Polyfamljen består av Erik, Linda och Hampus. Tillsammans har vi 9 barn mellan 0 och 18 år. En rejäl spridning i ålder som gör att det inte alltid är så lätt att anpassa aktiviteter som passar alla, men vi försöker så gott det går. Vi driver tillsammans en fristående förskola, en webshop med barnkläder och inredning, cateringverksamhet och Strömsunds cigarraffär. Vi har alltid något renoveringsprojekt som väntar på att slutföras och tar gärna en sväng med husvagnen eller en charterresa när tid finns. Här får ni följa med i vår vardag, vi har alltid något på gång! =)

En tråkig kommentar.

”Idiot, lämna det ansvaret till hennes mamma & pappa. Det kan du/ni aldrig ersätta, så varför engagera er i saker som ni inte har med att göra? Hur hennes biologiska mamma uppfostrar och tar han om I är upp till henne, och Hampus. Inte Linda eller Erik. Vad är det ni inte fattar, att det är det som fått henne att må dåligt? En 5 åring som mår dåligt, så fruktansvärt och borde få varenda förälder att backa och ta ett steg tillbaka och funderar över vad man gjort fel.. Men inte ni, ni skyller på mamman. Folk e så innihelvete less på er så ingen orkar längre säga som det är gällande varken I eller något annat. För de blir ett sånt jävla liv då, möten och helvete så alla backar. Jag har lessnat, de e synd om I. Så innihelvete synd om henne som inte får vara barn, som inte höger uppleva hur det är att bara ha bonusföräldrar som bara älskar kravlöst och framförallt är det synd om Hampus. Han kommer sitta där om 10 år, ha urusel kontakt med Isabelle och sitt gamla, och troligen leva med en fruktansvärd ångest! Tack för mig, jag håller inte tyst längre !”

 

Vaknade denna morgon och såg denna kommentar. Det var inte precis någon trevlig kommentar. Den som skrivit den verkar heller inte helt uppdaterad så vi känner att vi vill bena ut den lite.
För det första så är det jag, Hampus, I’s biologiske far som skrivit inlägget du lagt kommentaren på. Alltså är den du kallar idiot samma person som du senare säger ska ta ansvaret..
Det är varken Linda eller Erik som skrivit inlägget.

Du undrar över vad det är vi inte fattar, att I mår dåligt.. å varför. Det är ju precis det vi tagit hjälp till att få ordning på. Genom att ta kontakt med föräldra-barnhälsan för att kunna reda ut vad vi ska göra. Hur vi ska få I att må bra och att vi ska kunna ha en bättre kontakt med henne. Men du kanske tycker det är fel att ta hjälp av någon utomstående? Du anser att vi är problemet. Förklara gärna för oss på vilket sätt.. Det blir mycket enklare att förstå saker om du skriver vad det är du menar.

Att Erik och Linda inte har med saken att göra tycker vi låter konstigt..? Som vuxna förebilder så har väl de med saken att göra i allra högsta grad? Vi anser nog att alla vuxna i ett barns omgivning har en viktig roll för barnet. Oavsett vilket barn det rör. Vuxna förebilder är ju inte bara de biologiska föräldrarna, utan även bonusföräldrar, lärare, farbror, farmor, farfar, grannen, tränaren på innebandyn med flera.. eller?
I en familj måste man ha en gemensam grund med regler. Barnen kan inte bli särbehandlade på olika sätt beroende på vem den biologiska föräldern är.

Du skriver att hon inte tillåts vara barn.. Men på vilket sätt menar du då? Hon, precis som de andra barnen i familjen är barn och gör saker som barn gör. Men alla barn utvecklas och klarar av mer och mer saker. Barn har föräldrar av en anledning.. Föräldrar har ett ansvar att lära barnen saker, annars skulle barnen lika väl kunna bo själva om de inte behövde någon som lärde dem något.
Vi ställer inga orimliga krav på något av barnen. Det handlar om enkla saker som är bra att kunna. Givetvis anpassat efter varje barns ålder och förmåga. För I’s del är det t.ex. bra att kunna dra upp dragkedjan  på overallen själv, kunna hämta kläder i garderoben som hon ska ha i morgon, kunna duka köksbordet med tallrik, glas och bestick.. Plocka undan efter sej när man lekt klart. Detta är saker som dom även jobbar för att barnen ska kunna på förskolan, skulledu ställa dej och gnälla över deras ”krav” på att barnen lär sej saker också??

