Att jag skulle vara bisexuell är väl egentligen aldrig något jag funderat över, jag hade fru och barn och det var liksom ”rätt”, det var så det skulle vara. Och eftersom hela min släkt dessutom är kristna så fanns liksom heller inga alternativ under min uppväxt, ingen stack ut, man levde man och kvinna, skilde sig gjorde man inte heller, allt skulle vara enligt de skrivna reglerna.
Sen hände något i december 2012, något som egentligen inte går att förklara, vad som hände ja det vet ni ju, det var inget som var planerat men kändes ändå så rätt från första början,
Jag tror inte att jag hade kunnat bli tillsammans med vilken man som helst utan detta handlar om person, att Hampus är den person han är, jag älskar inte honom för att han är ett visst kön utan för att han är den han är.
//Erik