Månadsarkiv: januari 2017

Hjälp tack!

14:12 22 januari, 2017Barnpolyfamiljen Visa alla 18 kommentarer

Igår släppte vi bomben om att vi väntar barn igen. Vi började med att berätta för våra föräldrar och syskon.. Sedan berättade vi för barnen. Från våra föräldrar fick vi gratulationer medan barnens reaktioner var lite blandade.

Oscar och Isabelle gav inga större reaktioner.. mest ”mhmm..” å så var det klart.. kollar vidare på tv jag. 😉
Elliot började fundera på vart bebisen ska ha sitt rum.. och tänk om det är två?! Då blir det trångt.. Haha..
Skämtade med honom om att bebisen får ta Oscars lägenhet, han ska ju ändå snart flytta hemifrån. Det gick inte Elliot med på.. För han ska ju ha lägenheten (har han bestämt) eftersom han är näst äldst..
Alexander började fundera på namn.. högst på hans lista verkar ”Krille” vara. Det hade han även som förslag när vi väntade Nils och Signe.
Moa frågade när vi skulle ha dop.. hon ligger minsann i framkant i planeringen. 😉
Fast det gör även Hampus, som svarade att det blir på lucia.. för det har han bestämt.
Ska bara prata med den som planerar schemat för luciafirandet i Ströms kyrka så vi kan klämma in ett dop.

Men åter till det här med namn.. det är ju inte det lättaste..
När man sitter och skriver namnlistor känns allt bara så knasigt.. som påhittade namn och fjantigt.
Vi skulle nog behöva lite hjälp med namnförslag!
Är tacksamma för alla förslag vi kan få.. men vi har några kriterier:

Namnet får inte börja på samma bokstav som något av de andra barnen. (Oscar, Elliot, Alexander, Moa, Isabelle, Nils & Signe)
Namnet ska inte vara ett substantiv.. (Stig, Sten, Axel, Björn o.s.v.)

Hjälp tack! =)

Kramar från Polyfamiljen

Gravid

22:47 21 januari, 2017Allmänt, Barn, Graviditetpolyfamiljen Visa alla 10 kommentarer

Kan man få tunghäfta fast man ska skriva något? I så fall fick vi det helt plötsligt nu 🙂

Har gått och funderat på hur vi skulle skriva detta inlägg i några veckor nu men när det väl är dags så blev det helt plötsligt svårt att formulera sig.

Vi väntar alltså en liten bebis. Ett åttonde litet liv som ska välkomnas till familjen med kärlek, av både oss vuxna och alla 7 syskonen.

Det är fortfarande väldigt tidigt, är bara i v 8, men vi kände att det inte gick att hålla hemligt längre. Linda har inte mått så jättebra utan det har blivit många timmar i soffan vilket givetvis barnen har uppmärksammat. Dom frågade redan för någon vecka sedan om vi väntade en bebis men vi försökte styra av det hela och slippa svara. Det är klart, dom känner väl igen ”beteendet” sedan vi väntade Nils och Signe.

Och eftersom vi nu var ”tvungna” att berätta för barnen så är det ju liksom ingen hemlighet längre, barnen kan INTE hålla tyst, det vet vi:) Och en sådan här grej vill man ju gärna berätta själv vilket gjorde att vi i dag har berättat för våra föräldrar och syskon.

Och skulle det nu Gud förbjuder hända något så känns det ändå skönt att vi har vänner och familj vid vår sida, som kan finnas där för oss. Men nu vill vi ju givetvis att allt ska gå bra och vi kan glädjas tillsammans.

Vi har varit på ett ultraljud men ska tillbaka om 2 veckor igen. På detta ultraljudet såg dom 1 liten bebis, men frågan är om det är fler även denna gång? Dom kollade inte så noga som vi önskat nämligen, hoppas dom gör det vid nästa besök, det är ju ganska viktigt att veta ändå om man väntar fler än en.

Kramar från Polyfamiljen

Positiva överraskningar!

22:08 20 januari, 2017Barn, Regnbågens förskolapolyfamiljen En kommentar så här långt

Förutom jobb har vi idag hunnit in till stan för ett möte och lite ärenden. Ett ärende var att stanna till hos bilhandlarn för att kolla till den nya pärlan. Ford transit med plats för 18 personer. Den står nu inne i bilhallen och pysslas om av verkstadsarbetarna.
Idag hade någon varit dit för att se över hur en tv-skärm ska monteras på bästa sätt.
Det återstår tydligen lite pyssel med den innan vi kan hämta den.. Siktar på nån gång i början av februari.

När vi kollade till den så kom några överraskningar som vi inte räknat med.. men endast positiva överraskningar. =)
Det var monterat bagagehyllor ovanför sätena med läslampor och ventilation som går att justera vid varje plats! Det var tydligen nytt för iår.
De hade även monterat snabbfästen på bakersta sätesraden, så vi kan plocka ur sätena enkelt ifall vi behöver utrymme till bagage. Mycket positivt! =)

Det ska bli så skönt när vi väl kan hämta den! Den är såååå efterlängtad och kommer göra att mycket löser sig smidigare för oss framöver. Tanken är att vi i första hand ska använda bussen i förskoleverksamheten. Vi har redan börjat handla på oss bilbarnstolar av olika slag för att kunna skjutsa barnen på ett korrekt sätt.. men vi kommer behöva köpa in några till.
Sen blir det enklare med utflykter för oss med förskolebarnen! =)

Vi har även hunnit med ett fyraårskalas innan vi nu varvat ner i soffan..
Efter en fartfylld vecka är det skönt att ta det lugnt en stund.
Moa och Isabelle fixade kvällsfika.. å inget dåligt kvällsfika! Smörgåstårta!! Mums!
Väldrillade i köket dom här unga fröknarna. 😉
Vi kollade på Fångarna på fortet tillsammans med barnen innan det var dags för dem att snutta på kuddarna.. och nu är det snart dags även för oss att knoppa in.

Så får vi se vad helgen har att erbjuda. =)

Kramar från Polfamiljen.

Separation och barn..

23:06 19 januari, 2017Barnpolyfamiljen Visa alla 2 kommentarer

Eftersom Isabelle är Hampus barn sedan ett tidigare förhållande bor hon inte hos oss på heltid. Under åren har det sett lite olika ut på grund av olika anledningar.
Till en början bodde hon inte hos oss alls, utan ”hälsade på” vissa dagar.. Jag kämpade för att umgänget skulle bli mer.. målet var att hon skulle kunna bo varannan vecka. Efter ett antal månader och några turer med samarbetssamtal kom vi fram till en plan för att nå dit. Ytterligare några månader senare var vi där. Hon bodde hos oss varannan vecka och hos sin mamma varannan vecka.

Tyvärr verkade det vara för slitsamt för Isabelle som då endast var fyra år.. =/
Vi märkte att det inte alls funkade då hon längtade mycket efter sin mamma.. och det skär ju en förälders hjärta när man utsätter sitt barn för en separation..
Vi övergick till att hon bodde hos sin mamma till största delen och kom till oss varannan helg.. till en början endast under dagarna för att efter en tid låta henne sova över en natt.
Månaderna går och vi bygger sedan på med ytterligare en natt.. och att hon kom varje tisdag för att äta middag hos oss.

Vi har tagit det mycket försiktigt med ökningen av umgänge för att känna av hur Isabelle mår.
Under hösten började hon vara hos oss från torsdag-månadag och allt funkade bra.. och alldeles nyligen har hon börjat komma på tisdag och stannat till måndag morgon.. så gott som varannan vecka alltså! Nu testar vi att ha det så någon månad och fungerar det bra blir det måndag eftermiddag till måndag morgon.
Isabelle kommer hinna fylla åtta år innan vi är där isåfall. Det har alltså tagit drygt fyra år att gå från väldigt lite umgänge till varannan vecka och att det fungerar.

Hur det än är så är ju barnen det viktigaste man har! Man vill att de ska må bra..
Som förälder måste man sätta sig själv åt sidan och lyssna in barnen.
Den här resan med separation och barn är ingen nöjestripp precis. Det är helt enkelt förjävligt! Önskar att inget barn ska behöva genomgå det.. men tyvärr är ju inte världen perfekt.. ingenting är perfekt.. inte heller jag..

Men det förflutna ligger bakom oss och nu blickar vi framåt och lever i nuet! Och just nu är jag väldigt glad för att Isabelle vill vara hos oss och umgås med oss. Att hon är glad och tycker det är kul med alla bonussyskon! Att hon kommer bra överens med Erik och Linda. Att hon får större chans att träffa min sida av släkten. Och inte minst att hon får ha sin pappa nära! =)

Kram Hampus / Polyfamiljen

Kan inte gå

13:59 17 januari, 2017Allmänt, Barn, Vardagenpolyfamiljen Lämna en kommentar

I morse var det tydligen lite jobbigt för barnen att komma upp, alltså upp kommer dom alltid men man märker så väl när dom inte sovit sina timmar. Det är gnöl och gnäll, dom tjafsar och bråkar och hotar med att inte göra sällskap med varandra till skolan. Att göra sällskap med varandra är det liksom ”lag” på så där har dom inget att bestämma.

Det tråkiga är att dom själva inte vill förstår att allt hänger ihop. Att dom behöver lägga sig och sova i tid för att dagen efter ska bli bra. Dom lägger sig i vettig tid, oftast innan 20.00 men sen är det ju typ en miljon grejer som dom har glömt att göra tydligen och det måste bara göras just då…suck..vi måste få bättre rutiner på det här med att alla måste ska göras tidigare, inte efter att vi sagt godnatt! Och sen den viktigaste frågan, är de verkligen viktigt eller kan det vänta tills i morgon? Oftast kan det ju vänta, mycket hittas ju på bara för att slippa gå och lägga sig..men det problemet har nog de flesta föräldrar någon gång.

I går kom Signe på igen att hon ju faktiskt kan ställa sig själv upp mitt på golvet, hon har gjort det innan men tror hon glömt bort det någonstans, ni kan tro hon var stolt där hon stod mitt i köket. MEN, att ta något steg det är hon fortfarande för feg för. Hon flyttade foten typ 1 cm men sen var det stopp, vi försökt locka med allt möjligt men hon stod som gjuten i sten. Men till skillnad från Nils så är hon iaf på gång att testa iaf. Han totalvägrar verkligen, vill inte stå alls utan viker benen under sig och vill sätta sig ner hela tiden.

Men någon gång framåt våren borde ju båda gå iaf:)

I eftermiddag är det Innebandy för Elliot och Alexander och Gymnastik för Moa och Isabelle, fullt upp alltså!