Polyfamljen består av Erik, Linda och Hampus. Tillsammans har vi 9 barn mellan 0 och 18 år. En rejäl spridning i ålder som gör att det inte alltid är så lätt att anpassa aktiviteter som passar alla, men vi försöker så gott det går. Vi driver tillsammans en fristående förskola, en webshop med barnkläder och inredning, cateringverksamhet och Strömsunds cigarraffär. Vi har alltid något renoveringsprojekt som väntar på att slutföras och tar gärna en sväng med husvagnen eller en charterresa när tid finns. Här får ni följa med i vår vardag, vi har alltid något på gång! =)

Att ha barn varannan vecka

Det här med att ha barn varannan vecka är inte så enkelt alla gånger.
Att kunna samarbeta flera vuxna under ganska spända förhållanden är svårt.. När man separerat från någon är det väl ganska sällan man är jättebra vänner.. Att kunna diskutera och lösa saker för barnets bästa är nödvändigt även om man är arg, ledsen å förbannad på varandra.
Samarbetssvårigheterna grundar väl sej inte bara i det runt barnet, utan allt annat också.. När man inte är överens om någonting så är det svårt att kompromissa och hitta lösningar.
Sen är det väl så att vi har lite olika syn på saker.. hur mycket eget ansvar barnet ska ta, hur mycket det är lämpligt att barnet måste lära sej att klara själv. Jag är av åsikten att curlade barn inte lär sej att klara sej själv i livet.. medan mamman, mormorn å morfarn behandlar henne som en princessa som inte ska behöva göra annat än att leka.
Detta gör i nuläget att dottern säkerligen tycker det är bättre hos mamma.. för där blir hon uppassad och behöver inte känna någon press.. medan hon hos oss måste lära sej saker som att klä på sej själv, torka sej efter toalettbesök, duscha, plocka bort tallriken å andra enkla vardagssysslor..
Såna enkla saker kan bli jättejobbiga för henne då hon inte är van att behöva göra någonting varannan vecka när hon är hos sin mamma.
Inställningen att barn ska få vara barn så länge som möjligt är helt jävla idiotisk tycker jag! När är det då läge att barn ska lära sej någonting?? När de fyller 18 och flyttar hemifrån? Är det då lämpligt att börja lära sej att man måste göra saker för att ingen gör dem åt en?
Visst ska barn få vara barn.. men det kan inte innebära att man blir uppassad till 100% hela tiden.
Det är jobbigt att höra från sin dotter att det är roligare hos mamma och att hon älskar mamma mer.. Det skär i hjärtat.. Det känns som hon bara är hos oss för att hon måste, inte för att hon vill.. å det beror på att hon hos sin mamma inte behöver känna någon press.. Men när och hur ska hon lära sej saker?
Det hade ju varit bra om vi alla kunde jobba mot samma mål, att dottern ska utvecklas och lära sej saker. Att misslyckas ibland är inte farligt.. det är lärorikt och utvecklande.
I längden hoppas jag ändå att dottern förstår att vi hjälper henne att utvecklas, att hon kommer att ha oss att tacka för att hon inte ligger efter i utveckligen med saker.. för man gör inte barn en tjänst genom att göra allt för dem.
Nu är det ju inte så att vi hela tiden pressar barnen till att prestera, vi sätter givetvis rimliga krav på alla barnen beroende på deras ålder.. Men vi vill naturligtvis att de ska utvecklas och få självförtroende att de klarar av saker.
På dotterns dagis tog de upp ämnet med mej en dag.. att dottern utvecklats snabbt och lärt sej ta för sej och inte bli trampad på. Å att hon kör med sin mamma och mormor.. Hon behandlar de som betjänter.. Vilket inte direkt uppskattades av dagispersonalen.. De vill ju att alla barnen på dagis ska klara av att klä på sej sjävla. De har inte tid att klä på 17 barn för att kunna gå ut att leka, vilket jag förstår. De minsta barnen måste naturligtvis ha hjälp.. men de som är fyra år ska kunna ta på sej kläder själv å inte vara beroende av en vuxen som gör det åt dem.
Men fan, det är så svårt att uppfostra ett av barnen på varannan vecka.. varje gång hon kommer hit är det som att börja om från början.. när hon under en veckas tid varit hos mamman å sluppit undan eget ansvar..
Säkerligen känner många igen sej i det här med varannan vecka.. Det är något som uppstår i de flesta separationer med barn inblandade.. Att man har olika åsikter.
Sen att det tillkommer nya partners som också ska uppfostra barnen blir ytterligare en dimention av det hela. Det är ju ännu svårare med samarbetet mellan exet och den nya partnern.. å i vårt fall de två nya partnerna..
Det är ingen lätt sits det här.. Det hade varit bra om vi som föräldrar kunde komma överens om att låta barnen utvecklas.. att det inte ska vara en tävligt vem dottern älskar mest.. för det är klart att i nuläget älskar hon mest den som gör allt åt henne..
Vi jobbar för att få det så bra som möjligt för barnen och jag hoppas att barnen förstår det.. även att dottern som bor varannan vecka förstår det till slut..
Många tårar har fallit och kommer falla.. det gäller att prova se bortom det som dottern säger precis nu.

