Polyfamljen består av Erik, Linda och Hampus. Tillsammans har vi 9 barn mellan 0 och 18 år. En rejäl spridning i ålder som gör att det inte alltid är så lätt att anpassa aktiviteter som passar alla, men vi försöker så gott det går. Vi driver tillsammans en fristående förskola, en webshop med barnkläder och inredning, cateringverksamhet och Strömsunds cigarraffär. Vi har alltid något renoveringsprojekt som väntar på att slutföras och tar gärna en sväng med husvagnen eller en charterresa när tid finns. Här får ni följa med i vår vardag, vi har alltid något på gång! =)

Sämsta föräldern

Alla känner nog igen sig att man känner sig som världens sämsta mamma/pappa ibland. Ni vet när man bestämmer något och det inte är vad barnet hade önskat som svar. Man vet att man som vuxen tagit rätt beslut för barnet men barnet inte riktigt vill förstå det.

Ofta kan man få höra att du är inte snäll, alla andra får, och just det där med att alla andra får, den tycks dom tro att vi vuxna går på varje gång, att det liksom är något universalknep att ta till så löser sig allt. Men nä, den har vi och säkert de flesta andra genomskådat för länge sedan:)

Just nu är kampen här hemma vad för mat och hur mycket man ”ska” äta. Vi bjudet på en varierad kost, både ”barnmat” och vanlig mat. Det vill säga, både pannkaka och kött och potatis, inga konstigheter alltså. Men, så har vi framför allt två stycken av barnen som inte alls tycker att dom behöver äta det som serveras.

När den ”vanliga” maten kommer fram på bordet låter det ”bara lite, jag är inte så hungrig”, medans dagen efter då vi tex äter makaroner och korv då vräker dom i sig som att dom inte sett mat förut, för det var ju så gott… Givetvis äter man olika mycket olika dagar men att ena dagen äta som en fluga och andra dagen som en skogsarbetare, nä så olika är det inte från dag till dag.

Sen kvällsfika ska vi inte tala om, det är ju väldigt sällan kvällsfika är ”äckligt”! om man får säga så, smörgåsar, fil och flingor, nån kaka eller glass till helgen kanske. Ja ni fattar, men då, då är man verkligen jättehungrig och kan vräka i sig som att det inte finns något stopp.

I går åt vi friterade bananer på kvällen, brukar göra det dom gånger vi ändå har fritösen framme till middagen, å då va en sånär gång då vi helt enkelt ransonerade ut fikat åt dem, alla fick en tallrik och sedan var det bra. Vi såg hur alla gjorde sig redo för en portion till men dom hejdades och vips var den hemska mamman/pappan där och mungiporna hängde vid knäna.

När det gäller mat känner ändå vi vuxna att vi har större kunskap och vet vad som är bra och inte. Att vi kan göra valen för barnen. Barn kan inte bara leva på socker och halvfabrikat, vi som vuxna måste begränsa intaget och lära dom äta riktig mat, även om vi ibland sliter vårt hår.

Följde en tråd på nätet där en mamma resonerade att dom ville ha en avslappnad inställning till mat vilket gjorde att ville inte dottern ha vad som serverades till middag så gjorde hon något annat som hon ville ha till henne. Där tror jag man göra sig själv en otjänst bara. På förskolan tex, där kan inte alla få den lunch dom vill, hur skulle det se ut? Alla älskar inte allt, men smaka måste man göra innan man säger att man inte tycker om. Och är man öppen för att smaka finns det alltid mat så man blir mätt även där, även om man inte tycker om allt som står på bordet just den dagen.

Somsagt ibland känner man sig som den hemskaste föräldern men bara man vet att man gjort rätt val för sina barn så får man vara det ett tag:)

2 reaktioner på ”Sämsta föräldern

  1. Vi resonerade också som er med första barnet; här äter vi det som bjuds. Vår äldsta äter idag det mesta (jag kan kanske räkna upp fem-tio saker ingredienser som han inte gillar). Sen kom nummer två. Han vägrade äta något annat än bröstmjölk hela första året. Sedan började han försiktigt att äta, men bara några få saker. Idag är han sju år, och fortfarande lika petig. Bjuder vi inte annat, så låter han helt enkelt bli att äta (i flera dagar). Han är en periodare. Vräker i sig ibland, och äter ingenting ibland. Det fungerar inte med honom (dock med hans två syskon) att inte erbjuda annan kost (han är smal nog som det är). Även skolan har erbjudit honom ”önskekost” dagligen, men vi har tackat nej till det.

    Hans svårigheter visar sig även med vissa material, och vissa tyger. Han är väldigt bestämd med vilka kläder som går att använda och inte. Han skulle aldrig ta på sig jeans till exempel.

    Jag tror att det är lätt att säga att alla skall smaka på allting, men tyvärr fungerar det inte i praktiken för alla barn. Däremot tror jag också på att begränsa intaget av onyttiga ting (vi kör i stort sett helt sockerfritt, och våra barn är vana vid att det är en bulle/kaka som gäller när det är fika (de skulle aldrig fråga efter mer!) eller att man inte får ta mer av efterrätt.).

  2. Samma här – här får dom äta det som jag lagar!
    Det finns några få saker som de absolut inte tycker om (tex blodpuddning) så sånna speciella saker hoppar jag över men annars får de allt äta! Och även om man inte tycker om allt så får man väl äta det man gillar då – de dör inte om de tex inte gillar pastasåsen och äter spaghetti med ketchup, grönsaker och knäckemacka till middag emellanåt 🙂

    Att laga mat som passar tre barn perfekt är i princip omöjligt (om man inte gör tacos, hehe) så det orkar jag inte ens försöka mig på för då skulle jag få laga mat i flera timmar och precis som Du skriver – de kan ju inte välja mat på tex skolan eller förskolan så att lära sig äta olika sorts mat (eller lära sig hitta alternativ om man inte gillar en viss sak) är viktigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *