varje familj göra sina egna val i frågan. Somsagt så länge man kan ta hand om sina barn borde ingen annan lägga sig i, vare sig andra släktingar, tanten på ica eller grannen:)

Önskar er alla en fortsatt bra dag!

Annons

Barn i köket på förskolan?

Vi har fått in ett par kommentarer som rör förskolan. Och kanske framförallt köket. Kommentarerna kom efter att jag lagt upp att jag hade hjälp av barnen en dag.
Det kan ju vara fler som har samma funderingar, så jag tänkte att jag svarar som ett inlägg.

livsmedelshygien utbildning

barn i kök förskola

Kommentarerna löd såhär:

”Omfattas inte privata förskolorskök av livsmedelslagarna?
Super stränga och noga med kraven i köket på vår förskola. Där inne får bara kökspersonalen visats, och med särskilda kläder etc.
Piercing är inte heller tillåtet när du jobbar i kök.”

”Jobbar som förskollärare själv och är så nyfiken på hur det fungerar med er förskola? Får ”vem som helst ” jobba, även utan pedagogisk utbildning och hur ser det ut i köket, är det liksom bara att stövla in och laga mat? Jobbar kommunalt och här får vi knappt gå in i köket som personal, och absolut inte barnen, plus att det krävs utbildning hos pedagogerna. OBS, frågar av ren nyfikenhet, er förskola verkar toppen.”

Svar på det:
Jo, självklart omfattas fristående förskolor av livsmedelslagarna. Det gör alla kök som serverar mat till allmänheten.
Innan vi startade upp förskolan hade vi en dialog med kommunen angående det här med att ha med barn i köket. Det svar vi fick var att vi självklart får ha med barn i köket om vi ser till att god hygien hålls. Och att det är säkert för barnen. Men det ska det ju å andra sidan vara för kökspersonalen också.
Anledningen till att de kommunala förskolorna inte har det är nog mer att det är bekvämt att inte tillåta barnen att vara med. Vid något tillfälle när livsmedelslagarna skärptes blev förskolorna rädda och tillät inte barn att vara delaktiga i köket.
Det är en missuppfattning som levt kvar kan man säga.

Så vi har med förskolebarn i köket varje vecka. Det är en otrolig pedagogisk tillgång att kunna använda köket i verksamheten för barnens skull. Där fångar man lätt upp barnens intresse och kan väva in alla möjliga saker att lära in. Vi övar på matematik, väga, mäta, räkna, större och mindre.. med mera. Vi tränar språk.. Kemi, för det är ju vad bakning till stor del handlar om. Vilka ingredienser behövs, och vad har de för effekt på degen?
Barnen bakar och hjälper till med enklare matlagning och tycker det är jätteroligt, samtidigt som de lär sig otroligt mycket.
Jag lägger aldrig upp bilder på förskolebarnen i den här bloggen, men nu hade våra egna barn varit med en dag och hjälpt mig i köket.. så därför kunde jag lägga upp en bild på dem.
Att de inte hade mössor på sig var en miss från min sida. Det ska barnen alltid ha i köket.
Vi har köpt in mössor och förkläden till barnen på förskolan.

Särskilda kläder? Nja.. rena kläder och skyddskläder om det behövs är nog regeln som gäller. Skyddskläder är då mössa och förkläde tänker jag.
Ingen kommer in i köket med skitiga kläder eller om den är förkyld eller sjuk på annat sätt.

Angående piercing i kök.. så kan du gärna få visa mig var i lagtexten det står något om det. =)
Jag har inte lyckats hitta det iaf.. Den piercing jag har i ögonbrynet har suttit där 14 år och bör vara läkt sen länge.. och innebär således ingen ökat smittorisk.

Om vem som helst får jobba i köket. Ja.. om regler och lagar kring livsmedelshygien följs.
En av våra anställda har kockutbilding, en annan har arbetat inom kök i flera år och jag har HACCP-utbildning.
Men alla har inte dokumenterad utbildning hos oss.. De är dock väl informerade om vad som gäller i köket.
Nu när frågan ändå kommit upp så är det kanske läge att sätta alla i personalen på en HACCP-kurs. =) Så det var ju bra att vi fick den tanken. Tackar för det. =)

Och angående om vem som helst får komma och jobba hos oss..
Vi eftersträvar att all personal ska ha relevant utbildning för arbete i förskola.
För tillfället har vi en förskollärare, två barnskötare, två personer med annan pedagogisk utbildning, Linda om är undersköterska och arbetat som dagbarnvårdare i flera år. Jag som arbetar mycket i köket och har påbörjat en förskollärareutbildning och Erik som gör mycket ”vaktmästarjobb”.
Jag, Linda, Erik och en anställd har yrkesförarutbildning. Jag och Erik har både taxi och buss-behörighet. Linda och den anställda har taxi-behörighet.
Eftersom vi skjutsar förskolebarnen själva när vi ska på utflykter och vi hämtar och lämnar barn till föräldrar som inte har möjlighet själva så är det en extra säkerhet att vi faktiskt har mer utbildning än ett vanligt B-körkort.

