VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ingen dans på rosor, men vem dansar genom livet?

Jag vet inte hur alla andra är men under dagar som jag inte varit med barnen för att jag jobbat så blir jag alltid låg på kvällen, det slåt liksom aldrig fel. Det är inte direkt något jag kan prata med min sambo om heller för jag vet hur den diskussionen slutar och det slutar med hon sväljer sin arbetsbörda och förbiser sin egen hälsa för att jag ska kunna göra det jag behöver, sån är hon helt enkelt.

Jag vet exempelvis att jag har jobb att göra, uppgifter som redan efter en vecka börjar att samlas på hög och då har jag ändå inte gjort något annat än jobbat så gott som dygnet runt den senaste veckan. Jag skulle exempelvis behöva åka in och jobba i morgon, det vet jag, men nu har jag lovat Camilla att jag ska vara hemma och då måste jag det. Jag menar, jag måste ju se till att hon får lite lugn och ro också, hon ska inte behöva ta barnen varje minut av varje dag.

Det är så jävla knepigt att börja ett nytt jobb ibland. Samtidigt som man måste sätta in sig i nya rutiner så måste man ändå försöka att inte glömma bort allt ansvar som man faktiskt har. Jag vet att det låter som om jag prioriterar barnen sist av allt, men så är det verkligen inte men efter att ha levt som vi gjort de senaste åren, men +/-0 varje månad i bästa fall, så är det kanske inte så konstigt om man nu vill jobba och se till att dem får den ekonomiska trygghet som man som förälder vill ge sina barn. Det kanske är självklart för många att ha pengar till allt som man behöver i vardagen men för oss har verkligheten inte sett ut på det sättet. Det har funnits tillfällen då vi blivit tvungna att välja, ska vi köpa mat så det räcker till hela familjen eller ska vi köpa blöjor och välling så barnen åtminstone inte ska vara hungriga?

Den tiden är åtminstone förbi nu, och allt tack vare ett hobbyprojekt som ingen trodde på, åtminstone nästan ingen.

Jag kan komma på mig själv när jag sitter på redaktionen och jobbar hur jag sitter och småler för mig själv, av ingen uppenbar anledning alls, bara av ren och skär glädje för det jag håller på med och vad jag vet att det kommer innebära för familjen.

Nä, nu är det dags att sussa. I morgon blir lek och spring med barnen.

Kommentera

    För att få de senaste uppdateringarna