Får man säga så?? Ja det får man!
Det är iaf så jag känner just nu. Det känns som vi aldrig är lediga tillsammans hela familjen och kan hitta på något. Som det ser ut nu är vi lediga 2 lördagar i månaden. Ja söndagen den helgen också men då är det alltid någon som börjar jobba kl 21 den söndagen så den blir som inte helt ledig iaf.
I dag har Hampus varit iväg på jobb sedan 8.45 i morse och fortfarande inte kommit hem, Erik har varit ute och jobbat han med och när det körde ihop sig som mest var även jag tvungen att hämta en bil och hjälpa till. Tur barnen är stora och klarar sig själva korta stunder.
Saknar att vara ledig när alla andra är lediga, påsk, kristihimmelfärd, midsommar och liknande, när alla tar för givet att dom är lediga, planerar och ser fram emot roligheter planerar vi alltid för jobb. Vi kan aldrig vara med på något, och kan vi vara med så sitter vi alltid på nålar då någon alltid har jourtelefonen och när som helst kan blir tvungen att åka iväg.
Jag vill också kunna se fram emot högtider, planera och åka iväg någonstans eller bara vara hemma och ta det lugnt, det spelar som inte så stor roll vad vi gör egentligen, det viktigaste känner jag är att vi har tiden, tiden med varandra.
Men som det ser ut nu så finns det inte så mycket ledig tid, tyvärr måste jag säga..
Men det är bara att göra det bästa av situationen, i kväll hoppas vi på att det är lite lugnt med jobb iaf under melodifestivalen så vi kan sitta ner allihopa och mysa, har gjort en nutellasemifreddo som står i frysen och väntar.
Kommer ni sitta bänkade?