Min kära vän Sandra skrev ett inlägg i morse om storhelger, alkohol och barn.
Och det tyckte jag var väldigt bra, inte bara för att jag hade glömt bort att det faktiskt är Valborg idag, utan mest för att det väcker tankar och funderingar.
Jag håller så mycket med henne.
Men gör man det kan man lätt uppfattas som en riktig torrboll. Man kan snudd på bli tagen för religiös.
Jag och mannen är inga nykterister, det är vi verkligen inte. Det händer att vi kan ta oss en rejäl svängom, om än ganska sällan.
Men precis som Sandra skriver så måste man tänka både en och två gånger när det finns barn med i bilden.
Alla tycker olika, jag är kanske inte helstrikt, det är jag inte. Jag tycker att visst kan båda föräldrarna dricka alkohol fast man har barnen hemma eller med sig.
Men det kräver att man känner sig själv och sin partner och eventuellt andra som kommer att vara med och sällskapa.
Att man vet att man kan hålla det på en städad nivå. Att man vet att man inte blir röjfull eller ”för glad” inför barnen, för sådant skrämmer. Att man vet att skulle en olycka inträffa med barnen eller något annat så kan man tänka och uppträda nyktert när det krävs, även om man är lite berusad.
Att man kan tänka så nyktert att man kan hantera oväntade situationer, att man vet att man är så pass onykter att man ska låta bilen stå etc.
Jag tänker inte fördjupa mig så mycket mer, alla är mänskliga, en gång kan vara ingen gång, men alltför ofta är lite ”för glada” föräldrar lite för ofta, mer en regel än ett undantag för barn. Både under storhelger och andra ”vanliga” helger.
Just för att det är helg.
Runt Valborg, midsommar, Lucia etc, fokuseras det mycket på ungdomar som super, men tänk en extra gång på barn där det är vardag att se sina föräldrar berusade.
Gå in till Sandra och läs hennes tankar om detta! Tänk och fundera och reflektera.