Igår var det dags att presentera LifePuzl för Post- och Telestyrelsen, i innovationstävlingen ”Förenkla för föräldrar”! LifePuzl har ju ansökt om medel för att utveckla tjänsten mera och har alltså gått vidare i första uttagningen, vilket innebar att vi fick komma och presentera idén för PTS.
Efter lite krångel med mitt rum fick jag till slut en perfekt natt på Hotell Karlaplan. Så efter frukost, dusch och finslipning av min pitch var det dags att checka ut och hämta min fina coach Jenny som åkt tåg från Gävle till Stockholm för att vara med på presentationen, både för att stötta och även att dra de två minuterna som handlade om affärsmodell och siffror. Siffror är helt klart Jennys område, inte mitt.
Eftersom det tar 35 minuter att gå från T-centralen till PTS så tyckte jag att det verkade enklast om jag hämtade Jenny vid stationen. Det skulle jag bittert få ångra… Herrejistanes vad fel jag körde hela tiden! En resa som skulle ta 12 minuter tog över tre kvart! I snitt körde jag nog fel ungefär i varannan korsning och ett tag var jag t.o.m en sväng på Södermalm…! Då ville jag bara grina, parkera bilen och ta taxi tillbaka! På ngt sätt kom jag iaf till slut fram till T-centralen och sedan fick Jenny läsa kartan så vi kunde ta oss tillbaka. Puh! Halv tre var det då äntligen dags att bege sig till PTS. Byggnaden ser ganska respektingivande ut, tycker jag. Eller?
Det var lite Idol-känsla innan vi fick komma in men juryn bestod av 16 personer istället för 3 (eller är de 4 i Idol..?). Min minnepinne lämnades över och sedan gick starten på våra 12 minuter med efterföljande 13 minuter för frågor från juryn. Så här efteråt minns jag inte mycket förutom att jag TROR att det gick ganska bra trots att det var en fråga som varken jag eller Jenny kunde svara på. Vi visste helt enkelt inte vad frågan betydde och då är det banne mig inte lätt att improvisera heller. Jenny sa också att jag fått dem att skratta vid några tillfällen. Får hoppas att det var positivt men man vet ju inte…. Nu är det bara att vänta och se. Går vi vidare får vi genomföra en förstudie och därefter meddelas vem/vilka som går vinnande ur tävlingen.
Jag som innan pitchen varit lite väl loj, var helt uppe i varv efteråt. Jag hade bokat in en fika med T på Vetekatten så jag och Jenny begav oss återigen ut i storstadsdjungeln med bilen. Den här gången gick det faktiskt ganska bra att hitta fram! T är en person som jag bara träffat en gång tidigare, men redan tycker väldigt mycket om. Hon är en ung, fantastiskt duktig tjej som idag driver en av Sveriges mest lönsamma appar. Om man inte vet vem hon är skulle man nog kunna tro att hon är en ung studentska, men egentligen driver hon alltså ett företag med snart 40 personer under sig. Det är oerhört värdefullt för mig att prata med henne och få råd och tips om hur jag bör tänka. Hon har ju gjort samma resa som jag, även om förutsättningarna varit lite annorlunda. På Vetekatten blev det för min del INTE kaffe, utan vin:-) Jenny erbjöd sig att köra hem så då var ju saken klar…:-)
Idag, alltså dagen efter PTS-presentationen, har jag känt mig helt urlakad och trött. Jobbmässigt har inte blivit annat gjort än svara på några mail och kolla upp lite annat smått och gott. På em kom min systers två söner hit från Heby så jag hämtade dem vid stationen. De ska gå på bio med lilla E, spela musik med L och åka skidor i Kungsberget tillsammans med lilla E. Kul! I morgon kväll kommer deras pappa också hit med en kompis och kompisens son, och på lördag kommer nog syrran en sväng. Det är tur att vi har många sängar i huset för hotellet är fullt i helgen.:-)
Jag fick förresten ett mail från en journalist på en sajt som heter Arctic StartUp idag. Han har skrivit en artikel om LifePuzl så han ville tala om att den nu ligger ute. Den var en bra artikel tycker jag och det är kul att appen får uppmärksamhet även internationellt. Strax efter att artikeln kommit ut i Arctic StartUp så kom ännu ett mail, denna gång från en techsajt i Turkiet (!) som ville skriva om LifePuzl. Hmm, undrar hur livspusslet ser ut i Turkiet? Det skulle jag väldigt gärna vilja veta.
Titta, nu är klockan över 22 igen! Tonåringarna slappar i soffan men jag MÅSTE gå och lägga mig nu. Man är ju ingen ungdom längre! God natt!