Du skriver att vi skyller på mamman. Vi kan inte riktigt förstå vad du menar med det? Vi har tagit ett steg tillbaka och försöker se vad vi ska göra för att allt ska bli bättre. Hampus har kontaktat förädra-barnhälsan för att kunna reda ut saker. Allt ligger inte hos oss vuxna där. Att I inte klarar av att vara från sin mamma längre tider är något som ligger hos I. Hon klarar inte av att bo varannan vecka och då har vi anpassat oss efter det. Det här är saker vi gått igenom med psykolog på föräldra-barnhälsan. Allt för barnens bästa.
Vi skyller inte detta på mamman, men som det ser ut nu så ligger ansvaret på henne att I får det hon behöver, får lära sej det hon behöver och att allt fungerar som det ska eftersom I bor där större delen av tiden. Det kan väl inte vara så konstigt?

Du tycker synd om I.. av vilken anledning är det mycket mer synd om henne än om de andra barnen? Det enda som skiljer henne från de andra barnen är att hon har separerade föräldrar. I övrigt får hon precis samma saker, hjälp, stöttning med mera som de andra barnen.
Det känns som att hur vi än gör så blir det alltid synd om henne, medan de övriga barnen aldrig nämns.
Hur man än vänder och vrider sej så blir det fel..?
Åker vi på två veckors semester och hon följer med så är det synd om henne för att vi tvingar henne att vara från sin mamma så länge.. Åker vi två veckor utan henne är det synd om henne för att hon inte fick följa med. Hur ska man då göra?

 

Hur det ser ut om 10 år är svårt att förutse nu. Vi hoppas givetvis på en bra kontakt med I. Det är ju det vi jobbar för nu. Vi har tagit ett steg tillbaka för att få det att bli bättre. Bygga upp på nytt utan att tvinga henne så att hon mår dåligt. Hur tycker du vi ska göra?

Å förresten.. vilka är ”folket” som är så less på oss?

Och lite intressant är det ju att du skriver att du inte kan hålla tyst längre.. men du kan inte stå för vem du är..?

20 reaktioner på ”En tråkig kommentar.

  1. ”I morgon ska Hampus på möte med förädla-barnhälsan för att följa upp hur det gått och hur I mår. Då är det läge att diskutera hur vi ska göra framöver för att få allt att fungera så smidigt som möjligt.”

    Svårt att tro att de e Hampus som skriver då han i så fall nämner sej själv i tredje person, men säger ni det så.. jag har förståelse för att ”Ragatan” tror att någon annan, tex Erik eller Linda skrivit det.
    För övrigt så tycker jag att I´s mamma gör sitt bästa för att få hennes dotter att kliva framåt i livet och växa upp till en bra människa.

    Ger man dålig feedback får man även vara beredd på att få lite skit tillbaka.
    Tack för mej.

    1. Så kan det absolut tolkas men som i detta fallet valde jag att formulera mig så för att tydliggöra vem det handlade om, det är inte alltid så lätt i en blogg att skriva så alla förstår, människor tolkar saker väldigt olika och ibland känns det som att man måste tydliggöra saker på ett annat sätt i skrift.

      I`s mamma gör säkert det hon tycker är det bästa för I, det är det ingen som sagt något om. Sen kan man givetvis ha olika åsikter om saker och tycka man ska göra på olika sätt i olika situationer, det vet jag ju att även hennes mamma gör…man tycker inte alltid lika så är det bara.

  2. ”I morgon ska Hampus på möte med förädla-barnhälsan för att följa upp hur det gått och hur I mår. Då är det läge att diskutera hur vi ska göra framöver för att få allt att fungera så smidigt som möjligt.”

    Svårt att tro att de e Hampus som skriver då han i så fall nämner sej själv i tredje person, men säger ni det så.. jag har förståelse för att ”Ragatan” tror att någon annan, tex Erik eller Linda skrivit det.
    För övrigt så tycker jag att I´s mamma gör sitt bästa för att få hennes dotter att kliva framåt i livet och växa upp till en bra människa.

    Ger man dålig feedback får man även vara beredd på att få lite skit tillbaka.
    Tack för mej.

    1. Så kan det absolut tolkas men som i detta fallet valde jag att formulera mig så för att tydliggöra vem det handlade om, det är inte alltid så lätt i en blogg att skriva så alla förstår, människor tolkar saker väldigt olika och ibland känns det som att man måste tydliggöra saker på ett annat sätt i skrift.

