Polyfamljen består av Erik, Linda och Hampus. Tillsammans har vi 9 barn mellan 0 och 18 år. En rejäl spridning i ålder som gör att det inte alltid är så lätt att anpassa aktiviteter som passar alla, men vi försöker så gott det går. Vi driver tillsammans en fristående förskola, en webshop med barnkläder och inredning, cateringverksamhet och Strömsunds cigarraffär. Vi har alltid något renoveringsprojekt som väntar på att slutföras och tar gärna en sväng med husvagnen eller en charterresa när tid finns. Här får ni följa med i vår vardag, vi har alltid något på gång! =)

På vilket sätt ska vi anpassa oss

Många negativa kommentarer handlar om att vi är egoistiska och inte tänker på andra, att vi måste anpassa oss efter deras åsikter och vilja. Men vi tycker att det är konstigt om andra ska få bestämma hur man lever, vem eller vilka man är tillsammans med, vad man gör, så länge det inte skadar någon.
Den stora skillnaden i vårt förhållande är att vi lever tre tillsammans istället för två. I övrigt är det som i vilket förhållande som helst.
Många tycker att vi borde ta hänsyn till våra föräldrar och syskon.. för att dom inte tycker om det här.. Men hurdå ta hänsyn? Hur ska vi kunna kompromissa detta så att alla blir nöjda?
Tänk er i ett förhållande på två där någons föräldrar inte tycker om ens partner.. ska man då ta hänsyn till vad föräldrarna tycker? Ska man då göra slut för att föräldrarna vill det? Knappast nån som tycker så…?
Är det någon som avstår att hålla handen eller pussa de man älskar för att inte stöta sej med andra? Inte i ett förhållande på två iallafall..
Är det då rimligt att andra tycker att vi borde ta ett steg tillbaka i vårt förhållande? Borde vi inte leva vår dröm för att det stör våra nära och kära?
Ska vi bryta upp vårt förhållande för våra föräldrar och syskons skull, trots att vi är lyckliga med det vi har nu?

14 reaktioner på ”På vilket sätt ska vi anpassa oss

  1. Självklart ska ni inte ta hänsyn till vad omgivningen och er sk släkt anser hur ni ska leva och bete er. Det viktigaste är att er familj (dvs ni själva och era barn) mår bra och att ni alla är lyckliga.
    Vad får folk att tro att det är bättre att bo ihop med två föräldrar och föräldrarna bråkar och är olyckliga, än att bo med tre föräldrar och de är lyckliga? (inte för att alla som lever två och två är olyckliga, tog det bara som exempel).
    Tycker inte att era föräldrar och syskon som inte vill att ni ska leva som ni gör, förtjänar eran respekt och tid.
    mvh Milla

  2. Självklart ska ni inte ta hänsyn till vad omgivningen och er sk släkt anser hur ni ska leva och bete er. Det viktigaste är att er familj (dvs ni själva och era barn) mår bra och att ni alla är lyckliga.
    Vad får folk att tro att det är bättre att bo ihop med två föräldrar och föräldrarna bråkar och är olyckliga, än att bo med tre föräldrar och de är lyckliga? (inte för att alla som lever två och två är olyckliga, tog det bara som exempel).
    Tycker inte att era föräldrar och syskon som inte vill att ni ska leva som ni gör, förtjänar eran respekt och tid.
    mvh Milla

  3. Svar på Millas kommentar!

    Det kan vara svårt att sätta sig in i situationen angående detta om man själv inte är med om det. Jag som släkting tycker inte det är rätt att kräva att andra ska leva på ett visst sätt vilket vi som släkt inte bör göra med dessa. Men detta kräver ändå respekt och tid från polyfamiljens sida. Det är väl självklart att det inte är hur lätt som helst att förstå sig på detta förhållande och att det kan kräva tid för att förstå i och med att det inte räknas till normerna idag? Jag säger inte att man ska leva enligt normerna (om det nu finns sådana) eller att dessa inte ska leva som de gör idag men jag tycker du inte kan säga att de ska skita i sin släkt i och med att de behöver tid för att smälta vad som hänt. De behöver inte ändra på sig, bara försöka förklara och ta det lite lugnt angående allt.

    Kommentar till familjen
    Ni ska inte behöva ändra på er på grund av er släkt men det jag tror kan ha varit svårt är hur fort fram allt gått. Ett annat förhållande brukar inte gå lika fort fram som detta gått + att detta är ett ovanligt förhållande (inget illa menat) som dessutom kanske kräver tid för släkten att förstå. Även det att släkten som finns där ni bor, i den lilla orten, kan det bli mycket rykten och skitsnack som även kan drabba de andra i släkten. Här tror jag att vi borde försöka hjälpas åt för att dämpa allt skit men jag förstår om vissa har problem med att ta detta.

    1. Hej Lillasyster.
      Självklart skiter vi inte i släkten. Vi jobbar för att det ska fungera med alla släktingar och vänner. Vi har stått med öppna armar från första början och önskar att alla kan komma överens. Hur vi lever är det vi som får stå för. Ingen av våra släktingar ska behöva försvara oss eller ta skit i vårt ställe. Är det några frågor och funderingar från folk som ni känner att ni inte vill eller kan svara på så hänvisa bara dem vidare till oss. Vi svarar så gärna.

      Vi har förstått att detta inte är helt enkelt för våra närmsta att förstå. En del har accepterat det fullt ut medan andra inte alls förstår sej på detta. Vi är inte tänkt att ändra på oss för någon annans skull… Det skulle ingen av er andra göra heller gissar jag..?
      Nu har vi bestämt oss för att ta ett steg åt sidan. Vi vill inte tvinga oss på någon genom att närvara om den inte vill. Därför lägger vi bollen hos er andra. Ni får ta den tid ni behöver och höra av er när ni smält detta och valt att acceptera eller inte acceptera. Om ni väljer att acceptera oss är det hela familjen ni accepterar.

      Kram ~Storebror/Pappa2

  4. Svar på Millas kommentar!

    Det kan vara svårt att sätta sig in i situationen angående detta om man själv inte är med om det. Jag som släkting tycker inte det är rätt att kräva att andra ska leva på ett visst sätt vilket vi som släkt inte bör göra med dessa. Men detta kräver ändå respekt och tid från polyfamiljens sida. Det är väl självklart att det inte är hur lätt som helst att förstå sig på detta förhållande och att det kan kräva tid för att förstå i och med att det inte räknas till normerna idag? Jag säger inte att man ska leva enligt normerna (om det nu finns sådana) eller att dessa inte ska leva som de gör idag men jag tycker du inte kan säga att de ska skita i sin släkt i och med att de behöver tid för att smälta vad som hänt. De behöver inte ändra på sig, bara försöka förklara och ta det lite lugnt angående allt.

    Kommentar till familjen
    Ni ska inte behöva ändra på er på grund av er släkt men det jag tror kan ha varit svårt är hur fort fram allt gått. Ett annat förhållande brukar inte gå lika fort fram som detta gått + att detta är ett ovanligt förhållande (inget illa menat) som dessutom kanske kräver tid för släkten att förstå. Även det att släkten som finns där ni bor, i den lilla orten, kan det bli mycket rykten och skitsnack som även kan drabba de andra i släkten. Här tror jag att vi borde försöka hjälpas åt för att dämpa allt skit men jag förstår om vissa har problem med att ta detta.

    1. Hej Lillasyster.
      Självklart skiter vi inte i släkten. Vi jobbar för att det ska fungera med alla släktingar och vänner. Vi har stått med öppna armar från första början och önskar att alla kan komma överens. Hur vi lever är det vi som får stå för. Ingen av våra släktingar ska behöva försvara oss eller ta skit i vårt ställe. Är det några frågor och funderingar från folk som ni känner att ni inte vill eller kan svara på så hänvisa bara dem vidare till oss. Vi svarar så gärna.

      Vi har förstått att detta inte är helt enkelt för våra närmsta att förstå. En del har accepterat det fullt ut medan andra inte alls förstår sej på detta. Vi är inte tänkt att ändra på oss för någon annans skull… Det skulle ingen av er andra göra heller gissar jag..?
      Nu har vi bestämt oss för att ta ett steg åt sidan. Vi vill inte tvinga oss på någon genom att närvara om den inte vill. Därför lägger vi bollen hos er andra. Ni får ta den tid ni behöver och höra av er när ni smält detta och valt att acceptera eller inte acceptera. Om ni väljer att acceptera oss är det hela familjen ni accepterar.

      Kram ~Storebror/Pappa2

  5. By the way – det är yngsta lillasystern till storebror/pappa2 som har kommenterat, men jag kommenterade det jag tror de andra släktingarna kan tycka. Jag vill inte ta avstånd från er eftersom jag anser att alla ni är samma personer som innan 🙂 Jag tycker inte ni ska behöva ändra på er som sagt men vill gärna att ni tar hänsyn till andra i släkten även om de tar avstånd. Jag skrev bara kommentaren i namnet släkting för att det är tråkigt när folk utifrån skriver kommentarer som de egentligen inte borde skriva och kände inte att mitt namn var relevant i fråga. Men i och med att jag tror att du antog det som att det var min storasyster/din lillasyster så kände jag att jag borde skriva att det var jag för att inte hon ska få för det.

  6. By the way – det är yngsta lillasystern till storebror/pappa2 som har kommenterat, men jag kommenterade det jag tror de andra släktingarna kan tycka. Jag vill inte ta avstånd från er eftersom jag anser att alla ni är samma personer som innan 🙂 Jag tycker inte ni ska behöva ändra på er som sagt men vill gärna att ni tar hänsyn till andra i släkten även om de tar avstånd. Jag skrev bara kommentaren i namnet släkting för att det är tråkigt när folk utifrån skriver kommentarer som de egentligen inte borde skriva och kände inte att mitt namn var relevant i fråga. Men i och med att jag tror att du antog det som att det var min storasyster/din lillasyster så kände jag att jag borde skriva att det var jag för att inte hon ska få för det.

  7. Jag började läsa er blogg ikväll och tycker att den är väldigt intressant. Jag tyckte det var väldigt bra att pappa 2 inser att han kanske borde ha agerat på ett annat sätt de allra första dagarna då han lämnade sin dotters mamma. Jag kan förstå att hon blev chockad. Jag kan också förstå att vissa släktingar tyckte att förhållandet gick väldigt snabbt framåt då du flyttade direkt från en familj till en annan. Men vad jag inte kan förstå är hur vissa av era närmsta släktingar inte verkar vilja lära känna er alla. Ni verkar vara underbara människor som älskar varandra och er familj. Jag hoppas verkligen att jag under läsningen av er blogg får läsa att fler accepterar er och ert val av att ni lever tre vuxna tillsammans.

  8. Jag började läsa er blogg ikväll och tycker att den är väldigt intressant. Jag tyckte det var väldigt bra att pappa 2 inser att han kanske borde ha agerat på ett annat sätt de allra första dagarna då han lämnade sin dotters mamma. Jag kan förstå att hon blev chockad. Jag kan också förstå att vissa släktingar tyckte att förhållandet gick väldigt snabbt framåt då du flyttade direkt från en familj till en annan. Men vad jag inte kan förstå är hur vissa av era närmsta släktingar inte verkar vilja lära känna er alla. Ni verkar vara underbara människor som älskar varandra och er familj. Jag hoppas verkligen att jag under läsningen av er blogg får läsa att fler accepterar er och ert val av att ni lever tre vuxna tillsammans.

    1. Hej Kajsa.
      Tack för dina fina ord. =)
      Ja, det är väl så.. att man ibland inte ser saker förrän man har lite distans till det.
      Men gjort är gjort och vi måste blicka framåt..
      Vi hoppas också på att släktingar, vänner och bekanta som inte riktigt accepterat kan göra det i framtiden.
      Vi kommer iaf fortsätta leva som vi gör och inte låta någon annan styra över det.
      Välkommen till vår blogg. Hoppas du fortsätter följa oss så du får se vad vi gör och hur det går med allt. =)

  9. Hej hela familjen!
    Har inte den blekaste aning om hur jag hamnade på er fina blogg men jag är glad att jag gjorde det:)!
    Vilken rest ni gjort. Wow! Så himla strongt att gå er väg. Kommer absolut följa bloggen vidare. Lycka till med allt! Nu ska jag fortsätta läsa:)
    Massa kramar:)

Lämna ett svar till polyfamiljen Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *