Så var dagen för operation här!
Natten mot den här dagen var inget vidare. För det första så vägrade Birk sova.. iallafall i sin säng. Han låg i vår säng och snurrade runt.
Sen vägrade tydligen jag också att sova! Och låg och snurrade runt. 😉
Jag råkade börja fundera på operationen. Eller ja.. inte själva operationen kanske. Den var jag inte speciellt nervös över. Dom är proffs och gör med all säkerhet ett bra jobb!
Jag var mer fundersam på vad läkaren skulle säga om mina knän efter att ha tittat in… och tiden efter operationen. Hoppas på en enkel operation med kort rehabilitering. Men tänk om det blir som den där gången då jag fick hoppa på kryckor i 12 veckor! Och rehabiliteringen efter det! Som tar typ ett halvår eller mer för att träna upp musklerna igen.
Tänk om det är läge för titan-knän? Hmm.. om knäna är helt kassa så kan det ju bli så.. Det hade läkaren pratat om tidigare.
Jag vet ju att brosket i mina knän är typ obefintligt.. vad kan dom göra åt det? Anledningen är snedbelastning i knälederna.
Ja.. å sen vandrade tankarna iväg på alla möjliga olika saker.
Nån gång mitt i natten frågade Linda mig om jag inte skulle sova nåt inatt?!?!
Nä.. det verkar inte så..
Men nån timmes sömn blev det nog mot slutet av natten.. för när klockan ringde, då sov jag iallafall.
Bara att masa sig upp och iväg till Östersund!
När vi kom in till sjukhuset flöt allting på väldigt smidigt. Förberedelser för operation.. ny snygg outfit, lite smärtstillande och några nålar i armen och handen så var jag kittad för operation! =)
Sövdes, opererades och vaknade upp strax efter 13.00.
När jag kvicknat till kom han som opererat knät och pratade med mig.
Han förklarade att det inte var den lösa benbiten man sett på röntgen som var det stora problemet. Den satt så till att den inte påverkade knät alls.
Däremot avsaknaden av brosk.. Det är ett stort problem! Så han berättade om olika möjligheter till att åtgärda det. Det forskas tydligen en hel del kring det här och han berättade om injektioner i knät med något som skulle kunna hjälpa för att fungera som stötdämpare i knäleden. Halvprotes var en annan lösning.. alltså att fixa dom delar där de fattas brosk med titan-knän.
Det som hade påverkat knät de senaste månaderna var kalkavlagringar om jag förstod det hela rätt. Kristaller av kalk som gnager mellan benknotorna. Låter trevligt!
Så dom kristallerna togs bort idag, men benbiten är kvar. Den ville han inte plocka ut eftersom den låg dumt till för att börja trixa ut den. Skadan skulle kunna bli större än vad det skulle göra nytta. Ledband och andra bra-att-ha-grejor vill man inte förstöra!
Nu ska jag ta det lugnt nån vecka. De närmsta dagarna ska jag inte göra så mycket alls. Bara enkla hemmaövningar som att lyfta benet och böja knät. Om en vecka eller så kan jag börja med promenader. Sen ska jag trappa upp träningen försiktigt och känna mig för. Så länge det känns bra är det bara att köra på!
Så… målet i sikte! Vasaloppet 2019! 😉
Ungefär 5 månader bort..
Nu ska jag under mycket kontrollerade former träna styrka, stabilitet och kondition för att klara av det! =)
När vi kom hem från Östersund packade vi upp våra nya symaskiner! =)
Vi beställde ju en overlock-maskin och en Texi Black & White som kom fredagen innan vi åkte till Bulgarien. Så vi hann inte testa dom innan vi åkte bort.
Men nu kunde vi inte hålla oss längre! Ville ju se vad vi kan åstadkomma med dom här maskinerna!
Linda satte sig och testade lite olika sömmar. Man blir ju helt hänförd av vad vi ska kunna sy nu. =)
Gäller bara att öva lite så vi kan hantera dom här på ett bra sätt. =)
Nu tackar vi för idag!
Kramar Hampus
Polyfamiljen