      I`s mamma gör säkert det hon tycker är det bästa för I, det är det ingen som sagt något om. Sen kan man givetvis ha olika åsikter om saker och tycka man ska göra på olika sätt i olika situationer, det vet jag ju att även hennes mamma gör…man tycker inte alltid lika så är det bara.

    1. Ja den var inte så rolig att få, men så är det tyvärr att allt vi gör och skriver vänds ut och in och blir liksom fel, oavsett hur vi gjort saken, det är nästan det som känns mest trist. Att vi aldrig kan göra något rätt i vissas ögon..

  3. Jag tycker detta är underbart med en större familj när det fungerar.
    2 pappor, när den ene är trött kan den andre ta vid 🙂
    Å all kärlek ni alla 3 delar mellan er, å barnen, så mkt mer de kan få träffa olika människor i hemmet 🙂
    love it!

    1. Ja att vara 3 ger oss alla en helt annan roll i familjen än i en med 2, vi kan dela på så mycket mer och även frigöra mer fritid för oss som familjen då allt går fortare.
      Bara fördela alltså.

  4. Jag tycker detta är underbart med en större familj när det fungerar.
    2 pappor, när den ene är trött kan den andre ta vid 🙂
    Å all kärlek ni alla 3 delar mellan er, å barnen, så mkt mer de kan få träffa olika människor i hemmet 🙂
    love it!

    1. Ja att vara 3 ger oss alla en helt annan roll i familjen än i en med 2, vi kan dela på så mycket mer och även frigöra mer fritid för oss som familjen då allt går fortare.
      Bara fördela alltså.

  5. Har följt er länge på bloggen nu och måste bara nu komma med ett inpass.

    Varför hela tiden diskutera allt i allmänhetens ögon? Vad ni gör i eran familj angår inte någon annan. Är det så att ni gillar uppmärksamhet? Gillar era barn att ni pratar så om dom i bloggen?
    Tror till stor del varför många stör sig på era förhållande är just det att ni vill vara i rampljuset. Ni är ju inte ensamma om att vara flera. Det är många som lever så men inte alla som skryter om det. Titta bara i Strömsund.. det finns en familj till där det råder tresamhet. Men det är knappt några alls som bryr om dom tre. Jag har träffar både dej Hampus och dej Erik i jobbet och ni är jättetrevliga. . Förstår om ni fallit för varandra känner inte henne har bara sett henne på byn.. men min tanke är nu när passet går mot sitt slut att om man inte pratar om allt så bryr sig inte någon om det man gör heller. Det här ska ni inte ta som ett påhopp eler något sådant utan det är ärliga tankar som jag funderat länge på.
    Lycka till och hoppas ni hittar en väg som funkar för alla parter och hela familjen

  6. Har följt er länge på bloggen nu och måste bara nu komma med ett inpass.

    Varför hela tiden diskutera allt i allmänhetens ögon? Vad ni gör i eran familj angår inte någon annan. Är det så att ni gillar uppmärksamhet? Gillar era barn att ni pratar så om dom i bloggen?
    Tror till stor del varför många stör sig på era förhållande är just det att ni vill vara i rampljuset. Ni är ju inte ensamma om att vara flera. Det är många som lever så men inte alla som skryter om det. Titta bara i Strömsund.. det finns en familj till där det råder tresamhet. Men det är knappt några alls som bryr om dom tre. Jag har träffar både dej Hampus och dej Erik i jobbet och ni är jättetrevliga. . Förstår om ni fallit för varandra känner inte henne har bara sett henne på byn.. men min tanke är nu när passet går mot sitt slut att om man inte pratar om allt så bryr sig inte någon om det man gör heller. Det här ska ni inte ta som ett påhopp eler något sådant utan det är ärliga tankar som jag funderat länge på.
    Lycka till och hoppas ni hittar en väg som funkar för alla parter och hela familjen

    1. Tyvärr tror jag du fått lite felaktig uppfattning om varför vi väljer att delta i media och visa upp oss. Det handlar inte om att vi vill visa upp just oss och att vi gillar att stå i rampljuset. Det handlar om att vi vill förändra samhället. Precis som de som stått upp för att de är homosexuella har förändrat samhället så att de har samma rättigheter som heteropar har i dag.
      För oss är det många viktiga frågor som vi vill lyfta och vill att samhället ska få upp ögonen för. Vi har i dagsläget tyvärr inte samma rättigheter som andra. Det handlar bland annat om rätten att gifta sig, att barn ska kunna ha tre vårdnadshavare med mera.

      Det är tråkigt att många tyvärr inte förstår varför vi vill lyfta såna här frågor utan bara tror att vi är ute efter att stå i rampljuset..

