Igår var ju mannen ledig, så då passade vi på att hitta på något med barnen som var hemma (alla utom Alfred).
Vi åkte till ett militärmuseum i Strängnäs.
Jag trodde att det var ett militärmuseum i alle fall, med lite allt möjligt militärrelaterat. Det visade sig i stället vara ett rent och skärt inferno av pansarvagnar.
Bara pansarvagnar. I princip. Kanske inte alls vad jag hade förväntat mig, men det är ju kul att se något annat än min egna högst vanliga minibuss nån gång också.
Mannen och Loke var smått lyriska och en liten del av mig önskade att jag också hade lite manliga gener.

Det var otroligt spännande först, när jag skulle knäppa lite kort och jag fick för mig att detta var så himla hemligt att dom på något sätt kunde störa ut kameror, för alla kort blev bara helt svart! Fast jag hade nästan högsta iso och största bländaren!
Spänningen släppte när jag såg att inställningsratten på kameran vridit sig och allt hade en logisk förklaring.

I souvernirshopen fanns en del av Elodie Details camo-kollektion 🙂

Detta pansarnöje roade oss hela dagen igår, och på kvällen fick jag hem Alfred som varit med sina kusiner hos sin farfar i några dagar. Idag är barnaskaran fulltalig i Mumaribo ^^

Vi har varit borta idag. Vi passar på när mannen är ledig, för att få sån där kvalitetstid som är så himla inne nu.
Här har vi varit:

Har ni någon aning?

Ojoj, jag är kanske inte så vansinnigt intresserad av att titta på konst, men Verket och Avesta Art… det är verkligen HELT OTROLIGT. Det är synd att mina stora barn inte ville följa med.
Var på Verket för ett par år sedan, men denna gång var det ännu häftigare!

Det konst blandat med upplevelser och expriment, i bruksbyggnader med den gamla interiören kvar. Obeskrivligt läckert.
På ena våningen var det mycket som barn tycker om. En slags spegelkorridor bland annat. Man går och går och vet inte riktigt vad som är speglar och vad som är den riktiga korridoren.
Vi mådde nästan illa tillslut när vi försökte hitta rätt dörr ut. Mannen gick först och kände på alla handtag… så hittade han rätt, ”Här är dörren” ropade han och öppnade.
Loke vrålade ”Jaaaaaa!!!” och skulle springa ut. Men han sprang rätt in i en spegel och jag var så nära att göra det samma! Loke bllev så klart både lite rädd och ledsen, men det var svårt att hålla sig för skratt!

…det fanns tjockisspeglar, alltid lika roligt!

Det fanns otroligt vackra fotografier av Helena Blomqvist som jag nästan blev lite besatt av:

Och fascinerande små statyer av Kaj Engström (om jag inte kan få en hel armé av dessa så skulle jag nöja mig med ett par stycken med) :

Jag tror att Vita Frun spökade på Verket också….

Verket i Avesta… jag säger bara ÅK-ÅK-ÅK-DIT!