..något är riktigt spännande…

…en nyckelpiga!

En ganska vanlig kväll i Mumaribo är det väldigt lugnt vid just den här tiden.
Men snart händer det grejor.
När klockan blir halv åtta.

Då studsar Loke Fyraåring jämfota i soffan och klappar händerna och jublar.

Då börjar Halv åtta hos mig.

Loke ylar ”Jaaa! Mammaa! Nu kommer det där tokiga människoprogrammet!! Mamma! Det är såna där människor som kan prata! Dom kan det mamma! Prata doma dära människorna! Titta! Pratprogrammet!”

Och jag tittar och undrar jättemycket varför just dom människorna är så roliga, varför det är så märkligt att just dom människorna kan prata? Varför ett matlagningsprogram kan göra en fyraåring lyckligare än Byggare Bob?

Så sitter Loke och skrattar sig igenom hela programmet och jag fattar ingenting.

Så är det, halv åtta hos mig.

Det ryktas om att det ska bli riktigt jävla snorkallt kanske redan i natt. Om man vill uttrycka sig lika skrattretande dramatiskt som tidningarna gör så kan man ju för all del säga att Rysslandskylan är som fastlåst över Sverige,
Jag tyckte det lät jättekul, är det inte Rysslandskyla så är det Rysslandsvärme.

Skrattar bäst som skrattar sist finns det något som heter.

Men inte tänkte jag på det när jag gick ut och hämtade ved. Inte det lilla lasset ved eftersom det ska bli just snorkallt. Det är då man tar det stora lasset för att slippa gå många gånger för man gör vad som helst för att slippa sticka ut näsan sent på kvällen i kylan och mörkret. Redan nu är det 17 minus.

Det var först när jag åkte för att hämta barn och halvvägs framme tryckte ner kopplingen som jag tänkte på det där uttrycket ”skrattar bäst som skrattar sist”.
Först då, när liksom hela ryggjäveln skrynklade ihop sig under skinnet och drog i trådar ända nere i foten.

Jag skrattar inte ett dugg längre  åt den där Rysslandskylan. Jag svär över att vi har ungefär hundra mil till vår vedbod. I ENA RIKTNINGEN.

Jag har inte vågat sätta mig ner förrän nu.  Det känns som jag har parkerat för en stund. Jag hatar att bara sitta still.

En kopp kaffe medan ryggen lagar sig skulle sitta fint. Och lite choklad. Kanske en lussebulle också.

Alltid. Allt vårt väder är rysslands fel. Och det är alltid extremt.