Månadsarkiv: januari 2019

Norska experter kollar på Lindas fall.

Dag #4 på patienthotellet. Det är som att räkna dagarna i ett fängelse. Eller ja, vi är ju inte bundna till hotellrummet dygnet runt.. mer som en fotboja kanske? Vi kan röra oss inom en viss radie från sjukhuset.
Vi började dagen med frukost och sedan åter till hotellrummet.
Fördrev förmiddagen med att sitta vid symaskinerna. Sydde ett par mössor till och en sovorm. Nu måste vi skaffa stoppning till sovormen. Ett uppdrag nån dag framöver.

Klockan 12 åt vi en lättare lunch innan vi begav oss mot sjukhuset.

IMG_0965

Vi hade tid klockan 13.00.
Kom dit vid 12.30.. så vi hade lite tid över. Linda satte sig och väntade på en bänk utanför specialistmödravården. Jag gick två trappor upp till neonatalavdelningen. I fickan hade jag dom fyra prematurmössorna jag sytt. Gick in till kontoret där fyra sköterskor satt och arbetade.
Två av dom kände jag igen sen vi låg inne med Nils och Signe. Och dom kände igen mig. =)
Surrade med dom en stund och berättade om vår situation. Förhoppningsvis ses vi om några månader igen.
Överlämnade mössorna. Det behövs alltid prematurkläder på avdelningen.
Tackade för mig och gick ner till Linda igen.

Vi kom in till samma läkare som förra gången. Hon undersökte Linda och konstaterade att det inte syns några förändringar sen förra veckan. Mycket positivt!
Läkaren berättade att det varit norska experter på plats tidigare i veckan. Dom hade fått titta på Lindas ultraljudsbilder och tyckte att det såg bra ut. Moderkakan växer i ärret men har inte trängt genom livmodern. Det är ju bra att fler kollar på Lindas fall av placenta accreta.
Nu är det bara för Linda att ta det lugnt en vecka till innan det är dags för nästa undersökning.

IMG_0967

När vi kom tillbaka från sjukhuset tog jag och bytte om till träningskläder. Läge för ett pass i gymmet. =)

thumbnail_IMG_0838

Nu har vi en lugn kväll framför oss. Inga andra planer än att kanske sy något och titta på tv.

Ha det gott!
Kramar Hampus
Polyfamiljen

Planen för de närmsta dagarna.

Ja ni kära läsare.. vi fortsätter att ta dag för dag här. Vi är inne på dag 3 på patienthotellet i Östersund. Vi har pratat ihop oss alla tre om de närmsta dagarna. Att vi är här och Erik och barnen hemma är slitsamt. Vi saknar varandra allihop och vill komma fram till bra lösningar för att alla ska må så bra som möjligt.
Vi kom fram till en plan för resten av den här veckan iallfall. På fredag åker Erik in och löser av mig här och jag åker hem. Jag har en hel del kontorsjobb som väntar när jag kommer hem då. Jag ska göra en ansats för att hinna undan med fakturering och pärmarna med verifikationer som ska in till redovisningsbyrån.
På lördag tar jag med mig barnen in till Östersund så dom får träffa Linda också.
Längre än så har vi inte hunnit planera. Men det känns ändå bra att ha den planen för de närmsta dagarna.

Idag har vi fördrivit tiden med lite olika saker. Vi hade som plan att vi skulle på Dollarstore för att köpa en tvättsvamp. Vi är vana att ha en sån när man duschar och saknar den nu.
Vi hade ju ingen brådska att köpa tvättsvampen så vi mötte upp bekanta till Linda på stan för att äta lunch tillsammans. Under tiden hörde Oscar av sig. Han är hemma i sin lägenhet här i stan och var sjuk. Han ville att vi skulle köpa yoghurt, nyponsoppa och lite andra saker och komma förbi med.
Vi fixade det efter lunchen. Åkte till Willys och köpte på oss lite mat till Oscar och middag till oss.
Levererade maten och åkte tillbaka till hotellet.

Och tvättsvampen då..? Nä, den glömde vi köpa. 😉
Men men.. det är ju en dag imorgon också.

IMG_0962

Resten av eftermiddagen och kvällen har vi tillbringat på hotellrummet. Tiden har vi fördrivit med att vaxa Lindas ben. En övning som tar nån timme.
Efter det packade jag upp symaskinerna. Fick plötsligt lust att sy prematurkläder. Jag började med att sy ett par mössor idag. Lite svårt att minnas hur små prematurbarn är. Men 28-30 cm i huvudomfång borde ju bli någorlunda rätt.

IMG_0963

thumbnail_IMG_0835

Imorgon har vi tid hos läkaren för undersökning. Så håll tummarna att det fortfarande ser bra ut!
Efter besöket tänker jag att vi ska gå upp till neonatalavdelningen och säga hej. Förhoppningsvis hamnar vi ju där om några månader.
Ska ta med mössorna och höra om det är någon där som har lust att testa storleken på sitt barn. Sen tänker jag att vi syr fler mössor och donera till neonatalen. Vi ska ge oss på att sy bodys och byxor också.
När vi låg inne med Nils och Signe fick vi varsin uppsättning kläder till dom av någon annan som sytt. Nu är det läge för oss att göra samma sak för andra familjer. Det var väldigt uppskattat av oss och jag tror att andra skulle uppskatta det lika mycket. =)

Nu säger vi tack och godnatt.
Kramar Hampus
Polyfamiljen

 

Linda lyxar på med nya tofflor.

Så vaknade Linda och jag upp den första morgonen på patienthotellet. Allt är lugnt med Linda.. och jaha.. vad gör vi med den här dagen då?
Efter frukost tog vi det lugn på rummet en stund och tog sedan en promenad på stan. Dagens mål var att hitta ett par innetofflor till Linda. Ska hon nu vistas på patienthotell i flera månader kan det ju vara skönt att inte behöva dra på sig vinterskorna bara för att gå ner till restaurangen till frukost.
Linda hade tänkt sig ett par billiga slip-in av något slag. Vi gick in på Din Sko för att se om dom hade något vettigt.
Och ja, det hade dom.. Linda fastnade vid dom första tofflorna hon hittade! Ett par rosa tofflor i skinn med massa fluff! Kanske inte var det hon letade efter varken i modell eller prisklass. Men hon bara BEHÖVDE dom tofflorna!
499 kronor för ett par tofflor. Okej.. ja, det får väl bli bra det då. 😉
Jag köpte mig ett par sandaler också när vi ändå var där.

IMG_0958

När vi strosat runt på stan en stund mötte vi upp en kompis för att äta lunch. Trevligt att få träffa någon annan än bara oss själva. Blev en ganska lång lunch i lugn och ro innan vi letade oss tillbaka till hotellet.
Klockan var nu bara 15.00.
Jag passade på att leta upp hotellets gym. Inget stort utbud av träningsredskap på det här hotellet. Ett löpband, en crosstrainer och några lösa vikter. Det blev 30 minuter på crosstrainern idag. =)
Som tur är har hotellet ett avtal med ett närliggande gym. Dit kan man gå och träna helt gratis när man bor här. Där finns det mer grejer. =) Jag får ta och leta upp det gymmet.. imorgon kanske?

thumbnail_IMG_0834

Linda tog och mätte min midja och ena armen. Hon tror att jag kommer missbruka gymmet de närmsta månaderna och vill se om det blir något resultat. 😉

IMG_0960

IMG_0961

Resten av kvällen har bestått av att äta middag på hotellrummet, fixa lite i datorn, redigera en vlogg och slökolla på tv.

Så var dag 2 avklarad i Östersund.

Nu tackar vi för idag.
Kramar Hampus
Polyfamiljen

”Kan inte Linda vara själv?”

Ibland är det svårt att göra rätt i allas ögon, speciellt då den som läser kanske inte vet hela historien eller förstår av vilken anledning andra människor gör val som man inte själv förstår.

Som vi skrev i går så flyttade Linda in på patienthotellet i Östersund för att vara nära sjukhuset OM något skulle hända. Vi bor alltså 10 mil ifrån sjukhuset och det anser läkarna är för långt om något skulle hända, det skulle ta alldeles för lång tid att komma in till sjukhuset helt enkelt.

Någon skrev att det finns sjuksköterskor på patienthotellet, det gör det inte. På hotellet finns hotellpersonal, inget annat. Alltså ingen personal med någon sjukvårdsutbildning.

Någon tyckte även att Linda kunde vara själv från början. Det kan hon ju absolut vara, men i det här fallet kan man inte säga att det är bättre i början eller slutet om man säger. OM något skulle hända kan det likväl hända första dagen som sista dagen här.

Vi har styrt upp allt hemma med personal på förskolan och i cigarraffären, köpt hem allt som går att bunkra för att slippa känna att man behöver åka till affären för minsta lilla samt pratat med barnen om hur det ser ut nu en tid framöver. Vi har alltså gjort allt vi kan för att den här perioden ska gå så smärtfritt som möjligt för alla parter helt enkelt.

Anledningen till att Linda alltså inte är ensam är utifall något skulle hända, om det skulle bli ett akut läge, vem vill då vara ensam med anhöriga 10 mil bort om man inte absolut måste? Hade vi varit hemma är det ju inget problem att vara själv då alla finns inom en nära radie.. men här, här tar det minst 1,5 timme innan någon kan komma. Linda ska alltså själv isf ringa ambulans, låsa upp dörren för dom och försöka reda upp allt kring det som händer, och det känns helt enkelt inte bra, det känns inte tryggt.

Hur andra gör är upp till dom, vi har möjligheten att lösa det på det sätt vi gjort och är glada för att vi har den möjligheten helt enkelt. Att vi inte har 7-16 jobb som hindrar oss utan kan styra mycket själv.

Just nu är Hampus inne i stan men både barnen och Erik kommer också komma in så ni som funderar över det kan vara lugna:) vi har fått ett större rum än normalt just för att dom ska kunna komma och hälsa på. Hampus kommer även behöva åka hem ibland för att styra upp saker kring företaget, tex fakturor, löner och liknande.

Vi har alltså en plan, en plan som passar oss! Erik och Hampus gör till vardags ganska olika saker. Erik arbetar mer på ”golvet” nära personal och barn på förskolan medan Hampus gör det mer administrativa och därav har vi löst det utefter det.

Sen har vi turen att ha vänner och bekanta som ställer upp och erbjuder sig att hjälpa till om det behövs, både lite närmre kompisar som erbjudit sig samt sånna som vi egentligen bara känner till namnet men som även dom erbjudit sig att hjälpa till. Det finns verkligen underbara människor <3 Sånna som är beredd att ställa upp när dom ser att andra har det lite kämpigt en period, all kärlek till dom. <3

Det här är ingen rolig situation.. men vi har försökt att lösa det på bästa sätt.

Kramar Polyfamiljen