52 reaktioner på ”Att ha barn varannan vecka

  1. Om pappan till detta varannan vecka barn tog sig tid för att vara med henne och inte jobba även de helger hon är där så kanske hon skulle älska pappa lika mycket som mamma även fast han inte curlar henne.

  2. Om pappan till detta varannan vecka barn tog sig tid för att vara med henne och inte jobba även de helger hon är där så kanske hon skulle älska pappa lika mycket som mamma även fast han inte curlar henne.

    1. Hej ”Doris”.
      Jag vet inte riktigt hur mycket du vet om våra hemförhållanden.. hur mycket tid vi lägger på barnen, jobbet och annat..?
      Vi lägger mycket tid på barnen, det är inte så att vi skiter i dem å låter dem klara sej själva. Vi är tre företagsamma personer och kombinerar jobb, familj och fritid i lagoma doser. Att barnen ser oss jobba och är med oss på jobbet ibland ser vi inte som någon nackdel. De lär sej att jobb är en naturlig del av livet.. Det är inget farligt att jobba, utan att man måste göra det för att få pengar att betala saker för.
      Att jag jobbat ett par helgen när dottern varit hos oss är heller ingen stor sak. Jag jobbar inte dygnet runt precis och är hemma större delen av dagarna under helgen för att umgås med familjen. Att jag inte tar mej tid till min dotter är bara ett rent hån mot mig, tack så mycket.

  3. Du kan inte kräva att en 4 åring skall kunna duscha och ta hand om toalettbestyr. Det krävs när man är ca 6-7 år. Klarade du det när du var så liten ?
    Men jag kan förstå att ni inte hinner med att hjälpa era barn med detta, men dem hade nog uppskattat att få lite hjälp. Så vill du att hon skall tycka om dig lika mycket så skall du nog engagera dig lite mer i din dotter.

  4. Du kan inte kräva att en 4 åring skall kunna duscha och ta hand om toalettbestyr. Det krävs när man är ca 6-7 år. Klarade du det när du var så liten ?
    Men jag kan förstå att ni inte hinner med att hjälpa era barn med detta, men dem hade nog uppskattat att få lite hjälp. Så vill du att hon skall tycka om dig lika mycket så skall du nog engagera dig lite mer i din dotter.

