Polyfamljen består av Erik, Linda och Hampus. Tillsammans har vi 9 barn mellan 0 och 18 år. En rejäl spridning i ålder som gör att det inte alltid är så lätt att anpassa aktiviteter som passar alla, men vi försöker så gott det går. Vi driver tillsammans en fristående förskola, en webshop med barnkläder och inredning, cateringverksamhet och Strömsunds cigarraffär. Vi har alltid något renoveringsprojekt som väntar på att slutföras och tar gärna en sväng med husvagnen eller en charterresa när tid finns. Här får ni följa med i vår vardag, vi har alltid något på gång! =)

Annons

Vidare funderingar och svar på era funderingar..

Ja, vi fick ju en del reaktioner på förra inlägget angående barnen.. Hur man ska hantera fyra heltidsboende barn respektive ett varannan-vecka barn.
Vi menar ju inte att man på något vis ska särbehandla något barn negativt. Våra tankar handlade ju om hur vi ska få det så rättvist som möjligt.

Det vi kommit fram till då är bl.a. att veckopeng blir det mest rättvisa då alla som är här får en summa varje vecka. Alltså sköter vi det för alla barnen de veckor alla är här medan varannan-vecka barnets mamma sköter det för henne de veckor hon är där. Då blir det rättvist för alla.

Angående större, dyrare saker som kommer att tillhöra varannanvecka-barnet och fraktas mellan hemmen så som mobiltelefon, moppe eller vad det nu än må vara så tycker vi att vi får lägga vår del men också att barnets mamma får lägga sin del. Det är också hennes ansvar att se till att dottern får det hon behöver/vill ha. Här verkar det som om meningarna går lite isär bland våra läsare… en del tycker på något sätt att vi straffar varannanvecka-barnet om vi inte rakt av köper allt.. Medan vi tycker att det kan inte bara ligga i vårt ansvar att köpa saker till henne..? Om vi är beredda att lägga hälften av kostnaden så hoppas vi att hennes mamma är beredd att lägga andra hälften. Detta kommer kräva samarbete och diskussion mellan hemmen.. det är en förutsättning att det ska fungera.

Vad gäller att dela rum var det också lite delade meningar om, vi har försökt lösa det på bästa sätt och valt att tjejerna delar rum då dom passar bäst att göra det. Någon av er, tyckte absolut att varannanveckasbarnet borde få eget då hon är van det, men ska man gå efter det så vara dom andra 4 van att ha eget rum dom med… Sen tycker vi nog det är bra att lära sig att allt inte bara handlar om en själv, ibland får man dela med sig, kompromissa och visa hänsyn för andra med, detta gäller givetvis alla barnen. Men allt kan inte vara ”som det alltid” varit då man bilder en ny familj och får ”syskon”. Så är det ju i familjer där det kommer syskon också, att storebror får dela med lillebror fast han är van att ha eget.

Tyvärr tycks den allmänna uppfattningen om allt, oavsett hur vi gör vara att vi missgynnar varannanveckas barnet på alla vis, det dubbelkollas om hon fått samma saker som dom andra 4, om hon fått nytt eller fått ärva, om hon fått vara med på det vi gjort, ja listan kan göras lång och för alla som undrar så ja, hon får nytt när hon behöver, finns det att ärva får hon göra det, precis som dom andra får, och ja är hon här då vi gör något får hon givetvis följa med på det som händer, även om det gäller att dom andra 4 åker till deras mormor, hon är välkommen och följer även dit om dom andra åker dit. Det görs liksom ingen skillnad. Både Lindas mamma och hennes kusin kom med påskägg till barnen tillexempel och givetvis hade både mormorn och kusinen köpt till även henne, ingen skillnad på om barnen var släkt eller inte.

8 reaktioner på ”Vidare funderingar och svar på era funderingar..

  1. Alltså seriöst. Fick ni själva mopeder och mobiltelefoner av era föräldrar när ni växte upp. För mej var det något jag själv fick spara ihop till genom att arbeta. Ni kan inte kräva att mamman har samma syn på det här som er, hon kanske inte heller tycker att barnen ska få såna här grejor. Mobil kan ju va bra att haen de finns ju telefoner för 100:- idag, det behöver ju inte vara iphones eller liknande. Som surfplattor ni skrev om.. Jag skulle aldrig köpt ipads till mina barn utan valt en billigare lösning som en Samsung. Och det tror jag även ni gjort.

    1. När vi själva var små var inte mobiltelefon något som ”alla hade”, inte som det är nu. Nu ”ska” alla ha en mobiltelefon, har man ingen mobiltelefon när man är 15 är man ”ute”. Att då komma med en för 100kr lär inte vara något man vill då, tyvärr..
      Som det är nu har bara äldsta barnet en mobil och den har vi köpt till honom, att som 12 åring jobba så man får ihop till en mobil är inte så lätt..
      Men som vi skrev i inlägget så är detta något som måste diskuteras med mamman, tycker inte hon att barnet behöver de saker som diskuteras vad det nu än må vara så kan det inte ses som att vi straffar henne om hon inte får det och måste köpa till henne och betala hela kostnaden. Om vi är beredd att betala halva kostnaden men inte mamman är det då inte mamman som är den som valt att inte ge det till henne och inte vi?
      När barnen är mindre är det lättare att köpa kopior och billigare märken, det blir svårare ju äldre dem blir då såna saker kan vara sånt dom blir retade för, att man inte har ”rätt” kläder eller ”rätt” saker, hemskt egentligen men verkligheten är sån och barn är inte alltid så snälla med varandra. Givetvis vill man försöka göra allt för barnen men givetvis finns en gräns även där..
      Sen handlar det ju inte just om mobiltelefon eller moppe, det finns ju så mycket annat ett barn behöver, haka inte upp er på ord, det var exempel..

