Efter mitt något negativa inlägg igår där jag uppmanade tvillingmamman att dra med mig ut i friska luften, så fick jag dels både sms och samtal från henne. Hon kan hon… peppa alltså. Man behöver ju aldrig vara orolig att hon ska säga saker på ett ”snällt” sätt eller försöka med att ”nej, men du behöver väl inte göra nåt åtr vikten” (okej, nu tänker nog ingen så när dom ser mig men ändå). Hon drar igång direkt! ”Vi är kålsupare båda två” ”Känns det bra att sitta och grisa i dig godis i soffan istället för att få kroppen att må bra” Tänker du dö så att du inte får se dina barn växa upp” Du vill väl orka med dina barn” Var fredagsgodiset värt att äta med tanke på att du kanske får medicinera för blodtrycket om du fortsätter” osv osv osv. Joråsåatte.
Fick lite av det jag precis behövde, ärliga ord! Och som vanligt får man sig en tankeställare. Va fan sysslar jag med? Nog för att godis är gott, men jag är inte som de flesta vanliga människorna. Jag är sockerberoende. Det är precis som med cigg. Jag är fruktansvärt sugen på att ta en ciggarett (typ varje dag) men vet att om jag gör det är jag fast. Att feströka funkar inte för mig, det har jag försökt med och slutar med att jag sitter med dom där jävla pinnarna jämt iaf. Samma sak med sockret. Vet inte hur många gånger jag slutat äta godis (hat tex 30 godisfria dagar nu), sen när den dagen kommer att jag får äta godis så är det KÖRT. Jag tänker att jag ska bara äta just den kvällen sen är det stopp. VARJE GÅNG vaknar jag på natten och vill sluka hela godisskålen. Det är inte normalt beteende. Att gå upp mitt i natten för att ta en godis… sånt gör inte de flesta. men dom är beroende av socker har inga problem med det alls. Sjukt att något som finns i de flesta livsmedel är så förödande för vissa. Sen blir det nog inte lättare av det faktum att jag är en ”beroendetyp”. Inte bara cigg och socker, jag verkar ha den genen (härligt arv från min fars sida) att jag lätt blir beroende helt enkelt. No matter what it is. Okej, jag sitter ju inte och sörplar vin ur dunken varje kväll bara för att jag tagit ett glas en fredag tex, men det är ett beteende som jag lätt kan dra på mig och det är något som jag måste lära mig att hantera.
Nu blev det här inlägget mest ett peppsamtal från mig till mig 🙂 Men det var några tankar som jag ville få ur mig iaf.

Oh well, dagen hittills har varit ganska bra. Har sytt två mössor, en till Melle och en till Naomi. Kecke ska få sig en oxå. Har även hunnit med att göra egna köttbullar till lunch. Hittills har jag faktiskt inte ätit godare köttbullar än mina egna, ja om man inte räknar med mormors då, men det är ju hon som lärt mig. Lite ego att tycka så kanske, men på riktigt, de är gudomliga… det riktigt k*****r i mun! Usch nu är jag så där ful i käften, men vissa saker kräver en förklaring som är enkel men jävligt talande 😉

Så, nog om det nu. Dags att umgås med barnen innan vi åker in till stan för att lämna dom. Lika jävla tråkigt och ledsamt varje gång. Man vänjer sig, men ändå inte.

Kram på er därute i cybervärlden.