    1. Hej Anonym.Vi kräver inte att en 4 åring ska klara av att duscha och ta hand om sina toalettbestyr helt på egen hand. Men vi kräver att hon under handledning försöker att torka sej efter toalettbesök och att hon lär sej vad schampo och tvål är. Vi lämnar inte 4 åringen själv att duscha. Men målet är väl ändå att lära sej att klara saker eftersom?
      Om man väntar tills barnet är 6-7 år med att lära det att klara såna saker själv får man skjuta på skolstarten ett par år.. när barnet börjar skolan krävs att man klarar såna saker själv.. Ingen lärare kommer hjälpa barnen att torka sej i rumpan efter nummer 2.
      Har läst om barn som inte klarar toalettbesök vid skolstart som inte törs gå på toa i skolan och därför får magproblem.. Det låter inte som någon bra lösning tycker vi.
      Och varför ska man vänta med att försöka lära sej saker? Är det bra att alltid vara sist i sin åldersgrupp med allt? Om man märker att ett barn klarar av saker så är det väl bara till fördel att lära sej i tid?
      Å vad vet du om att vi inte skulle hinna med att hjälpa barnen? Du har ingen aning om detta. Vi hjälper alltid barnen med det de behöver.. Någon av oss finns alltid till hands om det behövs. Du tror väl ändå inte att vi lämnar barnen vind för våg och struntar i dem?
      Jag älskar min dotter och engagerar mej i henne, vill lära henne saker och att hon ska utvecklas. Förstår inte riktigt var du fått det ifrån att jag inte skulle göra det?
      Vi alla engagerar oss i alla barnen för deras bästa. Men vi tänker inte låta dem flumma runt och inte lära sej saker.. Det är bara att skjuta problem på framtiden.

  5. Jag har följt er blogg, och fascineras av er styrka och framförallt kärlek till varandra. Men du. Varför hänga ut mamman till din dotter i en blogg som mer än halva ström läser? Stackars dagispersonal som säkerligen kommer läsa de här, och stackars mamman.. Kom ihåg att det är tack vare henne som du har din dotter. Jag förstår frustrationen men att hänga ut dessa på de här sättet är både barnsligt & förbaskat dåligt gjort då varken mamman eller dagis har möjlighet att försvara sig offentligt!

  6. Jag har följt er blogg, och fascineras av er styrka och framförallt kärlek till varandra. Men du. Varför hänga ut mamman till din dotter i en blogg som mer än halva ström läser? Stackars dagispersonal som säkerligen kommer läsa de här, och stackars mamman.. Kom ihåg att det är tack vare henne som du har din dotter. Jag förstår frustrationen men att hänga ut dessa på de här sättet är både barnsligt & förbaskat dåligt gjort då varken mamman eller dagis har möjlighet att försvara sig offentligt!

    1. Hej Anonym.Tack för att du följt oss, fascinerats av vår styrka och kärlek.
      Men varje dag är inte en dans på rosor. Det uppstår problem och funderingar.
      Detta är en sak som vi jobbar på.. En sak som inte fungerar till fullo.
      Om man har olika syn på uppfostran är det ju givetvis med den andra föräldern man diskuterar..
      Jag kände att jag ville lyfta detta problem, som inte är unikt för oss… att få hjälp och råd hade varit skönt.. Men det är ingen som verkar känna igen sej i problemet som kommenterar här.
      Du har helt rätt i att vi känner frustration.. Det är ingen lätt match att separera när det är barn inblandade.. och det är svårt att kunna diskutera och komma överens om alla saker när man har olika syn på tillvaron runt barn.

      Mamman och dagis har möjlighet att försvara sej här, precis som alla ni som kommenterar.

    1. Hej F.L.
      Jag ser att du är samma person som kommenterade innan som ”Anonym”.
      Du ser ju vad jag svarat till dej där.. tråkigt att du tappat all respekt för oss på grund av att vi lyft ett problem.. Skulle du ha respekten kvar om vi mörkade att det uppstår problem även hos oss? Om du och alla andra fick tro att allt alltid är rosaskimrande och vackert i vårt hem?

    1. Hej Anonym.Tråkigt att du ska tycka det.. Det verkar som om folk inte uppskattar att vi tar upp problem som uppstår.. Det är lugnast om vi bara skriver om framgångar och det som går bra..
      Men vi känner att vi vill lyfta problem också.. Vår familj må vara konstig i mångas ögon.. men hade det inte varit ännu konstigare om vi inte hade problem med saker ibland?

