Polyfamljen består av Erik, Linda och Hampus. Tillsammans har vi 9 barn mellan 0 och 18 år. En rejäl spridning i ålder som gör att det inte alltid är så lätt att anpassa aktiviteter som passar alla, men vi försöker så gott det går. Vi driver tillsammans en fristående förskola, en webshop med barnkläder och inredning, cateringverksamhet och Strömsunds cigarraffär. Vi har alltid något renoveringsprojekt som väntar på att slutföras och tar gärna en sväng med husvagnen eller en charterresa när tid finns. Här får ni följa med i vår vardag, vi har alltid något på gång! =)

Ett steg längre..

Som vi tidigare skrivit om har vi tagit ett steg tillbaka angående I som då bodde varannan vecka. Det fungerade inte så bra i längden så vi fick börja om från början med ”inskolning” att vara hos oss. Efter känslomässiga krascher och hjälp av förädla-barnhälsan har det börjat bli lite ordning på det igen. Från att hon bodde varannan vecka gick vi till att hon endast varit hos oss dagtid varannan helg samt några timmar på tisdag eftermiddag.

Det har gått en tid med den formen av boende för henne och det har helt klart varit bra för I. Vi märker på henne att hon är lugnare, gladare och mår bättre än hon gjort tidigare.
Under helgen som var provade vi att ta det ett steg längre. Det steget bestod av övernattning mellan lördag och söndag. Lite fundersamt inför det om det skulle bli något bakslag eller om det skulle fungera.
Med facit i hand så gick det bra. Det var nog ett lämpligt steg för henne att ta. Att sova hos oss och vara borta från sin mamma en natt kändes väl inte som någon evighet för henne, utan var överkomligt. Så glada för att det fungerade bra. Nu blir det till att prova det varannan helg under några månader innan vi vågar ta det något steg längre. Nästa steg borde bli att hon sover här från fredag-söndag. Men det tar vi senare.

I morgon ska Hampus på möte med förädla-barnhälsan för att följa upp hur det gått och hur I mår. Då är det läge att diskutera hur vi ska göra framöver för att få allt att fungera så smidigt som möjligt.

Det känns bra att I mår mycket bättre nu, men det känns tråkigt att det är så lite tid vi hinner träffa henne. Det känns även lite frustrerande att man inte riktigt vet hur hennes utveckling går då det är svårt att se det under den tid hon är här. Vi känns också ha lite svårt att påverka att hon lär sej de saker vi tycker är viktiga då i princip allt ansvar för det lagts över på hennes mamma.
När hon bodde hos oss varannan vecka så jobbade vi för vissa saker. Att hon skulle lära sej att ta eget ansvar, fixa enklare sysslor med mera. Vi tycker det är viktigt att barnen hela tiden utvecklas.. Det är ju inte allt för långt bort att hon börjar förskoleklass och då kommer det ställas vissa krav på henne.

Som det är nu måste vi föra den diskussionen med hennes mamma för att kolla av hur det går.. vilket tyvärr inte alltid är det lättaste.. Speciellt inte då vi har olika syn på en del saker som vi tycker är viktiga för barn att lära sej..
Men det är ju upp till oss vuxna att se till barnens bästa, så vi får jobba för att kunna samarbeta kring det även om det är trixigt att få alla parter att jobba åt samma håll.

23 reaktioner på ”Ett steg längre..

  1. Idiot, lämna det ansvaret till hennes mamma & pappa. Det kan du/ni aldrig ersätta, så varför engagera er i saker som ni inte har med att göra? Hur hennes biologiska mamma uppfostrar och tar han om I är upp till henne, och Hampus. Inte Linda eller Erik. Vad är det ni inte fattar, att det är det som fått henne att må dåligt? En 5 åring som mår dåligt, så fruktansvärt och borde få varenda förälder att backa och ta ett steg tillbaka och funderar över vad man gjort fel.. Men inte ni, ni skyller på mamman. Folk e så innihelvete less på er så ingen orkar längre säga som det är gällande varken I eller något annat. För de blir ett sånt jävla liv då, möten och helvete så alla backar. Jag har lessnat, de e synd om I. Så innihelvete synd om henne som inte får vara barn, som inte höger uppleva hur det är att bara ha bonusföräldrar som bara älskar kravlöst och framförallt är det synd om Hampus. Han kommer sitta där om 10 år, ha urusel kontakt med Isabelle och sitt gamla, och troligen leva med en fruktansvärd ångest! Tack för mig, jag håller inte tyst längre !

