Idag den 17 november vill jag uppmärksamma Världsprematurdagen, eftersom jag själv har två prematura barn.
I Sverige finns idag cirka 20 000 barn och ungdomar som fötts mycket för tidigt (före 32:a graviditetsveckan). Mycket för tidigt födda barn löper en ökad risk för spädbarnsdödlighet, neurologiska funktionsnedsättningar och sämre hälsa än fullgångna spädbarn.
Tack vare forskning har dock överlevnadsprocenten ökat drastiskt de senaste 40 åren, vilket är helt fantastiskt! Jag minns att de var de första jag frågade läkaren när de sa att mina barn skulle få komma till världen redan vecka 31, ”Hur stor är chansen att de överlever?”. Men hon sa att de räknade det med och chanserna var mer än goda. Så här i efterhand när man är mer påläst om för tidigt födda barn så har jag förstått att man i Sverige lyckats rädda barn redan i vecka 22.
Men de mycket för tidigt födda barnen är i behov av avancerad sjukhusvård i flera månader, ibland långt ifrån bostadsorten och det finns stora skillnader i det medicinska, psykosociala och pedagogiska stödet både inom, och mellan, landsting och kommuner. Genom att öka resurserna till forskning, neonatalvård och stärka samordningen mellan sjukhus, BVC, förskola och skola skulle de kunna minska de komplikationer som kan uppstå senare i livet.
Det är därför det är viktigt med Världsprematurdagen tycker jag, att få belysa hur långt man ändå kommit med forskningen men att man också har en hel del kvar. Att man idag också tänker lite extra på alla små mirakel som inte överlevt men också på dem som gör de och får en tuff start i livet.
Jag och sambon har beställt ett prematurband och när man köper ett sådant band så bidrar man till att Sveriges föräldraföreningar för prematurfödda barn kan driva sitt arbete för att stötta drabbade familjer. En del av överskottet går till föreningarna och en del går till forskning kring för tidigt födda barn och nyföddhetssjukdomar.
Vi har även bidragit med pengar till Svenska Prematurförbundet. Om du vill göra samma sak sms:a PREMATURFEMTI till 72456 för att skänka 50 kr, eller swisha valfritt belopp till 1233944717.
Jag är evigt tacksam för den vård som finns idag och att de gick så bra med mina små godingar. Tack också till avdelning 45 på Sundsvalls sjukhus. Personalen var magisk!
KommenteraJa, vad tusan hände med den här dagen? Det sa bara poff och sen var den nästan slut!
Känns som om jag inte hunnit med någonting. Den där mössan som skulle bli klar ligger halvfärdig på bordet, och den där tvätten som skulle bli vikt hänger fortfarande på sträcket. Jaja, en liten promenad hann vi med i alla fall och lax med solros-och sesamfrön uppepå och hemmagjort mos stod på bordet när sambon kom hem i alla fall. Alltid något! 🙂
Både jag och sambon sov lite halvdåligt inatt också på grund av att de luktade rök ute i trapphuset. Som tur var kom en vaktmästare och plingade på i alla lägenheter och gick runt i huset för att kolla så den inte brann någonstans, men man sov ju ändå oroligt och låg och tänkte på vart exakt allt låg som man skulle roffa åt sig OM det hade brunnit. Ultraljudsbilderna, datorn med alla bilder, varma kläder till barnen, ja allt det där planerade jag i huvudet hur jag skulle packa dem och vart de va. Men det gick ju bra och de brann ingenstans, men nu har jag en plan om de skulle hända!
Kommentera
Äntligen kan jag lägga mig ner i soffan! Dagen har verkligen varit fullspäckad och ändå ”skolkade” vi från föräldragruppen idag. Det fullkomligt spöregnade och sambon hade tagit bilen för en utbildning på annan ort så jag orkade verkligen inte ta mig dit vid 10 på morgonen. De skulle dessutom handla om ”Känslan av att vara förälder” och jag vet inte, det kändes inte direkt lockande för mig. Det vet man väl redan?
Så vi körde lite massage här hemma istället och när pojkarna hade somnat efter det så kördes det tvätt igen. Känns som den där tvätten aldrig tar slut!
Jag hann med att städa undan lite också och sedan satte jag igång med mönster till mössorna som jag tänkte sy.
Jag fick sitta ett bra tag och fundera och googla hur jag skulle få till med innerfodret i fleece som jag ville ha, men tillslut så! Jag hann med att göra en mössa innan pojkarna vaknade och ville ha mat. Så den andra mössan får jag greja med imorgon 🙂
Titta vad söt Vincent blev, som en liten svamp ?
Idag började sambon jobba och jag har varit ensam med pojkarna hela dagen. Jag ska ärligt säga att jag varit lite nervös. Pojkarna har varit så snälla hittills så det hade liksom inte förvånat mig om de skulle ha vänt tills jag skulle vara själv. Men det gick hur bra som helst!
De var synkade hela dagen och på bra humör. Jag hann med att städa och köra två tvättmaskiner. Vilken dag alltså 🙂 Hoppas på att de fortsätter så här framöver.
Mitt på dagen kom sambon hem på lunch. Det känns lyxigt att han faktiskt kan göra det. En av fördelarna med att bo i stan nära jobbet 🙂
När han hade gått tillbaka till jobbet så körde vi vidare här hemma med en massa sång och lek tills han kom hem igen och de fick lägga sig för kvällen 🙂
Håller tummarna att morgondagen blir lika bra!
Idag firades sambons allra första farsdag, och jag tror det är något som vi alla sett fram emot faktiskt. Jag gillar att greja inför sådana här saker och fundera ut på vad man ska ge. Tänk ändå, att jag fått en sån fin pappa till våra barn. En sån som alltid ställer upp för oss, och älskar oss.
Så idag blev de frukost på säng och inslagna paket 🙂 Pojkarna var lite trött där ett tag så de missade lite men vad gör väl det, nästa år blir de garanterat annorlunda 😉
Efter ett försök till att ta julkort så klädde vi på pojkarna finskjortor och åkte till Nordingrå. Först till min mamma på kaffe och sedan till min pappa. Han skulle självklart också firas! Min fina underbara pappa.
Det blev både mat och fika innan vi rullade hemåt med två trötta grabbar som slocknade direkt i bilen.