  7. Du verka negativ? :'( haha!! Du själv är ju ett curlingbarn, å för dig ha det ju gått ganska bra för ändå. B-)

  8. Du verka negativ? :'( haha!! Du själv är ju ett curlingbarn, å för dig ha det ju gått ganska bra för ändå. B-)

    1. Hej Jimmy.Jo, det är väl inte så lätt att vara positiv i alla lägen? När problem uppstår och man kämpar med saker som är svåra att lösa är det väl klart att man blir lite frustrerad.
      Hmm.. Jag, ett curlingbarn..? Jag vet inte det riktigt.. Beror väl på hur man definierar det. Mamma och pappa har väl inte precis gjort allt för mej under uppväxten.. Jag har varit tvungen att ta egna initiativ, lärt mej saker och utvecklats. Jag vet inte riktigt vad du syftar på..? Att jag inte lärt mej snickra, skruva bilar eller andra manliga saker som ses som självklarheter för många? Jag har däremot lärt mej många andra saker som kanske inte du är bäst på precis? 😉
      Å ja, det har gått ganska bra för mej..

  9. Man vinner inte barns hjärta av att curla som du tror utan barn älskar en för att man tar sig tid och bryr sig om dom och att bry sig om är inte detsamma som att knyta skor o.s.v utan att ta sig tid att leka, lyssna och göra saker tillsammans . Jag tror att dottern som bor hos er växelvis kanske behöver mycket tid själv med sin pappa för det är en stor omställning för henne först att pappa flyttat och att hon också måste dela honom med flera andra barn och sånt kan ta tid för barn för dom förstår inte varför mamma och pappa inte alltid bor tillsammans . Attt få syskon är ingen konstig sak men att plötsligt få fyra kan va jobbigt . Ta tillvara på all tid ni kan med detta barn medans ni kan och det är ni föräldrar som bestämmer vart hon ska bo .Det kommer en dag när hon aktivt själv har laglig rätt att välja vart hon vill bo och då kan ni inte tvinga henne . Nu måste hon göra som ni föräldrar bestämmer .Det kan också komma den dagen när hon inte vill bli samman kopplad med er för att ni lever i en annorlunda familjekonstellation och sånt kan vara väldigt känsligt speciellt för tjejer i tonåren när föräldrar bara ska finnas men inte synas.

  10. Man vinner inte barns hjärta av att curla som du tror utan barn älskar en för att man tar sig tid och bryr sig om dom och att bry sig om är inte detsamma som att knyta skor o.s.v utan att ta sig tid att leka, lyssna och göra saker tillsammans . Jag tror att dottern som bor hos er växelvis kanske behöver mycket tid själv med sin pappa för det är en stor omställning för henne först att pappa flyttat och att hon också måste dela honom med flera andra barn och sånt kan ta tid för barn för dom förstår inte varför mamma och pappa inte alltid bor tillsammans . Attt få syskon är ingen konstig sak men att plötsligt få fyra kan va jobbigt . Ta tillvara på all tid ni kan med detta barn medans ni kan och det är ni föräldrar som bestämmer vart hon ska bo .Det kommer en dag när hon aktivt själv har laglig rätt att välja vart hon vill bo och då kan ni inte tvinga henne . Nu måste hon göra som ni föräldrar bestämmer .Det kan också komma den dagen när hon inte vill bli samman kopplad med er för att ni lever i en annorlunda familjekonstellation och sånt kan vara väldigt känsligt speciellt för tjejer i tonåren när föräldrar bara ska finnas men inte synas.

    1. Hej Ester.Att vinna ett barns hjärta kan vara krångligt.. å vi förstår att det handlar mycket om att ta sej tid att umgås, lyssna och älska sina barn.
      Men det här handlar mer om att dottern tycker det är mycket lättsammare att vara hos sin mamma, då hon inte behöver ta eget ansvar. Någon tänker åt henne och gör saker åt henne istället för att hon ska behöva reflektera över sin egen insats. Om saker bara blir gjorda runt henne utan att hon gjort något är det väldigt enkelt..
      I vårt hem är det mer så att alla efter sin ålder måste lära sej att sin egen insats påverkar resultatet i slutändan.. att veta att tvätten inte kommer till tvättkorgen av sej själv, att rummet inte städar sej själv och så vidare…

      Vi förstår att det är en stor omställning för ett barn vid en separation.. nya föräldrar och syskon.. ny vardag.. nya vanor.. allt blir nytt.. Det är inte lätt att anpassa sej från en dag till en annan..
      I en perfekt värld skulle alla föräldrar kunna samarbeta för barns bästa i alla lägen.. Men tyvärr lever vi inte i en perfekt värld.. Å lite hjälp, stöd och råd skulle inte vara fel ibland.
      Här får vi inte så mycket av det.. mer onda ord så fort vi tar upp ett problem.. å de e ju synd. 🙁

    1. Hej Barndomskamrat.Tråkigt att du tycker så.. Men även i denna familj uppstår problem.. och vi vill lyfta en del problem och göra omvärlden medveten om det. Detta problem är knappast unikt för oss och lite råd och hjälp hade varit trevligt.
      Du som är min barndomskamrat kanske kan komma med något konstruktivt istället för spott och spe? 🙂

  11. Jag blir besviken, arg och frustrerad av att läsa inlägget och dess kommentarer med svar. Hur kan du hänga ut mamma åter igen på detta sätt? Har du inget samvete? Du vill ha konstruktiv kritik, men hur ska man kunna ge det på ett så barnsligt inlägg? Ditt mål (som verkar vara att få mamman att verka som en dålig människa) sparkar bakut totalt! Du vill kunna ha ett bra samarbete med mamman mina tips är då: sluta häng ut henne i olika former på nätet och prata med henne i person istället, försök att se det från hennes sida hur du skulle ha känt/känner inför olika situationer som uppstår? Skulle du vilja att hon ska hänga ut dig i en blogg t.ex? Egoistiskt tänkande kommer du ingenstans med!

  12. Jag blir besviken, arg och frustrerad av att läsa inlägget och dess kommentarer med svar. Hur kan du hänga ut mamma åter igen på detta sätt? Har du inget samvete? Du vill ha konstruktiv kritik, men hur ska man kunna ge det på ett så barnsligt inlägg? Ditt mål (som verkar vara att få mamman att verka som en dålig människa) sparkar bakut totalt! Du vill kunna ha ett bra samarbete med mamman mina tips är då: sluta häng ut henne i olika former på nätet och prata med henne i person istället, försök att se det från hennes sida hur du skulle ha känt/känner inför olika situationer som uppstår? Skulle du vilja att hon ska hänga ut dig i en blogg t.ex? Egoistiskt tänkande kommer du ingenstans med!

    1. Mitt mål är inte på något sätt att få mamman att framstå som en dålig människa.Jag vill kunna diskutera med henne personligen, men jag vill också kunna ventilera saker här, få upp ögonen på att problemet finns, inte bara i denna familj. Det kanske vore bra om folk med detta problem fick diskutera med varandra, men var hittar man någon att diskutera med?

  13. Hej!

    Jag förstår inte alls vad alla negativa kommentarer om att hon inte skulle klara av att göra saker själv innebär. Själv minns jag att jag klarat av att göra i princip allt sen jag var fyra år och dottern är ju faktiskt över fyra år. Vi syskon i min familj har ju alltid fått utvecklats och klarat oss (med stöd från föräldrarna som alltid funnits där i lagom mån) och det har gjort att vi klarat oss bra här i livet kan ju jag tycka.

    Däremot kanske det inte är helt schysst att hänga ut mamman i ett inlägg som detta men hur ofta har inte sådant hänt förut på t ex facebook m.m. mellan andra än er? Jag förstår att folk reagerar men konstigt att alla reagerade så starkt just nu, kanske är för att det är en blogg och inte facebook? Vad vet jag… Alla kan ju ha en dålig dag och skriva saker om andra, huvudsaken ni kan ta det med mamman.

    Lycka till med att lära dottern livets nödvändiga och ma horse! (Häng gärna inte ut mig med namn fast än ni vet vem som kommenterat)

  14. Hej!

    Jag förstår inte alls vad alla negativa kommentarer om att hon inte skulle klara av att göra saker själv innebär. Själv minns jag att jag klarat av att göra i princip allt sen jag var fyra år och dottern är ju faktiskt över fyra år. Vi syskon i min familj har ju alltid fått utvecklats och klarat oss (med stöd från föräldrarna som alltid funnits där i lagom mån) och det har gjort att vi klarat oss bra här i livet kan ju jag tycka.

    Däremot kanske det inte är helt schysst att hänga ut mamman i ett inlägg som detta men hur ofta har inte sådant hänt förut på t ex facebook m.m. mellan andra än er? Jag förstår att folk reagerar men konstigt att alla reagerade så starkt just nu, kanske är för att det är en blogg och inte facebook? Vad vet jag… Alla kan ju ha en dålig dag och skriva saker om andra, huvudsaken ni kan ta det med mamman.

    Lycka till med att lära dottern livets nödvändiga och ma horse! (Häng gärna inte ut mig med namn fast än ni vet vem som kommenterat)

    1. Det är precis så jag minns att det var när jag var liten också.. Att jag klarade att göra det mesta när jag var fyra år.. med viss hjälp.. och det är det jag vill att barnen i denna familj ska kunna också. Känna att de har självförtroende och veta att de klarar saker själva.

  15. Oavsett vad en separation beror på så kommer man alltid ha ett band till varandra när man har barn, så är det. Det som gör mig fundersam på är hur du kan tro att mamman vill få en mildare och bättre relation när hon hängts ut lite titt som tätt i bloggen.

    Jag hade personligen blivit väldigt sårad och ledsen i hennes situation, om man ska sköta det fint och visa respekt för varandra så löser sig det mesta. Man behöver inte låta hela världen få ta del av hur saker och ting sköts.
    Okej om det är hur ERAN familj sköts, innan för era väggar. Det är något ni väljer att dela med er av men jag tror inte att mamman i det här läget gett godkännande och vill att alla ska få läsa hur ni ser på saken och ting. Det finns flera sidor i en historia och det är tråkigt när en person framställs i dålig dager.
    Man måste vara ödmjuk i det hela, en dag kommer dottern själv kunna bilda sig en uppfattning och ta del av vad ni skrivit. Det är inte så säkert att hon kommer gilla att ni nervärderar mamman i det här fallet.
    En gång älskade du henne och hon kommer alltid vara ditt barns mor, försök i stället göra relationen så bra som möjligt. Såna här saker skälper mer än det hjälper.

  16. Oavsett vad en separation beror på så kommer man alltid ha ett band till varandra när man har barn, så är det. Det som gör mig fundersam på är hur du kan tro att mamman vill få en mildare och bättre relation när hon hängts ut lite titt som tätt i bloggen.

    Jag hade personligen blivit väldigt sårad och ledsen i hennes situation, om man ska sköta det fint och visa respekt för varandra så löser sig det mesta. Man behöver inte låta hela världen få ta del av hur saker och ting sköts.
    Okej om det är hur ERAN familj sköts, innan för era väggar. Det är något ni väljer att dela med er av men jag tror inte att mamman i det här läget gett godkännande och vill att alla ska få läsa hur ni ser på saken och ting. Det finns flera sidor i en historia och det är tråkigt när en person framställs i dålig dager.
    Man måste vara ödmjuk i det hela, en dag kommer dottern själv kunna bilda sig en uppfattning och ta del av vad ni skrivit. Det är inte så säkert att hon kommer gilla att ni nervärderar mamman i det här fallet.
    En gång älskade du henne och hon kommer alltid vara ditt barns mor, försök i stället göra relationen så bra som möjligt. Såna här saker skälper mer än det hjälper.