  2. Jag läste ert inlägg och förstår känslan, men kan inte förstå varför man vill peka ut någon annan? Det är jättefint att ni vill och ser till att barnen har det bra, men det är lite kämpigt att vara den det skrivs om. Jag har själv blivit skriven om i en blogg och vet att det tar på när man kanske inte vill att alla händelser och allt känslosamt kommer ut till allmänheten. Man vill ju alltid sina barns bästa, men måste alla veta det kanske mest privata sakerna och känslorna man bär på?. Det kan även vara känsligt att som offentlig person/den det skrivs om måsta ta en massa blickar, viskningar och frågor när man själv inte valt att prata öppet om detta. Man står där o tänker, men hur fan kan den personen veta allt detta? Det är skitjobbigt!!
    Ni gör ett fantastiskt jobb och är jättemysiga hela högen, jag brukar inte lägga energi på kommentarer och dylikt, men det ploppade upp på facebook i morse och när det kommer till att offentliggöra någon annan högg det till i hjärtat direkt. Det är jättejobbigt att bli utsatt för sånt här!

  3. Jag läste ert inlägg och förstår känslan, men kan inte förstå varför man vill peka ut någon annan? Det är jättefint att ni vill och ser till att barnen har det bra, men det är lite kämpigt att vara den det skrivs om. Jag har själv blivit skriven om i en blogg och vet att det tar på när man kanske inte vill att alla händelser och allt känslosamt kommer ut till allmänheten. Man vill ju alltid sina barns bästa, men måste alla veta det kanske mest privata sakerna och känslorna man bär på?. Det kan även vara känsligt att som offentlig person/den det skrivs om måsta ta en massa blickar, viskningar och frågor när man själv inte valt att prata öppet om detta. Man står där o tänker, men hur fan kan den personen veta allt detta? Det är skitjobbigt!!
    Ni gör ett fantastiskt jobb och är jättemysiga hela högen, jag brukar inte lägga energi på kommentarer och dylikt, men det ploppade upp på facebook i morse och när det kommer till att offentliggöra någon annan högg det till i hjärtat direkt. Det är jättejobbigt att bli utsatt för sånt här!

    1. Jättetråkigt att höra att du blivit uthängd i en blogg, förstår det inte känns roligt. Nu tycker vi kanske inte att vi hängt ut I`s mamma i detta fallet. Inställningen från många är att vi gör det oavsett vad vi skriver tyvärr, att vi alltid vill hänga ut henne, så är det inte, vi har liksom ingen anledning till det. I det här falt var det mer ett konstaterande från vår sida att ansvaret nu ligger mer hos henne för att I är där mer, inget mer konstigt i det. Känslor som vi har ang saker måste ju vi få ha, oavsett om det gäller Hampus eller Erik eller Linda, det är ju våra känslor. Det betyder inte att vi hänger ut mamman. Vi upplever något som vi vill förmedla. Vi tror nog att man vill olika saker i ett förhållande även om man bor i hop, att man tycker olika. En tycker att barnet är moget att gå på kalas själv medan den andre tycker en förälder borde stanna. En tycker barnet kan leka själv på lekplatsen vid hemmet, den andre inte, så är det. Sen är det ju alltid lättare att diskutera och komma fram till en lösning då man bor tillsammans, man har en annan toleransnivå mot varandra då.
      Vi vill alltså inte hänga ut henne på något sätt, men tyvärr verkar det vara uppfattningen hos många.

      Det vi i det här fallet menar är att det är frustrerande att som förälder inte kunna vara med och påverka vad barnet gör och lär sej med mera. Men det betyder inte att vi tycker eller tror att mamman gör ett dåligt jobb.

        1. Då tycker vi nog tyvärr olika i den frågan, vi tycker inte att man hänger ut någon genom att skriva hur man själv känner. Om vi har haft jobbiga läggningar ett tag och nu ska ha barnvakt och då skriver att det är jobbigt att själv inte vara där vid läggningen och kunna styra över den, hänger vi då ut barnvakten som en dålig människa? Sen uppfattar vi saker olika, det är som vi skrivit svårt att göra alla tillagas..men om alla bara kunde släppa tanken på att vi ska jävlas å göra livet surt för alla andra hela tiden så hade det varit mycket lättare att få en rättvis vinkel på inläggen.

          Gott nytt år!!

  4. Ähh.. Alla är olika, tycker olika, ser på saker olika o uppfattar saker olika, ingen mening att skriva mera om detta. Sms o skriverier kan också uppfattas konstigt så jag skriver inget mera nu, vill inget illa, bara en tanke.. Gott nytt år!

    1. Ja, så är det ju.. vi har ju olika uppfattning om saker.. Vi är inte ute efter att hänga ut någon utan vill bara skriva om våra tankar och hur vi upplever saker.
      Ha det så gott. =)

  5. Ähh.. Alla är olika, tycker olika, ser på saker olika o uppfattar saker olika, ingen mening att skriva mera om detta. Sms o skriverier kan också uppfattas konstigt så jag skriver inget mera nu, vill inget illa, bara en tanke.. Gott nytt år!

    1. Ja, så är det ju.. vi har ju olika uppfattning om saker.. Vi är inte ute efter att hänga ut någon utan vill bara skriva om våra tankar och hur vi upplever saker.
      Ha det så gott. =)

  6. Påtal om att hänga ut andra. Jag tycker också att det är fel att hänga ut mamman. Även jag har blivit uthängd och att bli ifrågasatt som mamma tar ganska hårt. Att ni har olika synsätt på saker är något ni MÅSTE lära er leva med. Ni kan inte förvänta er att hon ska tycka som er ni bör heller ej anklaga och hänga ut henne för de. Tror inte hon gör desamma mot er? Sen är det något som jag reagerar väldigt starkt på och det är att ni hänger ut stackars I. Är det någon som frågat henne om hon verkligen vill att de vuxna människor hon litar på skriver ut hur hon mår, hur hon har det och vilket tjafs det är kring henne. Hade någon gjort så mot mitt barn, då hade jag direkt gått i taket!

    1. Ja, det är ju väldigt svårt det här.. att skriva om sina tankar och funderingar som förälder utan att skriva om barnen. I alla bloggar vi läst där det är föräldrar som skriver så skrivs det om barnen. Hur man nu gör det på bästa sätt vet varken vi eller du antar jag..?
      Vi vet inte om vi gått in så speciellt djupt på hur hon mår och känner.. mer än att hon just nu mår bättre av att ha en nära kontakt med sin mamma. Vi har kommit till den insikten att det är bättre för henne att få vara hos sin mamma mer.. Känns som ett bakslag för Hampus som pappa och Erik och Linda som bonusföräldrar.. Men det är det bästa för I. Hon mår bäst av det som det ser ut idag.
      Hampus som pappa finns där för henne just som pappa.. I den utsträckning I vill. Erik och Linda finns där som vuxna förebilder och bunusföräldrar.. och gör det i den takt som passar I.
      Vi förstår att det blev ett för stort steg för I att bo varannan vecka och acceptera allt som det är.. Men vi har ändrat vardag och rutiner kring henne för att hjälpa henne på bästa sätt..

      Ska vi inte kunna skriva om detta? Eller hur ska vi skriva om detta för att det ska bli bra? Det är inte lätt…
      Men som sagt.. I vilken blogg som helst som är skriven av en förälder så skrivs det om barnen..

  7. Påtal om att hänga ut andra. Jag tycker också att det är fel att hänga ut mamman. Även jag har blivit uthängd och att bli ifrågasatt som mamma tar ganska hårt. Att ni har olika synsätt på saker är något ni MÅSTE lära er leva med. Ni kan inte förvänta er att hon ska tycka som er ni bör heller ej anklaga och hänga ut henne för de. Tror inte hon gör desamma mot er? Sen är det något som jag reagerar väldigt starkt på och det är att ni hänger ut stackars I. Är det någon som frågat henne om hon verkligen vill att de vuxna människor hon litar på skriver ut hur hon mår, hur hon har det och vilket tjafs det är kring henne. Hade någon gjort så mot mitt barn, då hade jag direkt gått i taket!

    1. Ja, det är ju väldigt svårt det här.. att skriva om sina tankar och funderingar som förälder utan att skriva om barnen. I alla bloggar vi läst där det är föräldrar som skriver så skrivs det om barnen. Hur man nu gör det på bästa sätt vet varken vi eller du antar jag..?
      Vi vet inte om vi gått in så speciellt djupt på hur hon mår och känner.. mer än att hon just nu mår bättre av att ha en nära kontakt med sin mamma. Vi har kommit till den insikten att det är bättre för henne att få vara hos sin mamma mer.. Känns som ett bakslag för Hampus som pappa och Erik och Linda som bonusföräldrar.. Men det är det bästa för I. Hon mår bäst av det som det ser ut idag.
      Hampus som pappa finns där för henne just som pappa.. I den utsträckning I vill. Erik och Linda finns där som vuxna förebilder och bunusföräldrar.. och gör det i den takt som passar I.
      Vi förstår att det blev ett för stort steg för I att bo varannan vecka och acceptera allt som det är.. Men vi har ändrat vardag och rutiner kring henne för att hjälpa henne på bästa sätt..

      Ska vi inte kunna skriva om detta? Eller hur ska vi skriva om detta för att det ska bli bra? Det är inte lätt…
      Men som sagt.. I vilken blogg som helst som är skriven av en förälder så skrivs det om barnen..

  8. Självklart ska man kunna skriva om sina barn i en blogg, och både om bra och dåliga saker. Men det är en hårfin kant vad som är rätt och fel och det är nog väldigt individuellt hur man set det.
    Jag som brukar följa eran blogg tycker att I har blivit mer uthängd än dom andra, och mer uthängd än vad JAG tycker är ok. Detta är såklart upp till var och en hur man uppfattar det och hur man gör men det kan ju vara något att tänka på.
    Och som läsare kan jag ju också upplysa er om att det är mer intressant att läsa om det positiva i erat liv än allt det negativa, som det tyvärr har blivit skrivet rätt så mycket om.
    Och ett tips om ni känner behov att skriva av er är ju att även ha en låst en blogg där ni själva får välja vilka som får dela erat innersta.
    Som sagt var, barnen måste också få en chans att välja hur offentlig dom ska vara!

  9. Självklart ska man kunna skriva om sina barn i en blogg, och både om bra och dåliga saker. Men det är en hårfin kant vad som är rätt och fel och det är nog väldigt individuellt hur man set det.
    Jag som brukar följa eran blogg tycker att I har blivit mer uthängd än dom andra, och mer uthängd än vad JAG tycker är ok. Detta är såklart upp till var och en hur man uppfattar det och hur man gör men det kan ju vara något att tänka på.
    Och som läsare kan jag ju också upplysa er om att det är mer intressant att läsa om det positiva i erat liv än allt det negativa, som det tyvärr har blivit skrivet rätt så mycket om.
    Och ett tips om ni känner behov att skriva av er är ju att även ha en låst en blogg där ni själva får välja vilka som får dela erat innersta.
    Som sagt var, barnen måste också få en chans att välja hur offentlig dom ska vara!

    1. Ja så är det att alla har olika gräns för vad man tycker, så är det med allt.
      Sen att det skrivs mer om I än de andra, ja så är det nog. Anledningen till detta är att dom andra 4 barnen haft mycket lättare med att anpassa sig till situationen och sen är det så att så fort vi skriver något så är det alltid frågor kring I som tas upp från er som läsare, det är aldrig någon som frågar hur dom andra barnen ser på saker, känner eller tycker, det är alltid bara I som det finns åsikter om, gärna negativa. Skulle vi släppa ut alla barnen nakna på vintern är det bara I som det tycks synd om, tyvärr är det så och har varit sedan vi startade bloggen, därav att det skrivs mer om henne, många gånger för att svara/försvara det andra kommenterat.
      Även vad gäller det vi skriver finns det många åsikter, vissa tycker att vi aldrig ska skriva något ”vardagligt” för det kan dom ju läsa i vilken blogg som helst medan andra tycker vi ska skriva om bara roliga saker, andra om både och, tyvärr jättesvårt att skriva så det passar alla men vi försöker blanda, vardag/roliga/tråkiga/problem och glädjeämnen om vart annat, sen är det klart så att tyngre ämnen sätter sig fast mer än om man läser att någon varit och badat en helg och haft roligt.

      Hoppas ändå att du vill fortsätta läsa vår blogg.
      Kram Polyfamiljen.

  10. Jättetråkigt att höra att du blivit uthängd i en blogg, förstår det inte känns roligt. Nu tycker vi kanske inte att vi hängt ut I`s mamma i detta fallet. Inställningen från många är att vi gör det oavsett vad vi skriver tyvärr, att vi alltid vill hänga ut henne, så är det inte, vi har liksom ingen anledning till det. I det här falt var det mer ett konstaterande från vår sida att ansvaret nu ligger mer hos henne för att I är där mer, inget mer konstigt i det. Känslor som vi har ang saker måste ju vi få ha, oavsett om det gäller Hampus eller Erik eller Linda, det är ju våra känslor. Det betyder inte att vi hänger ut mamman. Vi upplever något som vi vill förmedla. Vi tror nog att man vill olika saker i ett förhållande även om man bor i hop, att man tycker olika. En tycker att barnet är moget att gå på kalas själv medan den andre tycker en förälder borde stanna. En tycker barnet kan leka själv på lekplatsen vid hemmet, den andre inte, så är det. Sen är det ju alltid lättare att diskutera och komma fram till en lösning då man bor tillsammans, man har en annan toleransnivå mot varandra då.
    Vi vill alltså inte hänga ut henne på något sätt, men tyvärr verkar det vara uppfattningen hos många.

    Det vi i det här fallet menar är att det är frustrerande att som förälder inte kunna vara med och påverka vad barnet gör och lär sej med mera. Men det betyder inte att vi tycker eller tror att mamman gör ett dåligt jobb.

  11. Då tycker vi nog tyvärr olika i den frågan, vi tycker inte att man hänger ut någon genom att skriva hur man själv känner. Om vi har haft jobbiga läggningar ett tag och nu ska ha barnvakt och då skriver att det är jobbigt att själv inte vara där vid läggningen och kunna styra över den, hänger vi då ut barnvakten som en dålig människa? Sen uppfattar vi saker olika, det är som vi skrivit svårt att göra alla tillagas..men om alla bara kunde släppa tanken på att vi ska jävlas å göra livet surt för alla andra hela tiden så hade det varit mycket lättare att få en rättvis vinkel på inläggen.

    Gott nytt år!!

  12. Ja så är det att alla har olika gräns för vad man tycker, så är det med allt.
    Sen att det skrivs mer om I än de andra, ja så är det nog. Anledningen till detta är att dom andra 4 barnen haft mycket lättare med att anpassa sig till situationen och sen är det så att så fort vi skriver något så är det alltid frågor kring I som tas upp från er som läsare, det är aldrig någon som frågar hur dom andra barnen ser på saker, känner eller tycker, det är alltid bara I som det finns åsikter om, gärna negativa. Skulle vi släppa ut alla barnen nakna på vintern är det bara I som det tycks synd om, tyvärr är det så och har varit sedan vi startade bloggen, därav att det skrivs mer om henne, många gånger för att svara/försvara det andra kommenterat.
    Även vad gäller det vi skriver finns det många åsikter, vissa tycker att vi aldrig ska skriva något ”vardagligt” för det kan dom ju läsa i vilken blogg som helst medan andra tycker vi ska skriva om bara roliga saker, andra om både och, tyvärr jättesvårt att skriva så det passar alla men vi försöker blanda, vardag/roliga/tråkiga/problem och glädjeämnen om vart annat, sen är det klart så att tyngre ämnen sätter sig fast mer än om man läser att någon varit och badat en helg och haft roligt.

    Hoppas ändå att du vill fortsätta läsa vår blogg.
    Kram Polyfamiljen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *