Imorgon fyller Nils och Signe ett år!! Herre Gud säger jag bara.. Det är konstigt det här med tidsuppfattning..
Ett år känns som en evighet men samtidigt som ett ögonblick..
Under det gångna året har vi hunnit med mycket. Det har varit rätt så omtumlande när man tänker efter..
Den 28:e september förra året blev det en rivstart på ett fantastiskt mirakel. Hampus var påväg till Härnösand för att plugga, Erik skulle jobba och Linda skulle försöka ta det lite lugnt.. Allt vändes snabbt uppochner då Linda fick kraftiga verkar.. i vecka 31+1.. alltså något för tidigt.
Det blev ambulans akut till Östersund för Linda.. Erik följde med i ambulansen.. Hampus fick styra mot Östersund istället för Härnösand. Så fort Linda kom in konstaterades att hon var fullt öppen och det blev akut snitt.
En hård start för Nils och Signe. Det var rätt kritiskt till en början.
Vi blev sedan kvar på neonatalavdelningen fem veckor innan vi äntligen fick åka hem. Tack och lov har de världens bästa personal på den avdelningen! Vi kände oss väl omhändertagna under tiden vi var där.
Livet blev lite tufft att pussla ihop då.. men det var såklart värt det såhär i efterhand. =)
När man är mitt uppe i det fattar man nog inte hur känsligt det är.. vad som kan hända.. man bara hänger med.
Under året som gått har vi hunnit med en miljon olika saker.. och ändå känns det som det var igår de föddes..
Å nu sitter vi här och planerar ettårskalaset! =)
Har bakat tårtbottnar till morgondagen som står och svalnar på bänken
Imorgon ska vi jobba och Nils och Signe börjar på förskolan. Vi slutar kl 17.00 och ska då åka hem och fira. Det blir bara vi imorgon då det kändes stressigt att hinna med något större firande en vardag kväll. De går ju och lägger sig vid sjutiden. Å sanningen är väl att de inte är speciellt trevligt den sista timmen innan läggdags heller. Trötta och smågriniga… så firar vi dem på riktigt på lördag med släkt och vänner. =)
Här följer några bilder från året som gått för Nils och Signe:
De första dagarna i deras liv spenderades i kuvös med slangar överallt.
Sedan fick de komma ut ur kuvösen och plocka bort slang efter slang. Endast sonden för mat satt kvar in i det sista.
Det var en stor dag när vi fick ta med tvillingarna utanför sjukhusets väggar! Första promenaden var inte så lång, men mycket värd!
Linda hade virkat filtar till dem. Hon hade chansat på en blå och en rosa. Sen tänkte hon att hon fick virka en till i antingen rosa eller blått beroende på vilka kön det var på tvillingarna.
Men hon behövde ju inte virka någon fler då det var en kille och en tjej. =)
Foto av alla barnen.. våra sju små dvärgar och snövit med röd rosett.. 😉
Här chillar Nils efter dopet som hölls i Ströms kyrka 14 februari.
De tränar på att gå. Förs i gåstol..
Nu med lära-gå-vagn..
Ännu har de inte vågat släppa taget för att ta sina första steg utan stöd. Men det borde komma vilken dag som helst.
Å sandlådan är ju spännande.. mycket god sand att äta där.. Haha!
Så.. Tummen upp för året som varit! 😉
Kramar från Polyfamiljen