Etikettarkiv: fasta paviljongen

Om mentalsjukhus och vackraste platsen

God morgon Söndag!

Vi for till Gysinge en sväng igår för att promenera vid de vackra gamla järnvägsbroarna över dalälven.
Det är alltid lika hisnande läskigt att gå över broarna och vissa mellanrum mellan stockarna är faktiskt så pass breda att en jag skulle kunna ramla igenom.
Åtminstone en hundvalp. Bergsäkert. För det var precis vad som hände det.
När vi gick över första bron så fick jag för mig att en liten valp med lite styrande av kopplet kunde gå på rätt spår. Men så klart inte. Han tittade inte ens vart han gick och traskade rätt ut i luften och en praktiskt taget avsvimmad matte fick tag i nackskinnet på vovven.
Jag dog inte bara en gång då ska jag säga er.

Så jag fick bära Bob över bron istället. Han har blivit ganska mycket större än när vi hämtade honom, han måste väga bra mycket mer än Telma som drogs i vagnen av mannen.
Jag kramade om Bob hårt och bara gick rätt över så fort jag kunde. Alldeles svettig av skräck. Jag får sån där lustiga husetkänsla, underlaget bara gungar och det snurrar i mitt huvud.

Men vi kom över, alla i behåll. Det är liksom värt det, för utan tvekan så måste det vara en av de vackraste platserna i Sverige!
När vi kom tillbaka till bilen kikade vi lite och funderade över de gamla husen som loppisen i Gysinge ligger i. De har varit ett gammalt mentalsjukhus. Vad jag vet så är det Färnebo Folkhögskola som äger det nu, men de senaste åren ser i alla fall huvudbyggnaden ut att stå helt öde.
En bit därifrån finns ett vad jag trodde gammalt lägenhetshus som stod öde. Men efter lite googling så fick jag fram att det också måste ha hört till mentalvården då det visst har ett gemensamt kök och det sitter listor över kortnummer till olika avdelningar i mentalsjukhuset, som ”Laboratoriet”.. lite creepy…

Så. Det fick mig såklart att börja tänka på alla andra öde mentalsjukhus, särskilt som vi var förbi Säter här om dagen. Och då googlar jag, och hamnade på en sida där en före detta anställd på Beckomberga berättar om sin tid där på 70-talet.
I natt har jag drömt mardrömmar om mentalsjukhus. Men det är intressant. Mycket intressant. Jag skulle så gärna vilja åka och gå på Mentalvårdmuséet i Säter.
Någon som har varit där?

Jag hittade några gamla foton i min gamla blogg  från Säter som jag tog när vi var där för några år sedan:

Roadtrip

Hemmakväll och hemmakväll, home is where your heart is?
Telmas feber gick lite ner och pendlade utan några andra sjukdomssymptom så jag antar att det beror på tänderna?
Vi följde i alla fall med mannen för att hämta nå stora däck ända borta i Grängesberg.
Jag tycker om att åka bil långt. Att se samhällen och byar som nästan ser ut som dom stått still de senaste decennierna.

Grängesberg är definitivt ett sådant ställe, det var synd att vi inte hade tid att åka runt och utforska mer.

I Grängesberg…., fanns det inte en helt öde stadsdel som var underminerad av gruvorna? Eller är jag ute och cyklar då?

På hemvägen åkte vi genom Säter och körde in vid mentalsjukhuset.
Creepy stämning där.
Fasta Paviljongen har förfallit enormt mycket sen vi var där och tittade sist. Den här gången nöjde vi oss med att titta från bilen.