Att acceptera sig själv och sina sidor

Jag jobbar ganska mycket med mig själv, mentalt alltså. Det kanske inte alltid märks, men jag tänker ofta på hur jag är, beter mig, vad jag tycker och tänker, vad jag kan förändra osv. Tror att man måste våga se sina brister för att kunna ändras och bli en bättre medmänniska. Viktigt är också att acceptera sig själv och de sidor som man kanske inte är helt nöjd med, men som man vet kommer att vara likadana livet ut. Jag har en sån (ok, säkert många men nu handlar det endast om en:-) )!

Jag är periodare. Punkt.
Tycker jag om det? Båda ja och nej.

Nej-sidorna:

Kan aldrig hålla ut en längre period med något speciellt. Ledsnar ganska fort tyvärr.
Blir trött på mig själv. Alla andra kan hålla i länge, men inte jag?
Gäller oftast motion…. fast även mycket annat i livet, allt utom man och barn 😉

Ja-sidorna:
Får för mig att det är suuuperkul att jogga (fast jag annars hatar det, men har jag snöat in på nåt så har jag!) Det är väl underbart om man kan ändra sig och tänka om!
Tröttnar man? Jamen byt då, är inte svårare än så :-)
Kanske rentav vågar prova nya saker i hopp om att hitta den där hobbyn som jag kommer ha hela livet….

Ja, så fungerar jag. Jag har äntligen börjat acceptera att jag är så. Jag vet att jag ledsnar, varför ska jag ge mig själv dåligt samvete för det? Oftast är det andras reaktioner jag inte gillar. Rädd för att folk ska sucka och tycka att jag borde väl bara ”hålla ut”, ha lite karaktär. Men nej! Det handlar i detta fall inte om dålig karaktär, det handlar om att jag inte hittat min passion i livet (förutom la familia). Hittar man den, då vill man ju inte sluta. Men om jag tränar något för att jag ska eller måste, då är det ju givet att jag förr eller senare lägger av.

Som just nu. Har kort på gymmet men är redan less. Mycket pga hur det ser ut därinne just nu, tycker inte det sköts som det ska. Även pga tidsbristen, vill inte vara ifrån mina älskade (jag kanske är sjukt hemmakär men so what, det är JAG).
Så nu har jag fått för mig att jag vill lära mig springa. Jag tror nämligen att det är något man lär sig, att kunna springa rätt så man inte får ont, att springa rätt så man inte säckar ihop efter två minuter. Jag vill kunna utföra min träning på hemmaplan och vad är väl bättre än löpning och hemmaträning?!?! Har dessutom ett fem-kilometersspår utanför dörren. Nåja, har köpt ett par bättre begagnade skor och hoppas på att de fungerar på mina fötter. Ska hitta ett program för nybörjare. Och framförallt; skita i vad andra tycker! Så här är jag! Ombyte förnöjer! Like it or not!

Detta gäller inte bara träning som sagt, jag har kommit till insikt att detta är en del av min personlighet.
Det är en del som inte skadar någon, varken mig eller andra.
Varför ska jag då kämpa som fan för att ändra på mig.
Varför ska jag ändra på mig för att jag är rädd för andras åsikter.
Varför ska jag acceptera deras suckar när jag berättar om mitt nya projekt.
This is me.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *