Jag har ju knappt tid att blogga på morgonen längre.
Det är då som Telma är som mest och längst vaken och då kan man ju inte låta bli att gulla med henne!
Jag tänker verkligen som så att Telma är mitt sista barn. Jag kommer aldrig mer att ha en liten bebis.
Jag måste ta vara på bebistiden, jag får skämma bort henne med att ha henne i famnen så fort hon piper, det får jag faktiskt. Snart är hon stor hon med och vill hellre springa omkring och leka eller hänga med kompisar.

Så.
Nu sover mitt lilla knyte i min famn och jag bloggar med pekfingervalsen.

Tänk. Klockan kan hoppa en timme och en kvart på bara två röda sekunder! Otroligt!
Och då kan ni tänka er själva hur bråttom det blev att måla Alfred till Jokern i Batman på minus femton minuter och hinna få i ungen middag.
Och ändå vare vi hela fem minuter tidiga till det där Halloweenkalaset som en trollkarls dotter har.
Fint folk kommer sent tänkte jag och sa till Alfred att vi åker bara förbi först och försöker se om det kommit nå folk än.
På gatan utanför gick det en bunt med Halloweenklädda ungar.
-Med paket i handen!

Jag: Alfred? Ska man ha paket med sig??
Alfred: –öööh, naä.. inte vet jag.
Jag: Men dom dära barnen har ju det!
Alfred: ..öh, jaha, nä, jag tror inte det.
Jag: Hon fyller inte år eller så?
Alfred: Nä…
Jag: Bergsäkert?
Alfred: Nä… inte idag. På måndag fyller hon år.
Jag: *typ exploderar*

Eftersom det blev så stressigt med målningen och så innan vi åkte hemifrån så kastade vi oss bara i bilen och for. Jag utan smink, mjöl sen baket i håret och utan plånbok.
Jag gjorde nästan en sån där James Bondare när jag vände bilen och åkte hem för att hämta plånbok.

Jag sprang in, möttes av en desperat man som försökte trösta otröstlig Telma. Jag tog Telma i farten, satte ner henne i bilstolen, ryckte åt mig plånbok, presentpapper och tejp, sprang ut till bilen igen och åkte mot affären med grinig Telma och Joker-Alfred.
Varför Telma grinar bättre med mig i bilen istället för hemma med mannen vet jag inte riktigt.

Så.
Rusade in på affären för att hitta en akutpresent. Vad köper man till en 9-årig tjej?? Utan att det uppenbart ser ut som en oplanerad present? I en mataffär på landet? Det är liksom inte jag som kan trolla här.

Jag lovar att det var skitlätt att slå in paketet i bilen sen utan sax. JÄTTELÄTT. Jag känner mig också jättebekväm med att ha rusat in på affären osminkad med mjöl i håret.
Ja, jag är så fåfäng.

Nu ska vi hinna få i oss nån mat, om en och en halv timme är det hämtning av Alfred, sen ska Ellen hämtas nån gång under kvällen.

Om nån ser eller hör en häxa så kan det vara jag.

Usch vad deprimerande det är när man råkar på sina gamla jeans. Det går liksom inte att motstå att prova dom!
-Hallå, BebisApan är ju ute nu! Det kan gå?

Tycker det är ett dumt påfund det där med att hålla på å knäppa jeansen i midjan. Och måste dom verkligen hela vägen upp över höfterna??

Det är dessutom nu, prick idag, när jag bakar pruttonhundra bullar, som jag verkligen inser vilken dålig karaktär jag har. Jag har så kallad bullkaraktär.
Vaddå provsmaka en eller två bullar till kaffet?

Galet mycket bullar har jag i alle fall bakat, hela förmiddagen tog det och under tiden jag bakade var mannen ute med båda pojkarna och hade picknick i skogen.
Snart ska jag sminka Alfred till Jokern, vet inte riktigt hur jag ska lyckas, det återstå att se. Ellen är redan hos sin kompis som har Halloweenfest, så jag och mannen blir själva med småbarnen i kväll. En stund i alla fall.

Kan man äta bullar till middag?

God morgon!

Idag kan  ni rita ett kors i taket, för idag ska det bakas i Mumaribo.
Det händer ju inte allt för ofta, men när det händer, då händer det rejält 😉

Jag har tjatat på min vän Sandra efter ett bullrecept som är så galet gott att man kan dö ihjäl sig.
Nu har hon lagt upp det på sin blogg!

Jag har precis skickat mannen till affären med en lista skriven för idioter. Jag har noga poängterat att man inte kan strunta i en ingrediens bara för att man inte orkar leta på affären, alla saker är viktiga, stora saker som små.

….det är inte för inte som Telma har en bullbody!

Nu såg jag på Lindex sida att det finns en lussebullebody! En sådan skulle klä en Telma, för vem är mer tokig i lussabullar än jag?

Dagen liksom bara rullar på.
Som ett ekorrhjul. Men hamstern är död.

Plocka i diskmaskin, plocka ur, vik tvätt, sätt igång en tvättmaskin, plocka efter barnen, plocka i diskmaskin, plocka efter barn, dammsuga och bla-bla-bla.
Däremellan har jag hunnit vara liiite kreativ med mina textilfärger och stämplar.

Nu puttrar köttfärssåsen på spisen och jag ser fram emot kvällslugnet.
Nu ska Telma väckas så hon får äta innan jag måste fortsätta med middagen i köket!

Förresten, i morgon är det Halloweenfester för ungarna. Hur gör ni när barnen ska gå på sånt?
Alfred till exempel, vill absolut vara Jokern i Batman.
Jag har ju… hrrrrm,.. skitmånga lila smokings eller liknande i garderoben?

Det var liksom som en order från ungarna i början av veckan:
-Ja just ja mamma, vilken dag kan vi åka till Valbo och handla halloweenkläder då?

Som om?
Köper ni nytt för såna här en-gång-om-året-om-ens-det-tillfällen?
Jag tycker att det är helt vansinnigt. Jag är Sveriges tråkigaste och elakaste morsa och fattar visst ingenting.
”Vaddå måla ansiktet och hej och hå, glöm det liksom! Vi ska ha köptaskostymer!”