Månadsarkiv: januari 2014

Presentation av Pappa2

IMG_6851

Hej!

Det är jag som är Pappa2.

Mitt riktiga namn är som många av er redan vet Hampus, jag är 28 år uppväxt här i Strömsund med mamma, pappa och tre syskon. Jag jobbar som taxichaufför och har så gjort de senaste 5 åren.

Jag är pappa till den yngsta dottern i den här familjen, dottern som vi kommer kalla I från och med nu. Hon är 4 år men fyller 5 om en par månader. Hon bor varannan vecka med oss.

Jag är som person oftast glad, hjälpsam och vill alla väl, mina partners säger dock jag är ganska klantig, å ja något mjölkglas har jag väl vält ut och några tallrikar har jag väl råkat ta sönder… 🙂

Om ni ska leta efter mig kan ni börja i köket, där står jag ganska ofta och antingen lagar mat eller bakar, något jag gillar mycket. Mina första snickarbyxor fick jag i somras så nu kan det hända att ni hittar mig med en hammare eller såg i handen också, något jag inte tidigare gjort men tycker är väldigt roligt nu när jag fått chansen att prova lite mer. Vi har ju trots allt både hunnit renovera ett garage till en butikslokal och byta kök bara sedan vi flyttade till det här huset.

Innan vi 3 blev tillsammans levde jag tillsammans med min dotters mamma i nästan 9 år, ett förhållande som till en början var bra men som jag under flera år känt inte var riktigt rätt, men vardagen flöt på och även förhållandet, tills jag träffade mamman och pappa1…

Från och med nu kommer det stå Hampus istället för Pappa2 här i bloggen. =)

 

Presentationer på vilka vi är.

Ja, vi har nu valt att ta den här bloggen steget längre och skaffa ett eget domän. Det är av flera skäl.. Ett är att vi vill ha större möjlighet att utforma bloggen som vi själva vill ha den och nå ut till fler.. Ett annat är att vi nu känner att vi vill vara mer öppna med vilka vi är och inte gömma oss bakom kodnamnen Mamman, Pappa1 och pappa2. De som känner oss och läser bloggen vet ändå vilka vi är och vem som är vem. För de som inte känner oss spelar det antagligen ingen roll om det står ett namn eller ett kodnamn.. alltså spelar det absolut ingen roll för någon att vi tänker använda våra riktiga namn och bilder. Detta är ju inget hemligt och ingen nyhet längre efter drygt ett år.

Under kommande dagar kommer vi därför lägga ut presentationer på oss för att visa vilka vi är.

Vi vill ju stå upp för hur vi lever.. och då talar det ju emot oss att använda kodnamn och inga bilder.

 

Så ni kan se fram emot närmare presentationer snart. =)

En kommentar från en som förstår.

Vi fick en så fin kommentar från en person så vi vill publicera den som ett inlägg.
Det är skönt när man stöter på folk som är öppna för alternativa förhållanden och inte tycker att det är fel.

 

Hej
Nu kommenterar jag igen, hihi.
Det är tuffa frågor som vi alla ställer oss. ska vi lägga över våra normer på barnen? Omedvetet gör vi ju det till viss del genom hur vi är mot varandra hur vi pratar om andra och till varandra. Vi ser kanske inte riktigt själva vad vi har för normer och uppfattningar om saker. Mer än när vi objektivt kan titta på det.
Sen som i att vad som ska accepteras i kärleken, ja det är en fråga.
Eftersom vi själv jag o min man vill leva med en kvinna, så har vi givetvis pratat med våra barn om kärlek finns i olika former. Dom är ju bara små men har ett intresse o är nyfikna som barn är. Vi brukar säga om dom ser två killar pussas. Men mamma så kan man väl inte göra?? Jo det kan man…
Det finns olika , man kan älska flera och det kan vara två tjejer, två killar mm. Man ska göra det som känns bra för en själv. Då visar man ju oxå en äkta kärlek inför barnen och att man vet vem man är. Det är väl det viktigaste vi kan ge dom. Att våga vara annorlunda och göra det som dom är menat till.
Vissa säger det är inte naturligt!!!
Men för helvete vad är naturligt???
Då ska ju en typ kärnfamilj, mamma, pappa och två barn aldrig skiljas bara leva ihop för det ska vara så. Dom som skiljer sig och hittar andra och nya barn o andras barn, då är det ju oxå fel?? Om man lovat o älska varandra till döden skiljer er åt, jo visst det är ju många i dag som kan hålla det löftet, nej.
Skippa dessa inskränkta tankemönsterna, vidga vyerna.
Tänk om man som heterosexuell hade tvingats och älska o leva livet med en av samma kön, det är ju lika illa som att en lesbisk måste leva med en man bara för att det är det som är normalt o så ska det vara. Vi måste gå till oss själva när vi diskuterar. Vi kan ha olika syn på saker, men det som är bra för mig är nödvändigtvis inte bra för nånannan.
Det finns ju mkt olika kärlek, du har kärleken till dina barn, vänner, släkt, och din eller dina älskade.
Men om man är Poly då ska det oxå vara ett gemensamt beslut om man väljer o ha partners på olika håll att båda är ok med det eller om det nu är fler. För annars blir det ju lätt otrohet om man inte är uppriktiga med personen/personerna från början att jag kan älska fler och Bill kunna göra det.
Men det är väl som med allt ha en öppen kommunikation. Så löser sig en massa.
Ni vågar ta upp svåra ämnen och det bra att ni gör det. Ni sår ett frö i folk. Folk som jag som beundrar er och även folk som inte gör det.
Mkt kärlek och ljus till er alla

