Nu har vi äntligen kommit så långt i renoveringen att tjejerna har fått flytta in i sitt nya rum, allt är inte helt klart, det ska upp några hyllor ovanför sängen och deras walk in closet är inte klar men det ska väl inte dröja allt för länge till det är klart heller.
Tjejerna har sedan dag ett delat rum, I fick egen säng i det som från början var Ms rum då vi bodde i det förra huset, viken vi sedan bytte mot en våningsäng för att få bättre golvyta. Det skiljer bara ett år på dem så det har varit den bästa lösningen för vår familj. Dom lekar med samma sorts leksaker och lägger sig och kliver upp samtidigt. Sen kan det givetvis bli lite spring å så på kvällen men det hindrar dem ju inte från det bara för att dom skulle ha egna rum…
Tydligen är det här med att ha eget rum en stor fråga som engagerar många. Vi har fått höra att I borde få ett eget rum från första dagen, att våningsäng inte är bra, att Hampus och I borde ha ett rum där bara dom kan vara, ja alla möjliga varianter av lösningar. Vi ser det såhär, hade alla varit helsyskon hade ingen ifrågasatt, vad är det som gör att I ska särbehandlas? Får hon ett eget rum kommer det stå tomt varannan vecka menades 2 andra av barnen får dela istället, ingen skillnad alltså men borde vara den ”rätta” lösningen enligt endel. I och M är dem som delar rum bäst, vilket gör att dom får göra det, tvillingkillarna drar inte alls jämt på samma sätt så det kommer inte att fungera i längden.
Att det skulle vara ”synd” om I för att hon inte får eget rum har vi hört, men att det skulle vara ”synd” om M för att hon var tvungen att avvara halva sitt rum till I när hon började vara hos oss är det ingen som reagerar på, det är inte samma sak?
Ofta känns det som att folk i allmänhet tror att det är synd om I på något vis, att hon inte skulle få det hon behöver, har till och med fått frågan om hon har en egen säng…då blev vi nog allihopa helt ställda, självklart har hon en egen säng! Var får folk sina funderingar ifrån?
Hon får allt som hon behöver, precis som dom andra barnen, ibland behöver hon saker när inte dom andra får något och ibland behöver någon av killarna saker när dom andra inte får något, det fungerar precis om i vilken familj som helst, det är då det är skönt med gemensam ekonomi. När något av barnen behöver något köper den som har möjlighet till det. Oavsett om det är till sitt biologiska barn eller till sitt/sina bonusbarn. Det blir aldrig någon skillnad på barnen från vår sida vad gäller deras ”standard”, alla har samma ekonomiska förutsättningar.
Givetvis handlar inte allt om pengar utan att vi som föräldrar finns där för dem men eftersom det är ett ämne som tas upp med jämna mellanrum ville vi skriva om just detta i dag.