Utseende

25/6-14

Hej! Nu var det längesedan, nästan 3 månader. Så blir det ibland, lusten att skriva försvinner. Får se om den kommer tillbaka nu :-)

Mycket har hänt sen sist. Såg att sista inlägget var i mars, då alla barnen fyllde år. Det var en stressig månad! Eller månad, stressig vecka! Alla barnen fyller ju år inom loppet av en vecka, sen Kecke en vecka efter det. Jag avslutar med att fylla i år i början på april.. så kalas har vi haft :-)
Kecke fick en hotellnatt i present, nu var det några veckor sen vi var där förvisso men jag kan varmt rekommendera Elite Grand Hotel i Gävle! Underbart ställe. Vi hade en svit med balkong, högst upp på ena flygeln. Kommer absolut att åka tillbaka dit!

I övrigt så rullar livet på, förutom en sak som hänt. En ganska stor sak som jag äntligen tog tag i. Jag har gjort en gastric sleeve, en magsäcksförminskning. Känns som att jag har två födelsedagar, en 8/4 och en 13/5. Det var då mitt nya liv startade. Livet som jag längtat efter så innerligt. Hittills har jag gått ner 12 kg (7 veckor sen op) och jag känner mig piggare, lättare, fri från huvudvärk (förutom när barnen bråkar och tjatar…), blodtrycket känns bra, jag orkar jogga i spåret, leker mycket mer med barnen. Allt jag upplever är positivt!
Visst kan jag inte äta så mycket och det verkar vara den återkommande frågan ”kan du äta?”. Klart jag kan äta :-) Dock är det väldigt små portioner, äter alltid på en assiett numera, dricker ej i samband med maten osv. Sen tror jag faktiskt att jag njuter mer av maten än förut. Då slängde man i sig en tallrik för man var så hungrig. Nu tar jag en tugga och lägger ner besticken. Försöker äta på minst 20 min, ibland går det fortare men då får jag sota för det också. Ont i magen, hjärtklappning, svettningar och framförallt blir jag så trött. Känns som att jag kan somna vare sig jag sitter eller står. Dock går det där över på en halvtimme och äter jag sakta så slipper jag det.

Jag älskar mitt nya liv och jag är stolt över mig själv som äntligen prioriterade min egen hälsa. Det är en investering i mitt liv, men också för min familj. Utan övervikten så minskar jag risken att dö för tidigt. Jag vill se mina barn växa upp, om jag har tur kanske jag får barnbarn en vacker dag. Vill vara en pigg mormor/farmor som orkar vara barnvakt och leka med dom.
Det är många som har åsikter om att jag betalade denna operation själv, men för mig är det inte en förlust i pengar. Det är VINST i LIVET!

5:2

Yes, jag är en av alla som gått på 5:2-dieten! (Ogillar starkt ordet ”diet” men det får gå för denna gång)

Idag är min andra fastedag. Började i måndags med att äta normalt (1205 kcal), fasta på tisdagen (498 kcal), normalt igår (15852 kcal) och som sagt, fastedag idag.

Idag väntar jag med första målet till lunch för att få en sammanhängande fasta på ca 16 timmar. En kopp te har jag druckit hittills och det är helt ok! Det jag kommer äta idag blir flytande föda, shake till lunch och middag. Skulle absolut kunna äta något mera matigt, men just nu vill jag mest ha koll på kaloriintaget och eftersom jag jobbar är det inte läge att ställa sig i köket och tillaga något (vilket inte ens går här).

Jag som normalt sett är emot de flesta dieter (kanske just för att det är en DIET) tror dock på detta. Jag får äta vanligt fem dagar i veckan och lite mindre två dagar. Jag har högt blodtryck allt som oftast och hoppas att detta kan hjälpa mig en bit på vägen både med tryck, värden av olika slag och även vikten. Det är värt ett försök!

Äter DU enligt detta? Hur upplever du det? Jag vill veta!

<3

Men hallå!

Ja, det var då inte igår jag skrev här men fick lite eld i baken då en kompis påpekade det igår 😉 Blev automatiskt mindre skrivet på bloggen när jag öppnade upp min facebook igen, det var ju inte alls meningen!

Nåja, tiden går och jag blir inte en dag äldre… ha, i wish!! Känner mig gammal och sliten, trött och gaggig… härligt va! 8 arbetsdagar kvar, sen är det semester. SOM jag behöver den! Hjärnan har loggat ut för länge sen så det är nog bra om dessa dagar går fort. Kallar folk för fel namn, plockar med mig tvålen från toaletten (räcker väl att tvätta händerna därinne kan man tycka..), ställer saker på fel ställe och väldigt mycket mer. Fan, värre än amningshjärna!

Den där kompisen som påpekade att jag inte bloggade nu frågade även hur det går med Viktklubb. Ja, vad säger man. Jag fortsätter i mina gamla vanor. Något jag är fruktansvärt ledsen för. Tror verkligen att KBT är det som behövs för att klara detta långsiktigt. Har även vart inne på GBP (operation). Tar hellre en operation, att inte kunna äta mycket och fett än att ha dessa troll i huvudet hela jävla tiden. Har ju en mamma och moster som gjort operation, så jag har sett att det kan fungera bra. Dock skulle jag behöva betala själv och 88 laxar är väl inget man hostar upp direkt. Och förstå detta rätt, jag vet att trollen inte försvinner bara för att någon skär lite i en, men kan man inte äta så kan man inte. Det känns bara så jäkla omöjligt, jag har kämpat med övervikt sen jag var 15 år… den är 17 år nu. Ska livet gå ut på att kämpa. Kämpa för kärlek? Ja. Kämpa för sina barn? Ja. Men att konstant kämpa mot sig själv, demoner i huvudet och allt vad det innebär? Nej. Varenda minut tänker jag på hur jag ser ut. Varje dag. Blir inte bättre om någon säger något heller. Jobbigt är vad det är. Viktväktarna i kombination med KBT, det kanske fungerar. Eller operation. Skulle aldrig tacka nej om jag blev erbjuden, det ska gudarna veta iaf. Skulle ta den chansen och vårda den väl.

Nog om det. Vad händer ute i stora världen då?

Kram!

Tisdag

En alldeles vanlig dag förutom att jag hade min vägning och mätning idag! Har kört en vecka nu med mina shakes/bra mat och träning. Resultatet kändes riktigt gött :-) -2,6 kg och sammanlagt 14,6 cm borta från kroppen! På EN vecka!!!
Om det är någon som vill veta vad min andra blogg heter så får ni höra av er till mig. Jag vill inte skriva namnet här, då jag fortfarande tycker det är ganska jobbigt att lägga ut vikt mm så att folk jag känner ser det… det kanske kommer med tiden, men än så länge får man adressen via mig. Du kanske vill följa med på min resa, eller helt enkelt bli lite peppad själv!

Får se om det blir en  tur in till stan idag, skulle behöva åka till bauhaus. Känner mig bara inte så sugen på att stuva in en grinig Minya (hon blir grinig iaf när hon ska kläs på och in och ut ur vagnen) och sen shoppa. Shoppa gör jag bäst i min ensamhet! Vänta nu, är det därför Kecke alltid vill följa med när jag ska handla roliga saker?!?!? Aha, nu kom jag  minsann på honom :-) Då vet han att jag snabbar mig genom butiken och oftast kommer ut tomhänt. Går jag själv och inte har en tid att passa… ooohhh då kan det bli dyrt :-/

Nu kallar Minya på min uppmärksamhet!

Kram