Vi är otroligt nöjda med personalstyrkan vi har! De gör ett fantastiskt jobb.
Det är inte helt lätt att få tag på förskollärare i dagsläget eftersom det är så stor brist på dem. Hade vi fått önska hade vi haft fler förskollärare.. men det är svårt att hitta.
Någon som är utbildad och intresserad av att söka en tjänst hos oss? =)

Annons

Rykten och osanningar.

Jaha.. och vem kan man nu lita på egentligen?

Att få höra skit om sig själv och sin familj på omvägar är inte kul. Speciellt inte när anklagelser och påståenden inte stämmer.. När man hör att det är en gravt förvriden version av verkligheten.. förvriden till det mest negativa såklart.

Den senaste tiden har vi bland annat fått höra saker som:

  • Att vi inte har koll på att barnen äter. Varken frukost eller middag tydligen.
    Okej?? Mycket märkligt då det går åt en väldans massa mat här i huset. Frukost brukar barnen reda upp själva på vardagar innan de gå till skolan. De är mellan 8-15 år.. och vet således hur man äter frukost. Det är dessutom alltid någon av oss som är hemma på vardagsmorgnarna..
    Och middag.. ja, det äter vi precis som de flesta familjer tillsammans.. alla sitter vid bordet vid samma tillfälle.. inga konstigheter.. eller? Och visst händer det att någon saknas vid middagsbordet av olika anledningar. Någon kan vara hos en kompis eller på träning. Då kan det ju hända att de får äta när de kommer hem istället för tillsammans med alla andra.
    På helgerna är det väl så att barnen kan ha klivit upp innan vi vuxna.. å då har de antingen ätit frukost innan vi klev upp, eller så äter de tillsammans med oss.. sen serveras det både lunch och middag.. å fika på kvällen.
    Vi vet inte riktigt vad vi ska säga om det? Känns det onormalt på något sätt? Ser barnen utmärglade och sjuka ut på grund av brist på mat?
  • Att vi är dåliga föräldrar som inte är med på alla träningar och matcher i alla idrotter.
    Hmm.. ja, det stämmer att vi inte alltid kan vara med överallt. Men gör det oss automatiskt till dåliga föräldrar? Fotbollsträning, innebandyträning, gymnastik med mera flera gånger i veckan och matcher på helger. Det är klart att det skulle funka att vara med vid varje tillfälle.. om vi inte hade något annat att göra.
    Vi försöker vara med när vi kan.. när vi inte kan skjutsa har vi löst det med samåkning med någon annan. Fast det är tydligen fel..samåkning är tydligen inte okej? Är alla ni andra som har barn som utövar idrotter med på alla träningar och alla matcher?

Det är inte bara detta vi fått höra gör oss till dåliga föräldrar, finns mer. Någon sitter alltså och hittar på saker om oss som en ”vanlig” familj inte ens skulle ifrågasättas för. Vi vill inte se oss själva som offer på något vis men visst är det så att man blir förbannad, vad ger andra rätten att snacka skit om oss och sprida osanningar? Vi gör precis om alla andra vårt allt för våra barn, men det betyder inte att vi kan sitta med på alla matcher eller att vi breder deras smörgåsar. Tyvärr har vi sedan vi blev en polyfamilj upplevt att vi kollas på ett helt annat sätt än innan, bilar kör sakta sakta förbi vårt hus, vi ifrågasätts på ett helt annat sätt och som nu, saker som är normalt i andra familjer har någon fått till att det är onormalt i vår. Ska vi göra allt ”bättre” än alla för att vi är dom vi är? ska våra barn inte ha samma förutsättningar? samma regler? samma privilegier? Om alla andra gör på samma sätt som oss, hur kan det vi gör bli fel?

Kan man lita på någon? Vem vill oss så illa att man sprider sådana rykten? Våra barn har allt dom behöver, både var gäller kärlek och materiella ting, dom har tak över huvudet, mat på bordet varje dag (flera gånger) men vi låter dem utvecklas och lära sig saker också, vi curlar inte barnen. Dom får breda sin egen smörgås, gå själv till träningen och till skolan.

Innan vi bodde tillsammans fick vi t.ex. höra att våra barn var duktiga som klarade vissa saker själva, nu är det svårt om, måste dom göra saker själva och växa som individer så är vi inte närvarande….

Snälla, du som sprider detta om oss, kom gärna och prata med oss istället…

 

Annons

Att visa upp oss.. och ansvaret

Många tycks tro att vi är med i tidningar, på tv och har bloggen för att visa upp oss, att vi själva vill synas. Så är det inte, ingen av oss är någon som vill stå i rampljuset bara för att.

Anledningen till att vi varit med i olika tidningar och nu senast på tv är för det första att visa att man kan leva på andra sätt än i tvåsamhet, att det faktiskt fungerar och att man ska följa sitt hjärta, ingen annan kan bestämma hur du ska leva. Känns det bra för dig så kör liksom..

Andra anledningen till att vi vill vara med och berätta vår historia är för att lyfta frågan högre upp, bland politiker och andra som kan göra skillnad. Som det är nu så är i princip inget anpassat efter att man ska leva 3 personer i en relation, allt är för par.

Vi vill att frågan ska lyftas så vi kan komma ett steg längre, ett steg där vi ser det som självklart att man ska få gifta sig med fler personer, att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter i ett förhållande, och ge trygghet åt oss som vuxna men framför allt barnen.

Vissa saker kan vi själva välja att skriva hur vi vill ha det om nu något skulle hända någon av oss men allt kan vi inte bestämma själva då vi alla tex inte är gifta med varandra, vi har olika rättigheter och skyldigheter mot varandra. Vad händer om någon eller några skulle gå bort, måste den/dom andra flytta från huset, vem ärver vad?

Sen finns det massor av frågor som egentligen inte bara rör oss som lever 3 utan även familjer med bonus föräldrar och bonusbarn. Varför kan ett barn bara ha två vårdnadshavare? Vem ska få följa med på utvecklingssamtal? Vem bestämmer egentligen det?

Vi vill alltså inte synas för vår egen skull utan för att frågan ska lyftas och lagar ska ändras, inget kommer bli gjort i morgon, men på sikt hoppas vi på förändring.

Sen tycker endel att vi inte ska skriva det vi skriver i bloggen, det är svårt att göra alla till lags, en blogg med bara ” i dag har vi städat”  ” i dag har vi lekt ute i snön” blir lätt tråkigt, iaf tycker vi det. Sen tycker vissa då att vi hänger ut mamman som i förra inlägget, ingen har hängt ut henne, det var ett konstaterande att det är svårt för oss här att veta hur I utvecklas då hon är här så lite. Och ja det ansvaret att se till så att hon lär sig och utvecklas ligger alltså mestadels på hennes mamma nu, inget konstigt alltså, så är det i alla familjer som har separerade föräldrar och där barnet bor mestadels hos en av föräldrarna.

Annons

En tråkig kommentar.

”Idiot, lämna det ansvaret till hennes mamma & pappa. Det kan du/ni aldrig ersätta, så varför engagera er i saker som ni inte har med att göra? Hur hennes biologiska mamma uppfostrar och tar han om I är upp till henne, och Hampus. Inte Linda eller Erik. Vad är det ni inte fattar, att det är det som fått henne att må dåligt? En 5 åring som mår dåligt, så fruktansvärt och borde få varenda förälder att backa och ta ett steg tillbaka och funderar över vad man gjort fel.. Men inte ni, ni skyller på mamman. Folk e så innihelvete less på er så ingen orkar längre säga som det är gällande varken I eller något annat. För de blir ett sånt jävla liv då, möten och helvete så alla backar. Jag har lessnat, de e synd om I. Så innihelvete synd om henne som inte får vara barn, som inte höger uppleva hur det är att bara ha bonusföräldrar som bara älskar kravlöst och framförallt är det synd om Hampus. Han kommer sitta där om 10 år, ha urusel kontakt med Isabelle och sitt gamla, och troligen leva med en fruktansvärd ångest! Tack för mig, jag håller inte tyst längre !”

 

Vaknade denna morgon och såg denna kommentar. Det var inte precis någon trevlig kommentar. Den som skrivit den verkar heller inte helt uppdaterad så vi känner att vi vill bena ut den lite.
För det första så är det jag, Hampus, I’s biologiske far som skrivit inlägget du lagt kommentaren på. Alltså är den du kallar idiot samma person som du senare säger ska ta ansvaret..
Det är varken Linda eller Erik som skrivit inlägget.

Du undrar över vad det är vi inte fattar, att I mår dåligt.. å varför. Det är ju precis det vi tagit hjälp till att få ordning på. Genom att ta kontakt med föräldra-barnhälsan för att kunna reda ut vad vi ska göra. Hur vi ska få I att må bra och att vi ska kunna ha en bättre kontakt med henne. Men du kanske tycker det är fel att ta hjälp av någon utomstående? Du anser att vi är problemet. Förklara gärna för oss på vilket sätt.. Det blir mycket enklare att förstå saker om du skriver vad det är du menar.

Att Erik och Linda inte har med saken att göra tycker vi låter konstigt..? Som vuxna förebilder så har väl de med saken att göra i allra högsta grad? Vi anser nog att alla vuxna i ett barns omgivning har en viktig roll för barnet. Oavsett vilket barn det rör. Vuxna förebilder är ju inte bara de biologiska föräldrarna, utan även bonusföräldrar, lärare, farbror, farmor, farfar, grannen, tränaren på innebandyn med flera.. eller?
I en familj måste man ha en gemensam grund med regler. Barnen kan inte bli särbehandlade på olika sätt beroende på vem den biologiska föräldern är.

Du skriver att hon inte tillåts vara barn.. Men på vilket sätt menar du då? Hon, precis som de andra barnen i familjen är barn och gör saker som barn gör. Men alla barn utvecklas och klarar av mer och mer saker. Barn har föräldrar av en anledning.. Föräldrar har ett ansvar att lära barnen saker, annars skulle barnen lika väl kunna bo själva om de inte behövde någon som lärde dem något.
Vi ställer inga orimliga krav på något av barnen. Det handlar om enkla saker som är bra att kunna. Givetvis anpassat efter varje barns ålder och förmåga. För I’s del är det t.ex. bra att kunna dra upp dragkedjan  på overallen själv, kunna hämta kläder i garderoben som hon ska ha i morgon, kunna duka köksbordet med tallrik, glas och bestick.. Plocka undan efter sej när man lekt klart. Detta är saker som dom även jobbar för att barnen ska kunna på förskolan, skulledu ställa dej och gnälla över deras ”krav” på att barnen lär sej saker också??

Du skriver att vi skyller på mamman. Vi kan inte riktigt förstå vad du menar med det? Vi har tagit ett steg tillbaka och försöker se vad vi ska göra för att allt ska bli bättre. Hampus har kontaktat förädra-barnhälsan för att kunna reda ut saker. Allt ligger inte hos oss vuxna där. Att I inte klarar av att vara från sin mamma längre tider är något som ligger hos I. Hon klarar inte av att bo varannan vecka och då har vi anpassat oss efter det. Det här är saker vi gått igenom med psykolog på föräldra-barnhälsan. Allt för barnens bästa.
Vi skyller inte detta på mamman, men som det ser ut nu så ligger ansvaret på henne att I får det hon behöver, får lära sej det hon behöver och att allt fungerar som det ska eftersom I bor där större delen av tiden. Det kan väl inte vara så konstigt?

Du tycker synd om I.. av vilken anledning är det mycket mer synd om henne än om de andra barnen? Det enda som skiljer henne från de andra barnen är att hon har separerade föräldrar. I övrigt får hon precis samma saker, hjälp, stöttning med mera som de andra barnen.
Det känns som att hur vi än gör så blir det alltid synd om henne, medan de övriga barnen aldrig nämns.
Hur man än vänder och vrider sej så blir det fel..?
Åker vi på två veckors semester och hon följer med så är det synd om henne för att vi tvingar henne att vara från sin mamma så länge.. Åker vi två veckor utan henne är det synd om henne för att hon inte fick följa med. Hur ska man då göra?

 

Hur det ser ut om 10 år är svårt att förutse nu. Vi hoppas givetvis på en bra kontakt med I. Det är ju det vi jobbar för nu. Vi har tagit ett steg tillbaka för att få det att bli bättre. Bygga upp på nytt utan att tvinga henne så att hon mår dåligt. Hur tycker du vi ska göra?

Å förresten.. vilka är ”folket” som är så less på oss?

Och lite intressant är det ju att du skriver att du inte kan hålla tyst längre.. men du kan inte stå för vem du är..?