I Vi började dagen igår med att ta en promenad ut på stan för skyltsöndag. Det blåste storm och var kallt så vi var inte där länge utan gick hem nästan direkt.
Vi tog en adventsfikat hemma och tände de första ljuset. Och jag måste bara rekommendera Morbergs glögg! Det är den på 2,2% alkohol och den var verkligen smaskens!
Senare på kvällen tyckte både jag och sambon att grabbarna började bli mer och mer snuvig. Man hörde liksom att de rosslade långt ner och de gick inte att få upp något med näsfridan. De hade ingen feber men ändå en förhöjd temp och de hade ätit någorlunda bra, men eftersom de är född för tidigt och därmed tillhör en riskgrupp så ringde jag 1177 för råd. Efter att ha förklarat läget så tyckte hon att någon borde kika på dem. Klockan var strax efter 20 och pojkarna hade redan lagt sig, men det var bara att ta upp dem och sätta på dem overaller och åka iväg. Vi fick komma in rätt snabbt ändå där på akuten och de kollade andningsfrekvensen och de tog temp, sedan fick vi ett rum för att vänta på läkaren.
Två pjamaspojkar i väntan på läkaren
Det visade sig vara samma läkare som vi träffat tidigare på neonatalmottagningen så de kändes tryggt och bra. Hon hann bara sticka in huvudet så ringde de på henne och hon var tvungen att springa igen, men hann i alla fall säga innan att de skulle komma och ta prov för RS och infektion.
Vi väntade och väntade och till sist kom dem och tog de där provet. De stoppade ner en slang i näsan och sög upp snor som de sedan skickade på analys. Sedan fick vi vänta, och vänta och vänta. Efter 2 timmar är mitt tålamod som bortblåst och jag ringde på klockan. När sköterskan kom frågade jag hur länge de vanligtvis tar innan man får svar på proverna. ”En timme max” sa hon. ”Eh va? Vi har väntat 2 timmar?!”
Hon sprang iväg och kort efteråt kom läkaren igen och sa att de här var en av hennes mest hektiska dag på väldigt länge och att de var därför vi fått vänta så mycket. Proverna visade inget i alla fall men hon ville ändå kolla på dem. Vi var ju dock inte så prioriterade eftersom de fanns andra som behövde snabbare vård än oss, och de förstår jag ju. Strax efter 02 kom hon tillbaka och kollade på pojkarna och kunde konstatera att de inte var något tokigt med dem, utan bara en förkylning. Hon hittade dock en blåsa i örat på Vincent som hon skulle ta upp med en kollega dagen efter, så troligtvis blir vi kallade till någon öronspecialist. Man undrar ju vad de kan vara för något?
Så visst, det var ett evigt väntade och vi kom inte i säng förens klockan 03 men det var verkligen värt att få veta att de inte hade RS men nu är man ju orolig för den där blåsan istället! Jag hoppas vi blir kallade snart så vi får svar.
Kommentera (2)Idag gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge, nästan så där pinsamt längesen. Jag hade nämligen en tid hos frisören! Jag måste visa er en för och efter-bild sedan för det var så himla slitet innan. Ojämn i färgen och inte alls fint, men nu så 🙂 Jag får fixa det imorgon.
Och en sådan tid det tog! Tror jag var där närmare 3 timmar! Jag som skulle hänga med mina vänner Ida och Micaela. Det fick bli en snabb lunch på fina Innergården innan jag åkte hem. Vi skulle ju få besök av min moster och hennes man 🙂 Längesedan sist och de kom med tårta så vi drack kaffe och smaskade på den 🙂
När de hade åkt gick jag upp på vinden och rotade fram adventsljusstakar.
Så lite mysigare är det här hemma nu med lite mer ljus i fönstren. Nu saknas bara den där snön som tinade bort igår, men de kommer nog mera snart. Det är jag övertygad om.
Imorgon är de skyltsöndag på flera orter här omkring och vi har inte direkt bestämt vart vi ska åka ännu. Vi får se hur vädret är och så där tror jag 🙂
Ha en trevlig kväll!
KommenteraDet blev visst ingen inlägg igår. Men såklart så sov inte pojkarna inte lika länge som innan. Jag fattar inte, så fort jag skriver hur bra de sover, då sover de dåligt direkt efter. Vincent åt en extra gång i natt strax efter 12 och sedan igen vid 03 när Lucas ville äta.
Jag var så vansinnigt trött imorse att ögonen gick i kors. Sambon var hemma från jobbet idag med då förkylningen verkligen bitit sig fast. Vi vilade lite på förmiddagen och sedan frågade kusin Paulina om jag ville hänga med en sväng till Övik. Sambon kunde passa pojkarna under tiden så jag lämnade tre småsjuka grabbar hemma och åkte iväg.
Vi gick en sväng på stan och jag fyndade två par jeans till pojkarna och vi åt riktigt gott fika innan vi rullade hemåt igen.
Jag hade ställt bilen på halva vägen hem ungefär och jag blev avsläppt där. Jag satte mig i bilen och backade bakåt. De rasslade och lät, men jag tänkte väl att det var snö eller något som fastnat. Började rulla framåt och de lät ännu mer!
Stannar bilen och ser att jag kört över adaptrarna som man har till babyskydden till vagnen… Jag hade nämligen plockat ut dem för att ta ut Paulinas vagn som hade varit i min bil tidigare och sedan tänkte jag inte alls på att dom blev kvar utanför. Suck!
Ena adaptern hade jag kört över och den andra satt fast under bilen. Jag fick inte loss den! Ringde till Paulina med lite gråt i rösten och bad henne komma tillbaka. Och som hon grejade det! Hon tog fram domkraften och hissade upp bilen och tog loss den. Att jag inte tänkte på det ens! Dagens ros till henne, som är gravid och allt och där stod jag som ett fån bredvid. Haha 🙂
KommenteraVet ni! Pojkarna sov hela natten! Eller ja, det beror på hur man räknar med hela natten men de åt vid 19 och gick och la sig efter det sedan vaknade de inte förens 05.30! Det har aldrig någonsin hänt! De brukar ju alltid äta vid 03 ungefär och sedan igen vid 06 innan vi kliver upp vid 09. Men nu vid 06 så var de hur pigga som helst, tror jag det, så vi klev upp då 🙂 Jag vaknade såklart till där vid 03 och tänkte att nu borde de nog vakna snart, men tji fick jag. Åh så jag hoppas att det här är en trend som fortsätter. Uppdaterar er imorgon 🙂
Det är annars sjukstuga här. Lucas är jätteförkyld och på förmiddagen kom sambon hem från jobbet på grund av sin förkylning. Sambon stängdes in i sovrummet och hamnade i någon form av karantän. Vi ville verkligen minimera riskerna för att de ska bli ännu mer förkylda.
Och i eftermiddag efter allt bestyr med pojkarna själv så slog det mig. Hur jäkla duktig är inte singelmammor egentligen? Jag blir så imponerad utav dem, och då har jag ändå snälla barn!
En heldag med att fixa och dona med tvätt, disk, ut på promenad, ordna mat, underhålla barn, ja listan kan göras lång, men man behöver lite avlastning efter ett tag. Och nu när sambon var sjuk och inte ville smitta barnen så kunde han inte hjälpa till så mycket och jag känner mig helt färdig nu. Så glad för att jag har en sådan bra och hjälpsam pappa till våra barn, och nog märks de när han inte kan hjälpa till.
Kudos till singelmammor alltså.
KommenteraPojkarna har börjat bli förkylda så i natt låg jag lite på helspänn och lyssnade på hur de andades. De sov som stockar och vaknade bara en gång för mat. Vi klev upp vid 8-tiden eftersom vi skulle på föräldragrupp vid 10, men jag var så kluven på om vi skulle gå eller inte. De har nämligen inte en egen ingång utan man måste gå igenom halva vårdcentralen och ner för trappor innan man kommer dit. Och nu så när det härjar vinterkräksjukan och RS-virus så är jag lite nojig över att måsta gå in på en vårdcentral så där.
Jag tog mig en kopp kaffe och funderade på om jag skulle åka, och grabbarna tog sig en liten nap.
Men jag bestämde att vi skulle åka ändå och klädde på pojkarna.
När jag kommer fram och skyndar mig ner till lokalen så möts jag av en lapp på dörren där de står att det är inställt. ÅH! Jag skulle ha stannat hemma ändå! Suck, det var bara att vända på klacken och åka hem igen. Men hur dåligt är det inte att de inte kunde meddela att det blev inställt då? Vi är inte speciellt många i vår grupp och man får alltid ett sms om påminnelse att det är. Jag kände verkligen att argbiggan kom fram där ett tag.
Vi åkte hem igen och grejade på istället. Sjöng sånger, lekte på golvet och åt lunch.
Puss på brorsan 😉
När sambon kom hem från jobbet så fick sig grabbarna ett bad och sedan blev det dags för sängen för deras del. Jag hoppas att de kan sova bra i natt också. Lucas har ätit lite dåligt idag så jag är lite nervös för det. Man vill ju att de får i sig tillräckligt.
