”Pappa motosikkel!” De två orden har blivit som ett mantra för Walter. Så fort jag tog fram den (två månader senare än vad jag brukar – tack svenska våren) så började plutten skrika i förtjusning. Observanta läsare ser kanske också att han har Crocs på sig. Ja, nu blev det så. Vi har hus och därför så måste vi ha studsmatta, soda stream, tacos på fredagar och allt som följer med. Min fru köpte dem och det måste jag ge henne. Hon hittade iallafall ett par som hade en musikalisk koppling. Det är faktiskt gula ubåtar på dem. Puh!
Men det är ju så kul att Walter förknippar motorcyklar med sin pappa. Sen kanske jag hjälper till lite med att hypa upp allt. Så här kan nämligen en konversation på bussen se ut när vi ser en motorcykel utanför:
– Titta! Motosikkel!
– Ja, Walter. Det där är en motorcykel.
– Pappa motosikkel!
– Nej, plutten. Pappas motorcykel är mycket tuffare.
– Tuff motosikkel!
Det kan må hända klassas som någon form av hjärntvätt men jag tar den smällen i så fall när den kommer. För just nu är jag en tuff pappa och jag älskar det! Jag måste ju på något sätt hamna plus minus noll eftersom jag gråter så ofta till på tok för löjliga saker. Så låt mig bara njuta av det här ögonblicket. Inom på tok för snar framtid är jag den fjantiga pappan som ba hela tiden typ så här är liksom ba asatöntig typ så här liksom ba jämt. Jag fruktar den tiden. Den drabbar alla föräldrar och säkert främst pappor. Men jag får skita i det just nu. För just nu är jag en tuff pappa!
Kommentera