    1. Vi är inte ute efter att hänga ut någon eller såra någon genom vår blogg.Men det är här vi skriver om vår vardag med våra vardagsproblem, större problem, glädje, lycka å händelser vi är med om.
      Det här är vår sida av historien.

  17. Hej! Jag är själv skiljsmässobarn, och det absolut värsta jag visste var när min ena förälder brukade prata skit om den andra inför mig. Föräldrar som skiljts kommer inte alltid överens, och det är okej, men man bör aldrig, hur arg man än är, hänga ut någon på något sätt, och man ska alltid se till att barnet inte får höra ens snack om den andra föräldern. Av min erfarenhet så är det inget konstigt i att barnet vill bo hos den ena mer än den andra. Jag själv ville bo mest hos den ena föräldern som jag stod närmast, men vid skilsmässan var jag liten och kommande år var det ingen, absolut ingen som frågade hur jag ville bo och ha det. Det jag skulle vilja säga till alla, verkligen alla vuxna som skiljer sig och har barn är: all respekt att det måste kännas skit att gå igenom en skilsmässa, men kom ihåg, det är föräldrarna som skiljer sig, det är föräldrarna som valt att separera, barnen väljer inte att behöva flytta som en pingisboll varannan vecka. Hur många fall hör man om där barnen får bo kvar i ursprungs boendet och det är föräldrarna som i stället varje vecka packar sina saker för att sedan packa upp dem igen för att om en vecka packa ner dem igen? Jag känner till en familj som gjorde så, men det slutade med att det ändå blev barnen som fick flytta emellan då föräldrarna tyckte det var för jobbigt. Tänk på att barn hänger med på så mycket grejer, och ibland måste man få utlopp över att man helt enkelt kanske inte pallar flytta varje vecka. Man kanske ändå vill bo hos båda utan att behöva flytta, men är förälderns skilja och inte själva vill flytta emellan, då blir det så att barnet kanske väljer den ena föräldern. Barn i en situation de inte valt själva måste i allafall få uttrycka sin önskan över om hur de helst vill ha sin tillvaro, och sedan är det upp till varje respekterande förälder att lyssna på sitt barn och respektera barnens beslut och känslor.

  18. Hej! Jag är själv skiljsmässobarn, och det absolut värsta jag visste var när min ena förälder brukade prata skit om den andra inför mig. Föräldrar som skiljts kommer inte alltid överens, och det är okej, men man bör aldrig, hur arg man än är, hänga ut någon på något sätt, och man ska alltid se till att barnet inte får höra ens snack om den andra föräldern. Av min erfarenhet så är det inget konstigt i att barnet vill bo hos den ena mer än den andra. Jag själv ville bo mest hos den ena föräldern som jag stod närmast, men vid skilsmässan var jag liten och kommande år var det ingen, absolut ingen som frågade hur jag ville bo och ha det. Det jag skulle vilja säga till alla, verkligen alla vuxna som skiljer sig och har barn är: all respekt att det måste kännas skit att gå igenom en skilsmässa, men kom ihåg, det är föräldrarna som skiljer sig, det är föräldrarna som valt att separera, barnen väljer inte att behöva flytta som en pingisboll varannan vecka. Hur många fall hör man om där barnen får bo kvar i ursprungs boendet och det är föräldrarna som i stället varje vecka packar sina saker för att sedan packa upp dem igen för att om en vecka packa ner dem igen? Jag känner till en familj som gjorde så, men det slutade med att det ändå blev barnen som fick flytta emellan då föräldrarna tyckte det var för jobbigt. Tänk på att barn hänger med på så mycket grejer, och ibland måste man få utlopp över att man helt enkelt kanske inte pallar flytta varje vecka. Man kanske ändå vill bo hos båda utan att behöva flytta, men är förälderns skilja och inte själva vill flytta emellan, då blir det så att barnet kanske väljer den ena föräldern. Barn i en situation de inte valt själva måste i allafall få uttrycka sin önskan över om hur de helst vill ha sin tillvaro, och sedan är det upp till varje respekterande förälder att lyssna på sitt barn och respektera barnens beslut och känslor.

    1. Hej Josefin.
      Det är svårt att komma överens i alla frågor när man skiljt sej.. hade man kommit överens i alla frågor kanske man inte hade skiljt sej från första början..?
      Men vi pratar inte skit om varandra inför henne.. Det förstår både hennes mamma och jag att hennes föräldrar är ju dem hon älskar mest.

      Ditt vidare resonemang med vad som är rätt och fel i hur man ska bo är en ganska komplex fråga.
      Men att låta en 4-åring själv bestämma att den bara vill bo hos den ena föräldern känns inte som den rätta lösningen. Det är inget någon kommer att vinna på i längden..
      Tänk hur det skulle falla ut om tio år eller så..? Hur ska vi förklara för henne att hon inte har någon kontakt med den ena föräldern för att hon själv valde det när hon var fyra år.?!

  19. Ni verkar bo i ett litet samhälle och därför håller jag med de som har kommenterat att det är dumt att hänga ut mamman till din dotter här. Det rätta kanske är att gå i ”familjeterapi” eller vad man nu ska kalla det när man har separerat och försöka att hitta riktlinjer för vad som är viktigt för er när ert barn uppfostras och kanske enas om några saker. Att göra något sådant istället för att säga att mamman till din dotter gör fel tycker jag verkar så mycket bättre. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att ni kan skriva om att det finns problem, men du hade inte behövt skriva om vad problemet är utan endast att ni inte tycker samma sak om hur man uppfostrar er dotter och försökt få tips på hur andra har tacklat just det på problem. Då hade du inte behövt svartmåla mamman till din dotter. Jag hoppas att jag slipper se svartmålningar i fortsättningen.

    Jag tycker att Esters inlägg var väldigt bra.

    Trots att jag är negativ i det här inlägget tycker jag att det är väldigt intressant att läsa om er familj.

  20. Ni verkar bo i ett litet samhälle och därför håller jag med de som har kommenterat att det är dumt att hänga ut mamman till din dotter här. Det rätta kanske är att gå i ”familjeterapi” eller vad man nu ska kalla det när man har separerat och försöka att hitta riktlinjer för vad som är viktigt för er när ert barn uppfostras och kanske enas om några saker. Att göra något sådant istället för att säga att mamman till din dotter gör fel tycker jag verkar så mycket bättre. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att ni kan skriva om att det finns problem, men du hade inte behövt skriva om vad problemet är utan endast att ni inte tycker samma sak om hur man uppfostrar er dotter och försökt få tips på hur andra har tacklat just det på problem. Då hade du inte behövt svartmåla mamman till din dotter. Jag hoppas att jag slipper se svartmålningar i fortsättningen.

    Jag tycker att Esters inlägg var väldigt bra.

    Trots att jag är negativ i det här inlägget tycker jag att det är väldigt intressant att läsa om er familj.

    1. Hej Kajsa.
      Ja, det stämmer att vi bor på en mindre ort där ingen är helt anonym. Alla känner till alla.
      När jag skrev detta inlägg var jag nog både ledsen, arg och frustrerad. Det var så mycket som kändes åt helvete just då.. och det kanske var lite onödigt att vara så hård här i bloggen.
      Men vid det tillfället hade jag och I’s mamma väldigt dålig kontakt och kunde inte samarbeta det minsta.
      Under tiden som gått efter det har vi haft kontakt med förädla och barn-hälsan och samarbetssamtal på familjerätten. Idag kan vi prata med varandra om det som rör dottern och provar att lösa saker gemensamt.
      Men det har tyvärr inte varit lätt att göra det tidigare.

      Vi är inte ute efter att svartmåla någon, men vi vill samtidigt kunna skriva vad som händer och vad vi känner här i bloggen. Det kan ibland bli en svår balansgång..

Lämna ett svar till Barndomskamrat Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *