Vi är otroligt tacksamma för alla tumhållningar och lyckönskningar när det gäller graviditeten, dom behövs verkligen. Vi pratade om det i går kväll att det känns som man lever i någon slags bubbla, man vet inte vad som väntar. Inte om 1 vecka och inte heller om 5 minuter. Ska vi åka till Åre i helgen? Kan vi ha APT på jobbet på tisdag? Ja ni förstår, allt känns hänga löst samtidigt så måste man ju planera. Det går ju inte att skita i allt bara för att det kanske måste ombokas senare.
Som sagt, de allra flesta kommentarer är bara positiva och ger oss energi att orka fortsätta hålla oss uppe medan andra tyvärr gör en ledsen och frustrerad över okunskapen. Som den här..
”Hej. Grattis till graviditeten.
Inget illa menat men ni har 8 barn så det låter ju inte som det är svårt att få till dem? Det finns de som får kämpa massor av år för att bli gravid och som sedan får missfall..
Som sagt inget illa menat. Lycka till hur ni än gör.”
Vad vet denna människan egentligen? Hur mycket har vi kämpat, hur många år har det tagit och hur många missfall har vi fått? Det är inget vi pratat högt om. Och att få en sån här kommentar gör en då faktiskt ledsen. Vi har som sagt inte pratat så mycket om detta men om vi ska gå in på det lite närmre men åndå inte djupt.
Såhär, ja vi har 8 barn, men räkna då bort ett eftersom jag inte fött det, då har jag alltså fött 7 barn. Sen är det två tvillingpar vilket alltså gör att antalet graviditeter är nere på 5. Jag och Erik har varit tillsammans i 20 år, så alltså har vi på 20 år utan preventivmedel fått till 5 fullgångna graviditeter. Dessutom har ingen graviditet blivit till pga att någon viftat med kalsongerna direkt utan vi har fått hjälp varje gång. Å missfall, jodå vi har haft det också.
Det har alltså tagit i genomsnitt 4 år att bli gravid varje gång, vilket absolut räknas som att ha svårt att få barn, det gör det redan efter 1 år. Om ni har lite koll på barnens ålder så vet ni tex att det är c:a 7 år mellan Moa och Nils och Signe, det är många år när man försöker bli gravid!
Kände bara att vi behövde förklara oss och att man kanske ska tänka sig lite för innan man skriver något som kan såra andra. När man inte är helt insatt i situationen så är det bättre att fråga än att döma.