Den eviga frågan om att acceptera varandra..

Vi har nu levt tillsammans på detta sätt i drygt ett år. Vi har förståelse för att folk i början inte förstod sej på vårt sätt att leva och hade problem att direkt acceptera det fullt ut. Vi har heller aldrig krävt att folk ska tycka att vi är normala eller smarta som lever tre personer i ett förhållande. Vi är väl medvetna om att vi varje dag kommer att mötas av funderingar och frågor från olika personer.

Det enda som vi har tyckt är att folk i vår närhet måste acceptera att vi lever som vi gör och acceptera oss som personer. Vi är alla tre samma personer som vi var innan vi kom på att vi älskar varandra och flyttade tillsammans.

 

Men ganska ofta har vi fått kommentarer liknande denna:

”Att ni vill att barnen ska växa upp i en fördomsfri miljö är ju fint men ni har ju varit/är väldigt fördomsfulla mot dem som väljer att inte acceptera erat sätt att vara och leva på. Ni har även kastat mycket skit på diverse familjemedlemmar och vänner/fd vänner när de inte accepterat er som hel familj. Hur är det att vara fördomsfri?

Varför ska alla acceptera er men ni inte respektera/acceptera andras åsikter?”

 

Vi respekterar andras åsikter, fullt ut! Men det är svårt att umgås med personer som inte accepterar en för sina val och det tycker vi är tråkigt.
Och sen är det ju lite så att antingen accepterar man oss som hel familj eller inte alls, för inte väljer man ut halva familjen i någon annan familj och säger att ”jag accepterar inte er som familj, jag vill bara umgås med dej och dej”.
Och att bara acceptera en i ett förhållande och vilja umgås blir ju även det konstigt för denne personen, då dennes val i livet inte accepteras utan dom utifrån väljer åt den, då kan ju inte heller den i förhållandet känna sig accepterad.
Vi förstår inte riktigt vad det är för skit vi kastat på familjemedlemmar och vänner/fd vänner..? Vi har inte pratat skit om dem, inte sagt åt dem att de lever på fel sätt.. bara sett dem för vilka de är som personer. Det vore bra om de som tycker att vi kastat skit på dem säger det till oss. Vad vi sagt och gjort som är fel..? För vad vi vet så har vi inte gjort annat än stått upp för oss själva och försvarat oss när någon sagt och gjort saker mot oss som vi tycker är fel.

 

Som sagt.. vi respekterar och accepterar att folk har olika åsikter. Det är upp till var och en vad de tycker och gör. Men tycker någon att man är dum i huvudet och dessutom vräker ur sej det till en så är det ingen man vill umgås med. Och det tror jag gäller alla människor oavsett hur de lever.

Välkomna

Bilder tagna av en fotograf från Aftonbladet där vi var med i slutet av maj 2013

Ja då har vi flyttat då, till eget domän å allt, känns bra att ha sitt egna krypin med större valfrihet och större möjligheter att anpassa bloggen.

Ni kommer att känna igen er från den andra bloggen, dock har vi ambitionen att försöka blogga lite oftare hädanefter och kanske även vara lite mer personlig då alla redan vet vilka vi är, inget är ju liksom hemligt.

Vi hoppas ni ska trivas och hojta gärna till  om något i bloggen inte fungerar som det ska.