  7. Hej!
    Kommentaren är väldigt hård skriven så man kan ju anta att ”Ragatan” var uppretad vid tillfället den skrevs, men tar man bort dom hårda orden och läser innehållet så kan jag ha viss förståelse.
    I många inlägg så framställs I´s mamma som den som inte drar sitt strå till stacken. Vi har rätt och hon har fel är lite attityden som framgår i det som skrivs och säga på bloggar, i tv och tidningar. I´s mamma kan man säga ibland hängs ut på ett inte allt för schysst sätt. Det är inte hennes fel att situationen har uppstått, en separation det kan alla acceptera förr eller senare men kanske inte sättet som denna har skett på och inte allt som hänt efter. Helt klart så är I påverad av situationen och då kanske man inte kan ställa allt för höga krav på henne även om duka bordet verkar som ett litet krav på utveckling så kan det vara ett väldigt stort krav för ett litet huvud som redan går på högvarv p.g.a. allt som händer runtikring henne. Hon hör, hon ser och hon känner förmodligen av stämningen som är mellan hennes mamma och pappa och även på människor runtikring som viskar, pekar och gör miner. Hon hör och ser nog mer som sägs och görs av omgivningen än vad någon av oss någonsin kan förstå. Och visst kan det vara själva separationen som gör att I mår dåligt men det kan ju också ha med hur separationen gick till, allt som hände efteråt och att allt gick så fort.
    I hann aldrig acceptera att hennes föräldrar inte bodde tillsammans längre innan hon kastas in i en ny familj med många barn och två nya vuxna. Om Hampus hade tänkt lite mer på I då och hur det skulle bli för henne så kanske han inte hade flyttat in direkt utan tillåtit I att acceptera separationen först och sedan en ny familj. Allt måste inte gå så fort och för barn SKA det inte gå fort utan man måste göra det i deras takt och efter deras förmåga.
    Som ni skriver i det nyaste inlägget så är det inte ni som ställer er i rampljuset utan andra som gör det åt er, men ni tar emot att få stå i rampljuset och I´s mamma nämns ofta när ni är där. Jag tror inte att ni skulle bli så glada om hon skaffade en blogg och skrev om er där, eller gör en intervju i tidning, tv eller radio och nämner er där som dom som inte riktigt följer I´s behov eller motarbetar den utveckling I gör hemma hos henne. När man är i rampljuset så måste man följa regeln ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, man måste vända och vrida på svaren och inläggen och tänka ”hur kan det här tolkas”.
    Hur det ser ut om 10år det kan ingen säga utan man ska leva i nuet och göra det bästa av det som är, men det betyder inte att man ska ta förhastade beslut. Ingen vet vilken kontakt Hampus kommer att ha med I och hennes mamma då, men kontakten kanske borde vårdas då I verkar visa tecken på att inte vilja vara hos sin Pappa så mycket.
    Det är inte ens fel att två träter så alla måste ta sitt ansvar och göra det bästa av det som är nu, men jag tror att p.g.a. allt som hänt så ligger bollen hos Hampus. Och det är upp till honom att avgöra vad han vill göra.
    Visa förståelse, tänk er in i situationen och läs inläggen en extra gång innan dom publiceras så håller vi tummarna på att ni slipper vakna upp till en så hård kommentar igen.

    Jag hoppas att jag inte varit allt för hård och att ni ser mig som en Ragata nu.

    God Jul och Gott Nytt År

  8. Hej!
    Kommentaren är väldigt hård skriven så man kan ju anta att ”Ragatan” var uppretad vid tillfället den skrevs, men tar man bort dom hårda orden och läser innehållet så kan jag ha viss förståelse.
    I många inlägg så framställs I´s mamma som den som inte drar sitt strå till stacken. Vi har rätt och hon har fel är lite attityden som framgår i det som skrivs och säga på bloggar, i tv och tidningar. I´s mamma kan man säga ibland hängs ut på ett inte allt för schysst sätt. Det är inte hennes fel att situationen har uppstått, en separation det kan alla acceptera förr eller senare men kanske inte sättet som denna har skett på och inte allt som hänt efter. Helt klart så är I påverad av situationen och då kanske man inte kan ställa allt för höga krav på henne även om duka bordet verkar som ett litet krav på utveckling så kan det vara ett väldigt stort krav för ett litet huvud som redan går på högvarv p.g.a. allt som händer runtikring henne. Hon hör, hon ser och hon känner förmodligen av stämningen som är mellan hennes mamma och pappa och även på människor runtikring som viskar, pekar och gör miner. Hon hör och ser nog mer som sägs och görs av omgivningen än vad någon av oss någonsin kan förstå. Och visst kan det vara själva separationen som gör att I mår dåligt men det kan ju också ha med hur separationen gick till, allt som hände efteråt och att allt gick så fort.
    I hann aldrig acceptera att hennes föräldrar inte bodde tillsammans längre innan hon kastas in i en ny familj med många barn och två nya vuxna. Om Hampus hade tänkt lite mer på I då och hur det skulle bli för henne så kanske han inte hade flyttat in direkt utan tillåtit I att acceptera separationen först och sedan en ny familj. Allt måste inte gå så fort och för barn SKA det inte gå fort utan man måste göra det i deras takt och efter deras förmåga.
    Som ni skriver i det nyaste inlägget så är det inte ni som ställer er i rampljuset utan andra som gör det åt er, men ni tar emot att få stå i rampljuset och I´s mamma nämns ofta när ni är där. Jag tror inte att ni skulle bli så glada om hon skaffade en blogg och skrev om er där, eller gör en intervju i tidning, tv eller radio och nämner er där som dom som inte riktigt följer I´s behov eller motarbetar den utveckling I gör hemma hos henne. När man är i rampljuset så måste man följa regeln ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, man måste vända och vrida på svaren och inläggen och tänka ”hur kan det här tolkas”.
    Hur det ser ut om 10år det kan ingen säga utan man ska leva i nuet och göra det bästa av det som är, men det betyder inte att man ska ta förhastade beslut. Ingen vet vilken kontakt Hampus kommer att ha med I och hennes mamma då, men kontakten kanske borde vårdas då I verkar visa tecken på att inte vilja vara hos sin Pappa så mycket.
    Det är inte ens fel att två träter så alla måste ta sitt ansvar och göra det bästa av det som är nu, men jag tror att p.g.a. allt som hänt så ligger bollen hos Hampus. Och det är upp till honom att avgöra vad han vill göra.
    Visa förståelse, tänk er in i situationen och läs inläggen en extra gång innan dom publiceras så håller vi tummarna på att ni slipper vakna upp till en så hård kommentar igen.

    Jag hoppas att jag inte varit allt för hård och att ni ser mig som en Ragata nu.

    God Jul och Gott Nytt År

    1. Vi vet med oss att vi tänker på att inte nämna I’s mamma i ramljuset.. så det tror vi nog inte att vi uppfattar på samma sätt som du? Vi brukar berätta om oss själva.. Om kärleken.. om hur det är att leva tre.. Inte något om I’s mamma.. Hon har inte valt detta och vi finner ingen anledning till att hänga ut henne.
      Vi har aldrig sagt att vi tycker att hon är värdelös som mamma.. Vi hoppas och tror att hon gör det bästa för I. Det vi skrivit och sagt är att det är jobbigt att inte ha kontroll över vad som händer.. Vad som händer med I.. hur hennes utveckling är och så vidare..
      Bara för att vi ibland tycker olika så betyder det inte att hon är värdelös. Man måste få ha olika åsikter. Vi säger inte att vår åsikt är den bästa alla gånger.. Men vi tycker det vi tycker ibland.. och en del gånger stämmer det inte överens med vad hon tycker.. Men vem har rätt och vem har fel..?

      Allt kan alltid vändas och vridas åt olika håll.. Oftast är det så att folk har åsikter om hur vi gör och tänker eftersom vi lever som vi gör.. Medan ingen reagerar på hur I’s mamma gör eller vad hon säger.. Eftersom det är ”normalt” att leva som ensamstående mamma.. medan det är ”onormalt” att leva i ett polyamoröst förhållande.. Då uppfattas allt vi gör som onormalt.. Alla tankar och vardagliga händelser refereras direkt till att vi lever på ett onormalt sätt.. och det vi gör borde således vara onormalt.. Även om grannen som lever mamma, pappa och två barn gör samma sak som vi så uppfattas det vi gör som onormalt medan ingen reagerar på att dom gör samma sak.

      Vi är väl medvetna om att vi är utsatta på det sättet men hoppas att vi kan hjälpa till att förändra den synen.. Inte idag, inte imorgon… Men på sikt.. Så småningom kanske vi kan hjälpa till att förändra allmänhetens syn på att leva på annat sätt än mamma, pappa och 2 barn.

      Ha det så gott. =)
      Polyfamiljen.

Lämna ett svar till mixyman Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *