På morgonen gjorde vi de vanliga bestyren och sedan fick pojkarna lägga sig ute i vagnen. När klockan började närma sig 10 så klädde jag på mig och så tog jag vagnen med dem i och började promenera in mot förskolan. Vi skulle på besök och checka läget där de kommer att börja.
De har inte haft någon förskoleverksamhet där på ett tag men lokalerna var fina och nästan precis så som jag minns det 🙂 Ute behövdes det lite jobb, men det var på gång fick jag berättat för mig 🙂 Personalen var jättegullig och jag tror de kommer trivas toppen där med dem!
Jag hade pappa/morfar med mig så han kunde hålla lite koll på dem medan jag gick runt och tittade. De hittade roliga leksaker direkt som de började leka med.
Vi promenerade sedan hem för lunch och lite lek. Tiden mellan lunchen och att de ska sova eftermiddag går oftast ganska snabbt och det känns aldrig riktigt som jag hinner med någonting där.
När de sov eftermiddag plockade jag inne och slängde in en tvätt och sådär. Jag hann till och med blunda i en 20 minuter innan de vaknade. Mycket skönt!
Vi åt middag och sen var vi ute nästan hela kvällen fram till läggning. Vi lånade kusinernas bil som de har här och det var ju himla kul! 🙂
Sambon skulle inte komma hem förens sent så jag fick ta läggningen själv. Och oh my god, jag var helt svettig efter bara 5 minuter. Vincent var trött och la sig bra i sängen, han hade nog kunnat somna vilken sekund som helst. Men då hade jag Lucas istället som sprang som en galning i sängen och skrattade och kastade nappen på golvet stup i kvarten. Det gjorde de ju inte lättare för Vincent att somna och försökte jag istället fokusera på Lucas så var de Vincent som busade istället. Och som att de inte blev nog så ramlade Lucas och slog i pannan i en kant på sängen och började blöda! Hjälp, ingen bra läggning med andra ord.
Till sist kom sambon hem och tog Vincent och jag Lucas och då somnade de direkt. Läggningen visade sig tagit en halvtimme, men för mig kändes det som 2 timmar!
En trött mamma slängde sig i soffan direkt kan jag meddela 😉
KommenteraNär pojkarna sovit klart strax efter 14-tiden så fick de lite mellis och andra kläder så åkte vi till gammelmormor och gammelmorfar. Där var även kusin Paulina och hennes barn 🙂 Gott fika och trevligt sällskap fick vi!
Vincent har haft lite svårt för hundar tidigare, men alltid beundrat dem på avstånd. Nu går de hur bra som helst och snälla Kajsa låter pojkarna klappa och dra i hennes päls utan att hon gör en min. Underbart med en sådan hund! Så Kajsa är nog en favorit för dem 😉
Vi åkte hem till middagstid och efter middagen så gick vi ut en sväng. Pojkarnas kusin Matilda kom på besök också.
Sambon kom hem från jobbet och sedan gjorde vi i ordning välling och gick och la dem. Jag tog nattningen själv och det är ett litet projekt det. Först försöka få dem att varva ner och sedan lägga allt fokus på att få en att somna och sedan den andra. Jag brukar för de mesta få Vincent att somna först, och sedan Lucas. Eftersom när Vincent somnat så vaknar han inte om Lucas låter.
När de somnat hade mamma gjort hemmagjorda langos till middag. Mmm så gott det var! En perfekt avslutning på kvällen 🙂
Kommentera
Vi har alltid nattat pojkarna i deras egna sängar, efter att vi matat dem var för sig i soffan, bytt blöja och tagit på pyjamas. Så har de sett ut sedan de föddes 🙂
När pojkarna väl ligger i sängen så sätter jag mig vid deras huvudände och sjunger Vem kan segla för utan vind. Vincent vill inte att man tar på honom utan bara hjälper till att lägga till rätta med nappen och snuttefilten, sedan somnar han oftast snabbast och de brukar ta 5-10 min. Lucas däremot är lite svårare. Han vill ha det tyst och vill att man smeker honom med handen i pannan och ner över näsan. Därför blir de oftast så att när Vincent väl somnat så slutar jag sjunga och låter det vara tyst istället. På så vis går nattningen som allra fortast och Lucas somnar ändå ganska snabbt efter det. Nattningen tar som längst 30 minuter men vanligtvis runt 15 minuter.
Varför jag sitter vid deras huvudände är för att om de ser mig så kan de absolut inte somna. Då ligger de och skrattar och sparkar med benen i evigheter. Så därför sitter jag där, så de vet att jag är nära 🙂 Om de skulle råka se mig ändå så brukar jag själv blunda och låtsats sova, då tittar de bort och lägger huvudet till rätta igen. Mamma är väl inte så kul då längre 😉
Så ser varje nattning ut hemma hos oss, hur ser den ut hos er? ?
Kommentera