Jag vet inte hur andra människor fungerar. Nu är det viktminskning jag pratar om. Jag har bara mig själv att utgå från och så här går mina tankar (och ja, jag har så svårt att komma tillbaka till den jag var i början på året.. nu är jag trött och arbetande):
Banta. Viktminskning. Träning. Mat.
Ett av orden stryker jag direkt, givetvis bantning! Kommer aldrig banta så länge jag lever. Däremot så har jag under mer eller mindre hela mitt liv haft viljan att förlora lite av allt sladdrigt på kroppen. Viljan kommer nog alltid att finnas. Men det slog mig igår. Ja, jag vill gå ner i vikt och känna mig som JAG. Inte smal direkt, men en fräsch och vältränad kropp. Men sen då? Jag måste ju vilja göra hela den resan som det innebär att bli vältränad!! Och det mina vänner är en helt annan femma! Att vilja gå upp klockan 5 på morgonen för att få tid till träning. Att vilja springa en timme på bandet. Att vilja äta sina 3 mål mat om dagen. Att inte vilja äta godis ibland. Att inte vilja ta sovmorgon och skippa passet på gymmet. Framförallt, och det här är mitt stora problem som jag hoppas jag någon dag kan övervinna: Att slippa tänka på mat/kost/träning/minus på vågen 24 timmar om dygnet!
För så fungerar jag. Börjar jag med något så upptar det all min tankekraft. Hela tiden. Varje dag. Varje timme. Varje minut. Varje sekund. Och det är skitjobbigt.
Om jag tex skulle börja på viktväktarna igen (nej, ska inte det men tanken har slagit mig). Då vet jag att jag kommer väga mig varje morgon både före och efter att jag kissat. Kommer kolla i spegeln varje gång jag går förbi den och se om jag ser skillnad från när jag gick förbi senast. Bli besatt av att tänka på att ”nu ska jag äta så bra” och ”det här är sista gången, nu ska jag klara det”. Bara de tankarna får mig att vilja åka till McDonalds och köpa plusmeny på allt.
Jag vet att man inte ska tänka så här, men det är svårt att ändra sättet man tänk på hela sitt liv. Men tro mig, jag VILL ändra och kommer nog aldrig ge upp. Kanske KBT skulle vara nåt? Någon psykologistudent som vill ha en försökskanin? Gratis givetvis 🙂
Vi tänker så lika…
Man blir helt besatt av att ”banta” så hela ens vardag upptas av det ist för att tänka att det är en livsförändring man måste göra… Har faktiskt fått lite hjälp på xtravaganza med att tänka rätt… men har tyvärr spårat lite nu ändå 🙂 Det är som en ond cirkel som känns omöjlig att bryta!