Låt oss presentera Polyfamiljens nya familjemedlem. =)
Det här är Ingalill:
Ibland brukar Linda komma på att hon vill ha en kanin.. Erik och Linda har haft kanin tidigare.. men inte under tiden jag bott tillsammans med dom. Själv har jag inga goda erfarenheter av kaniner. Jag hade en kanin ett tag när jag var barn, men den var så sur. Det var ingen kanin man kunde kela med precis.
Linda hävdar att kaniner kan vara snälla och gosiga.. Men jag har inte riktigt trott på det. Har avstyrt hennes kanin-tankar i flera år nu.
I lördags var vi på vårmarknad och där fanns kaninungar till salu.. Gissa vem som fastnade där? Jo, Linda såklart. Avstyrde henne ännu en gång från att köpa en kanin.
Men nu var det ju så att Linda fyllde år igår. Då tog Erik och jag å köpte en av kaninungarna som var på marknaden i lördags. Svängde in på Granngården och köpte allt man behöver för att en kanin ska överleva.
När Linda fick sin present såg hon ut som en 7-åring. Hahaha! Helt salig över kaninen. =)
Det verkar som vi träffade rätt när vi köpte födelsedagspresent den här gången. 😉
Sen var det ju det här med namn.. Jag råkade skoja till det om att hon heter Ingalill.. Och så blev det också.. Även om det känns fjantigt att säga.. ”Ingalill”.. ”kom Ingalill”.. ”Det här är vår kanin.. Ingalill” 😉
Nåja.. det kändes ju lika fånigt att berätta att ”hunden heter Doris” när vi döpt henne till det också. Men man vänjer sig.
Hursomhelst.. vi välkomnar Ingalill till familjen! =)
Den gamla lekstugan blev ett perfekt kaninhus till Ingalill. =)
Doris och Ingalill bekantar sig med varandra. Det verkar som de ska kunna komma överens.
Ha det så gott!
Kramar Polyfamiljen