Så var det en ny dag.. den ena dagen är den andra lik.. Ture går upp i vikt och det går sakta framåt.. SAKTA var ordet.. Det känns trögare och trögare för varje dag som går.. Ju närmre målet vi kommer desto segare går dagarna.
Nu vet vi ju inte vilken dag vi får åka hem, men det kan inte vara sååå långt borta.
Hittills har vi försökt hålla hoppet uppe om att vi får åka hem inom en vecka. Nu har vi trott att vi får åka hem inom en vecka i typ två veckor. 😉
Nu har vi väl insett att det inte blir den här veckan vi åker hem.. men nästa vecka! Då måste vi få åka hem. 😉
Som ett avbrott i den här tröga vardagen gjorde jag en utflykt idag. En trevlig liten utflykt till Bilbolaget för att serva bilen. Den nya lilla Forden behövde 1000-milaservice. Den har fått gå mycket mer än vad vi hade tänkt det första halvåret.. men bara allt återgår till det normala med vårat liv så kommer den inte behöva gå lika mycket.
Så slog jag ihjäl två timmar idag.
Under tiden drömde Linda om en lite större utflykt. I vanliga fall brukar vi vara i Turkiet i början av sommaren.. och Linda längtar dit. =)
Hon kollar på resor med jämna mellanrum.. men det är ju ett tag till det blir något av med en resa nu.
Drömma kan man ju alltid. =)
Erik skickade ett par bilder idag. Det ser ut som Birk är gladare idag än han var igår. 😉
Nåja.. vi kämpar väl på. Vi har ju som inget val..
Ha det gott!
Kramar Hampus
Polyfamiljen
Heja er, försök ha tålamod, det där när-et måste vara svårt att hantera, men tänker att det är som slutet av en graviditet när varje dag känns åratal lång.