Det har varit ett par mentalt tunga dagar här nu och jag har liksom inte orkat ta tag i det här med bloggen, men just nu kände jag att det kanske skulle vara bra att skriva av sig en smula. Häromdagen sålde jag en sajt som jag jobbat med så gott som dag och natt det senaste året och även om mitt engagemang i sajten fortsätter precis som förut så känns det ändå som om jag förlorat en del av min själ. Jag vet inte om det låter helt åt helvete det här men så känns det om stunder.
Samtidigt vet jag att jag egentligen inte hade nåt val. Eller ett val har man alltid, men hade jag inte sålt sajten så hade jag exempelvis berövat Isabella på en resa som kommer ge henne minnen resten av livet, och även Camilla. Camilla hade dessutom inte haft någon telefon då heller eftersom hennes har gått sönder, så när jag tänker på allt positivt som försäljningen av sajten har gett min familj så fylls jag med glädje. Jag ska köpa en present till Camilla idag också, som kan få henne att föreviga resan ännu mer, tror jag iaf.
Men den där delen i mig som älskar att skapa saker, som älskar att bygga upp saker och ting, den delen känner sig ganska tom och äcklig just nu. Sell out or be sold out, det är frågan?
Nu har jag fått extremt lite sömn i natt så det kan också vara därför som jag känner mig lite extra emotionell, jag vet inte riktigt.
Nä, nu beger jag mig hemåt och ser fram emot en lugn kväll hemma med Camilla och sen i morgon kör vi igen.
Kommentera
Jag har haft en halvledig helg denna helg så nu har jag ju faktiskt lite familjärt att skriva om.
I fredags så var det ju styrelsemöte på jobbet som jag var tvungen att delta på och har vi någon tradition här hemma så är det fredagsmys, så Camilla var ju måttligt road av att jag inte kunde delta men det är smällar man får ta. Vi hade ett riktigt bra möte men det drog ut på tiden så när vi väl skulle ut och äta så hade klockan blivit halv tio och det visade sig att det uppenbarligen kvittar att man jobbar i en storstad som Linköping för det var praktiskt omöjligt att hitta ett ställe att käka på, det visade sig att alla restaurangkök i hela stan var stängda.
Till slut hittade vi en kinarestaurang som var öppen där vi kunde beställa mat. Jag beställde något som innehöll fläskfilé och oxfilé. Innan maten kom ut på bordet så hade jag en bild av vad jag beställt och när jag fick se maten så var jag helt övertygad om att jag fått fel mat, men så var det inte. Dessutom hann vi knappt äta upp innan dem plockade av maten från bordet, något som min chef inte var helt nöjd med. Efteråt blev det att springa runt från ställe till ställe för att ta en öl och dessutom lyckades vi hitta en uteservering att sitta på. Överlag en väldigt rolig kväll men visst hade jag sett fram emot att få äta riktig oxfilé med någon fet sås.
Eftersom jag missade fredagsmyset så hade jag lite dåligt samvete så jag plockade med mig familjen till Linköping för en heldag. Jag hade sett fram emot fint väder och kanske lite glass.
Först på morgonen så gick jag till Hjärta till hjärta, en volontärsverksamhet där jag hjälper till ibland. Efter det mötte jag upp Camilla och barnen på stationen i Mjölby för att bege oss mot Linköping och Tornby för lite shopping men vi hann knappt komma in till Tornby innan vår barnvagn meddelade att han gjort sitt så det var ju bara att gå till ”Babyproffsen” och köpa en ny vagn till Haylie.
I efterhand så hade vi ju kunnat räkna ut att den där vagnen skulle ge med sig till slut men nu är den nya vagnen inköpt och det känns absolut inte okej, men jag överlever. Bilderna är snattade från Milliez.nu – Sveriges bästa mammablogg.
Till slut blev det ändå en trevlig dag med McDonalds och lite ”härligt” regn (märk ironin). Jag fick också hämta ut Camillas nya gardiner från textilonnet.se och visst är dem fina, men jag ser ärligt talat ingen större skillnad på dem och våra julgardiner som var i samma stil.
Hörre ni, idag tänker jag då inte anstränga mig allt för mycket. Jag har diskat två gånger vilket får mig att fundera kring att köpa diskmaskin, men snålheten lär vinna här också så det blir handdiska till dödagar. Barnen har varit iväg med tant Eneida och mamma Camilla till stan och handlat upp sina veckopengar för jag fick för mig igår innan vi åkte till Linköping att vi skulle testa det här med veckopeng, kanske aningen tidigt eftersom Ella är fyra år och Minna bara två år, men det var ändå roligt att se hur mycket dem uppskattar det där med pengar, kanske borde bli orolig redan nu?
Nu ska man bara tagga för ännu en jobbvecka och det blir nog inga problem alls.
Kommentera
Jag sitter på jobbet och slösurfar, typisk fredagsunderhållning. Jag har ca 20 minuter kvar innan jag klockar ut temporärt för att sedan återvända till jobbet för ett sent möte kl 19. Däremellan ska jag hinna tillbaka till Mjäölby och träffar familjen ett lag för att sedan skynda mig tillbaka till Linköping.
Det låter kanske tråkigt och stressigt, men det är det inte. Jag har kommit underfull med att så länge man älskar det man gör här i livet så funkar det allra mesta, även om det stundtals är aningen omständigt.
Jag har haft huvudvärk hela dagen. Jag trodde det var bristen på kaffe men så var det inte, antar att det är min allergi som ställer till det igen. Det känns så onödigt med allergi, och speciellt pollenallergi. Jag hade väldigt problem som barn med just pollen men sen försvann det för att nu återkomma nästan 20 år senare. Det värsta är inte täpta näsor och nysningar, jag får en jävla huvudvärk som bara vägrar gå över, och där är jag nu.
I morgon ska jag göra lite välgörenhetsjobb på Hjärta till Hjärta i Mjölby. Det är vårmarknad och då ska jobba lite extra, inkomsterna går ju till välgörenhet till Rumänien och Lettland, så det är ju att förena nytta med nöje.
Nåväl, dags att kila till tåget då. Ska blir roligt att träffa barnen i vaket tillstånd för första gången sedan i måndags.
Kommentera
Jag vet inte hur alla andra är men under dagar som jag inte varit med barnen för att jag jobbat så blir jag alltid låg på kvällen, det slåt liksom aldrig fel. Det är inte direkt något jag kan prata med min sambo om heller för jag vet hur den diskussionen slutar och det slutar med hon sväljer sin arbetsbörda och förbiser sin egen hälsa för att jag ska kunna göra det jag behöver, sån är hon helt enkelt.
Jag vet exempelvis att jag har jobb att göra, uppgifter som redan efter en vecka börjar att samlas på hög och då har jag ändå inte gjort något annat än jobbat så gott som dygnet runt den senaste veckan. Jag skulle exempelvis behöva åka in och jobba i morgon, det vet jag, men nu har jag lovat Camilla att jag ska vara hemma och då måste jag det. Jag menar, jag måste ju se till att hon får lite lugn och ro också, hon ska inte behöva ta barnen varje minut av varje dag.
Det är så jävla knepigt att börja ett nytt jobb ibland. Samtidigt som man måste sätta in sig i nya rutiner så måste man ändå försöka att inte glömma bort allt ansvar som man faktiskt har. Jag vet att det låter som om jag prioriterar barnen sist av allt, men så är det verkligen inte men efter att ha levt som vi gjort de senaste åren, men +/-0 varje månad i bästa fall, så är det kanske inte så konstigt om man nu vill jobba och se till att dem får den ekonomiska trygghet som man som förälder vill ge sina barn. Det kanske är självklart för många att ha pengar till allt som man behöver i vardagen men för oss har verkligheten inte sett ut på det sättet. Det har funnits tillfällen då vi blivit tvungna att välja, ska vi köpa mat så det räcker till hela familjen eller ska vi köpa blöjor och välling så barnen åtminstone inte ska vara hungriga?
Den tiden är åtminstone förbi nu, och allt tack vare ett hobbyprojekt som ingen trodde på, åtminstone nästan ingen.
Jag kan komma på mig själv när jag sitter på redaktionen och jobbar hur jag sitter och småler för mig själv, av ingen uppenbar anledning alls, bara av ren och skär glädje för det jag håller på med och vad jag vet att det kommer innebära för familjen.
Nä, nu är det dags att sussa. I morgon blir lek och spring med barnen.
Kommentera
Det är strax dags för en av mina ”måsteserier” på TV, det är NCIS: Los Angeles. Det är inte många serier som jag tittar på men både NCIS och NCIS: Los Angeles är favoriter, precis som Criminal Minds och Criminal Minds: Suspect Behaviour, sen tittar jag gärna på Chuck på sexan också, men annars så finns det inte särskilt mycket roligt att titta på.
Men det var inte därför jag gick in för att stressblogga nu, utan för att jag är aningen irriterad. Jag började blogga här för att slippa ha en egen domän och fram tills för någon timme sedan var jag väldigt nöjd. Men när jag skulle publicera en film på Haylie så gick in det, men att posta Youtube-videos verkar inte vara några problem. Om det nu finns någon där ute i bloggossfären som vet hur man går till väga med just detta här så vore det uppskattat. Det enda jag vet är att inbäddningskoden bara försvinner när jag publicerar (eller förhandsgranskar) och då är det inte ens en iframe-kod.
Jaja, nu är det i alla fall NCIS, so long…
Kommentera