  2. Alltså seriöst. Fick ni själva mopeder och mobiltelefoner av era föräldrar när ni växte upp. För mej var det något jag själv fick spara ihop till genom att arbeta. Ni kan inte kräva att mamman har samma syn på det här som er, hon kanske inte heller tycker att barnen ska få såna här grejor. Mobil kan ju va bra att haen de finns ju telefoner för 100:- idag, det behöver ju inte vara iphones eller liknande. Som surfplattor ni skrev om.. Jag skulle aldrig köpt ipads till mina barn utan valt en billigare lösning som en Samsung. Och det tror jag även ni gjort.

    1. När vi själva var små var inte mobiltelefon något som ”alla hade”, inte som det är nu. Nu ”ska” alla ha en mobiltelefon, har man ingen mobiltelefon när man är 15 är man ”ute”. Att då komma med en för 100kr lär inte vara något man vill då, tyvärr..
      Som det är nu har bara äldsta barnet en mobil och den har vi köpt till honom, att som 12 åring jobba så man får ihop till en mobil är inte så lätt..
      Men som vi skrev i inlägget så är detta något som måste diskuteras med mamman, tycker inte hon att barnet behöver de saker som diskuteras vad det nu än må vara så kan det inte ses som att vi straffar henne om hon inte får det och måste köpa till henne och betala hela kostnaden. Om vi är beredd att betala halva kostnaden men inte mamman är det då inte mamman som är den som valt att inte ge det till henne och inte vi?
      När barnen är mindre är det lättare att köpa kopior och billigare märken, det blir svårare ju äldre dem blir då såna saker kan vara sånt dom blir retade för, att man inte har ”rätt” kläder eller ”rätt” saker, hemskt egentligen men verkligheten är sån och barn är inte alltid så snälla med varandra. Givetvis vill man försöka göra allt för barnen men givetvis finns en gräns även där..
      Sen handlar det ju inte just om mobiltelefon eller moppe, det finns ju så mycket annat ett barn behöver, haka inte upp er på ord, det var exempel..

  3. Tycker fortfarande det är störtlöjligt att allt handlar om vem som har mest och bäst. Mina barn kommer inte få de saker ni vill ge era barn och dom har absolut inga märkeskläder. Jag tror inte dom kommer bli mobbade för det, och är det någon som tycker det är knäppt är de ju ändå ingen att umgås med.

    1. Men vem är det som har sagt att allt handlar om vem som har mest och bäst? Det är ju något du fått det till. Det handlar om hur man löser saker då ett barn bor varannan vecka..
      Vad dina barn får och inte är det ju bara du som kan bestämma. Våra barn har inte heller bara märkeskläder men vi vill och kan ge dem det och då gör vi det, så enkelt är det.
      Och att bara välja bort att umgås med någon är ju enkelt, att välja att inte bli mobbad är svårare…
      Sen har vi väl inte sagt att märkeskläder i sig gör att någon inte blir mobbad, det handlar om att vara hel ren, snyggt klädd och ha det som är ”mode” just där å då. Mode behöver inte heller betyda att man har det värsta av saker, men att hela tiden känna att man ”ligger Steget efter” i vad andra har kan inte kännas så bra.
      Hur dina barn är klädda och vad dom har är somsagt upp till dig att välja.

      Frågan var från början, hur man löser det rent praktiskt och ekonomiskt mellan hemmen.

  4. Tycker fortfarande det är störtlöjligt att allt handlar om vem som har mest och bäst. Mina barn kommer inte få de saker ni vill ge era barn och dom har absolut inga märkeskläder. Jag tror inte dom kommer bli mobbade för det, och är det någon som tycker det är knäppt är de ju ändå ingen att umgås med.

    1. Men vem är det som har sagt att allt handlar om vem som har mest och bäst? Det är ju något du fått det till. Det handlar om hur man löser saker då ett barn bor varannan vecka..
      Vad dina barn får och inte är det ju bara du som kan bestämma. Våra barn har inte heller bara märkeskläder men vi vill och kan ge dem det och då gör vi det, så enkelt är det.
      Och att bara välja bort att umgås med någon är ju enkelt, att välja att inte bli mobbad är svårare…
      Sen har vi väl inte sagt att märkeskläder i sig gör att någon inte blir mobbad, det handlar om att vara hel ren, snyggt klädd och ha det som är ”mode” just där å då. Mode behöver inte heller betyda att man har det värsta av saker, men att hela tiden känna att man ”ligger Steget efter” i vad andra har kan inte kännas så bra.
      Hur dina barn är klädda och vad dom har är somsagt upp till dig att välja.

      Frågan var från början, hur man löser det rent praktiskt och ekonomiskt mellan hemmen.

Lämna ett svar till seriöst Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons