Måndag och klockan har redan passerat 11, förmiddagarna går så otroligt fot men ändå har jag inte hunnit göra någonting mer än att ta hand om Ture och satt igång en tvättmaskin.

I dag tänkte jag ta upp ett ämne som är ganska stort och svårt, barnuppfostran. Tror det finns lika många åsikter om hur man ska och borde göra som det finns föräldrar, ingen förälder uppfostrar sina barn exakt lika oavsett om man är syskon och vuxit upp tillsammans så har man ändå olika personligheter och saker med sig i bagaget som gör att man resonerar olika.

Är med i några föräldragrupper på nätet och där ser man verkligen hur olika folk tycker, så fort en fråga kring ämnet kommer upp så ser man direkt att gruppen delas upp i två ”läger”. Ett läger som tycker att barnet ska få veta när det gjort fel, att vi som vuxna ska vägleda och berätta att så här gör vi inte eller så här gör vi. Barnen kan även få se att det blir konsekvenser av det man gör.

Det andra lägret är dom som resonerar som så att barnet ska inte belastas av deras handlingar utan det är vi vuxna som isåfall har ställt ett för högt krav på barnet, att vi inte anpassat oss efter dennes förmåga utifrån ålder. Barnet ska inte bli ”tvingad” till något utan ska få bestämma själv.

Just i dag kom frågan upp från en mamma som desperat ville ha tips på hur hon skulle göra då sonen vägrar sätta på sig sin overall när dom ska iväg till förskolan.

Den första gruppen av människor tog helt sonika barnet i knät och klädde på barnet eftersom barnet för att kunna gå ut måste ha overallen på sig då det är vinter och kallt samt att kommer dom inte iväg i tid så kommer även föräldern bli sen till jobbet.

Den andra gruppen av människor skriver att dom absolut inte skulle tvinga på barnet en overall om den inte vill, det måste få bestämma själv, och sedan drog parallellen med att ”skulle du som vuxen vilja bli påtvingad kläder du inte vill ha?”

Ja ni förstår säkert i vilken grupp jag ”tillhör”. Jag tycker att man som förälder har ett ansvar att lära barnen vad som är rätt och fel, vad som passar och inte. Barn måste absolut få ha sin egen vilja och bestämma, men där måste vi som föräldrar se till situationen, är det en rimlig frågeställning för barnet eller måste jag som förälder helt enkelt bestämma detta.

Handlar det om att barnet ska få bestämma om det vill ha nattlinne eller pyjamas, välj själv säger jag, har ju ingen betydelse. Handlar det om att det är 10 minus ute och valet står mellan en Tingeling klänning eller vinteroverall måste jag som förälder rycka in anser jag. Hur skulle det se ut om barnet lekte ute nästan naken? Har jag tagit mitt föräldraansvar då?

Ett annat ”fall” var en 4 åring som öppnat alla hennes egna samt hennes brors julklappar, då skrattar vissa och tycker barn är barn och säger att man inte kan säga åt en 4 åring att den gjort fel utan man får helt enkelt skylla sig själva som inte gömt dom bättre. Deras impuls kontroll är inte fullt utvecklad så därför kan dom inte ska få stå till svar för vad dom gjort. Alltså jag förstår grejen, men visst måste man kunna få säga till barnet att det gjort fel, att så får man inte göra? Och att nu blir det mindre julklappar till jul istället. Var går annars gränsen för impulskontrollen, får man göra vad som helt som 4 åring då? Har sett ett annat barn som var 1 cm från att slå ett annat barn med en stålspade i huvudet, just pga impulskontrollen. Är det också okej, får vi inte säga till barnet att det gjort fel då heller?

Jag vet inte, men tycker det gått lite väl långt i det här med att barnet ska få bestämma allt och inte få konsekvenser eller tillsägelser för saker dom gjort. När ska dom lära sig? Jag är rädd att barnen som växer upp som att hela världen kretsar kring dom kommer få det väldigt tufft när dom sedan ska ut i arbetslivet och inser att det inte är så, att dom kommer få tillsägningar, ha regler och arbetsuppgifter som faktiskt måste göras även om det är tråkigt.

Alla barn ska visas respekt och få ha en vilja. Men inbland måste vi som föräldrar faktiskt ta vårt ansvar också, man kan inte behandla sin 3 åring som en annan vuxen och tro det ska funka.

Hur resonerar ni? Vilken ”grupp” tillhör ni?