Nu packar vi för att spendera hela dagarna strosandes i solen. Ätandes fantastisk mat och njuta av det vackra havet. För jag har beställt sol hela veckan. Jag behöver sol hela veckan så det finns inga alternativ. Men tänk om det regnar. Då får vi mysa med filmer och god mat inne i stället. Det blir nog bra hur som helst.
Återkommer med rapport om vad Moltas tyckte om att resa nu för tiden.
Kommentera
På flera kanaler – både svenska och utländska går program om längtan och kampen över att få barn. Jag vet vad de pratar om – jag har lagt pusslet och har t-shirten. Men här om dagen såg jag en intervju med en kvinna som berättade om sin längtan och alla misslyckade försök. Jag kände så med henne. Så många bittra dagar som kom tillbaka till mig när jag hörde henne. Kameran följer henne genom huset och in i barnrummet. Då blir det helt plötsligt en annan stämning i min soffa. Hon har helt och hållet förberett ett barnrum. Där är sängen bäddad och det ligger blöjor vid skötbordet. En bokhylla full med nallar och en varm pläd i amningsfåtöljen. Hennes man tassar tyst efter henne. Hon sätter sig ned i fåtöljen och gråter. Jag blir nästan arg. Någon måste ge kvinnan hjälp. Man får vara arg, man får vara ledsen, man får tycka livet är orättvist och man får längta. Men när allt går över till galenskap måste någon hjälpa till. Att ha ett helt barnrum färdigt när man inte ens vet om man kommer att bli gravid är galenskap. Det är att hela tiden plåga sig själv. Om du känner någon som hamnat där – hjälp till!!! Träng dig på. Säg till!
I min och Pers sällskapskrets finns helt klart ett yrke överrepresenterat. Inte eventprojketledare, informatörer eller musiker. Nej poliser. Mycket märkligt. Poliser lite överallt och som gör allt möjligt. Allt från SÄPO, ridande, sjöpoliser, hundförare och spanare. En annan märklig sak är att två av dessa poliser har brutit nacken. Nu skulle man kunna tro att de gjort det i en brutal fight under ett slitigt arbetspass. Så är inte fallet. Fallet för J hände i en lekpark när hon skulle hänga i knävecken för att stila för sin dotter. Och R voltade med bilen i en singelolycka. Som TUR är så är R redan helt återställd och J på god väg. Bra där!
KommenteraVårt solsken blir 7 månader idag. Det känns märkligt hur fort tiden går. Samtidigt som det känns som att han alltid varit här. Per ser så rolig ut när han tittar på honom. Han ser ut som en stolt tupp och kallar Motlas för ”hans coolaste bebis någonsin”.
Många frågar mig hur det känns att få en sladdis. Det är fantastiskt. Det är lugnt. Det är roligt. Det är overkligt. Det tränger undan allt annat som varit jobbigt. Det känns som vi är lite starkare än andra – jag och Per. Det är vi ju såklart inte. Men det känns så. När andra använder ord som ”obstruera” i sina liv så känner vi att vi tycker synd om dem och att man skulle önska att den famlijen kunde trycka på stopp och börja om med mer glädje, mer sex, mer lycka. Då finns det inte plats för att känna sig obstruerad. När familjer ringer in till radion och är i upplösningstillstånd för att den 5 månader gamla bebisen inte vill sova eller att två-åringen inte vill äta vid bordet. Då vill vi skrika – ”gör vad som funkar”. Ät under bordet ett par gånger så går det över. Sov på dagen när bebisen sover och skit i disken.
Så går Per och jag omkring, tänker och småler när vi drar barnvagnen.
Kommentera (1)I dag har Moltas fått gå på Öppna Förskolan. Vilken hit. Massor av roliga bebisar – bl a Lilly, Hilding, Doris och Buster. Moltas blev i sitt esse. Han nästan kröp i rena förtjusningen. Vilken bra sak det är! Minns hur Movitz älskade det också. Nu var det i princip bara pappor och jag där. Extra trevligt faktiskt 🙂 Inte bara det…han har sovit i nästan två timmar efter besöket. Bara en sån sak…
Kommentera