Månadsarkiv: juni 2011

Telmalicious!

Ni vet hur jag och kläder till Telma är?
Jag har så himla svårt för de ”standardtjejkläder” som finns på Lindex, Kappahl och liknande. De är oftast automatiskt rosa eller lila med nån text i stil med ”cool girl” eller så.
Det är inte för att jag inte tycker att flickor ska ha tjejkläder utan att allt ska vara könsneutralt, inte alls därför. Jag tycker bara inte att det är snyggt!
Visst dyker det upp guldkorn då och då i de stora kedjorna, men det är tyvärr sällsynt.

Jag är en traderare till Telma. För då kan jag välja och vraka på ett annat sätt. Hon har mycket rött, ränder, prickar och rutor. Tjejkläder med inte med de klassiska tjejattributen.

Ett märke som har så otroligt fina barnkläder i lite annorlunda stil är svenska Rockefella!
Telmas bästis Mimmi har en så fin klänning därifrån, jag kan lova att Telma är avundsjuk på den!

Telma tycker att det är lite synd att hon inte fyller år snart, så hon kan passa på att önska sig lite tuffa Rockefellakläder! Se här så fina:

Kan det vara så?

Har jag sagt att jag är en jäkel på det här med träd och växter? Har jag det?
Min specialitet är trädfällning.

I somras, när jag var höggravid, fällde jag med min tunga elefantkropp och en liten liten yxa ett helt körsbärsträd så att det såg ut som en råtta hade gnagt av det.
Några år tidigare så fällde jag ett litet äppelträd som mannen fått i 25-årspresent av mina föräldrar. Jag fällde det med inget mindre än en åkgräsklippare!
Det var ju så klart inte meningen, så jag stack ner trädet i jorden igen på sin ursprungliga plats och låtsades som om det vissnade och självdog.

Idag fick jag syn på något…. på samma plats som det forna 25-årsträdet stod….

Kan detta möjligen vara ett bebisäppelträd?
Kan det vara äppelträdets revansch?
Kan det vara så att det törs skicka upp ett av sina barn ur jorden nu sen det fick nys om att jag helt har slutat framföra åkgräsklipparen?
Kan det?

Huvudet ner och fötterna upp

Vilken dag.
Jag hatar att gnälla, men ibland gör jag det ändå.
Det är deprimerande att vara så här förkyld i sommarvädret. Det är också deprimerande att se hur mina pigmentfläckar i ansiktet bli mörkare och mörkare trots solskyddsfaktor 50.
Det är ännu mer deprimerande att kämpa på med vardag och taxiverksamhet och ingen blir nöjd i alle fall.

Men med huvudet fullt av snor och pigmentfläckar och armarna fulla med barn och bestyr har jag fått även denna dag att gå.
Mannen har varit hemma en sväng och vänt och kvällen blir nog kort.
Telma har somnat på soffan, lillebror och storebror slåss och Bob Hund har precis borstat tänderna med toaborsten.

I morgon är det en ny dag och jag ska göra mitt bästa för att sova bort förkylningen.