Månadsarkiv: juli 2007

Uppäten telefon och överhettad dator

Fy sjutton vilken dag!
Medan jag satt och kollade efter billiga telefoner vid datorn så börjar datorn plötsligt att pipa och sen stängs den bara av.
När jag försökte starta den igen såpep den bara på nåt underligt sätt.
Jag fick panik och misstänkte virus. Men eftersom den inte gick att starta kunde jag inte kolla det.
Övervägde en stund att slänga in datorn i tvättmaskinen på 90 grader men tog mitt förnuft till fånga och ringde pc-citys support istället.
När jag förklarade problemet gick datorn plötsligt igång igen.
Supportergubben löste problemet åt mig, datorn var överhettad på grund av dåligt ramminne och för många program på autostart. Nu är det åtgärdat och datorn verkar funka.
Annars har dagen varit allmänt stressig och jobbig. Sen min telefon mer eller mindre käkades upp har jag varit lite klen i nerverna…Hemförsäkringen täckte allt utom skador orsakade av djur……:0(

Det ska bli skönt att åka bort på måndag, vi ska till Dalhalla, Rättvik då och se Carlene Carter. Sen ska vi sova kvar över natten på hotell i Tällberg.
Det blir våran semester det.
En kompis kommer över ikväll för hon ska fodra korna på måndag kväll.Så nu ska hon få lite instruktioner hur hon ska göra.

I morgon fyller Alfred 6 år. Vi har köpt presenter till honom men jag har så dåligt samvete för att jag inte hinner ha kalas i helgen. Men vi får fira i familjen imorgon.

Nu ska lagårdskläderna på! Ingen rast ingen ro, och det är fortfarande rea på vovven ;o)

Idag är hunden mycket billig

Jag tror jag blir vansinnig!!
Jycken har gått bärsärkargång i vardagsrummet inatt.
Jag hade glömt min telefon nere i fönsterbrädan och den har han tuggat sönder. Displayen är helt spräckt och batteriluckan går nästan inte att få fast för alla bitmärken.
Min nya fina telefon…
Väntar på att försäkringsbolagets telefontid ska öppna…….

Mycket ARG på hunden…..

Fredagsutflykter

Vi åkte på fredag morgon efter att vi fodrat klart djuren till Norberg. Vi skulle titta på ett gruvmuseum men det var stängt. Vi gick en stig som slingrade sir runt läskigt djupa gruvhål istället.
Efter det åkte vi och åt lunch i Hedemora och sen tog vi vägen över Garpenberg hem.
Garpenberg är en mystisk ort. Alla affärer och sånt är igenbommat och det finns många tomma hus och gårdar. Vi har tidigare varit där och tittat i ett gammalt kalkbrott. Nu åkte vi till en annan gammal gruvaoch gick runt i omgivningarna. Det finns massor av fina stenar som jag och barnen plockade. Sjön vi gick vid ser på något sätt väldigt kal ut. stranden är som en mörk öken.
Vi var hemma lagom tills det var dags att fodra på kvällen och när det var klart åkte vi iväg igen,tillIngbo så barnen fick bada. Sen for vi vidare till Gäddviken och grillade korv.
Barnen uppskattade den här dagen,dom sa att allt var ett äventyr och att det tilloch med var roligare än furuvik!
jag och Jeff har alltid tyckt om att åka runt på olika såna här platser och titta, Garpenberg har vi utforskat flera gånger, men vi trodde inte att barnen skulle tycka det var så roligt som dom gjorde!
Hela dagen var verkligen jättelyckad!

Bilder från vår utflykt med barnen igår.

Gruvmuseet i Norberg, som tyvärr var stängt, men vi gick en sväng i skogen runt om och tittade på gruvschakt.

Strand i Garpenberg, en gruvsjö som verkar vara helt fri från alger. Sanden var mörkt grå med ”rostpulver” här och där. Längre upp är det som en öken med denna sand.


Loke älskade att krypa runt i sanden…
En sten som är stor som en handflata där ena sidan är nästan helt täckt av guld, resten av stenen är nån slags malm.

Åldern tar ut sin rätt

Nu börjar nog mina åldersnojor besannas…..
Nu på kvällen gick jag och pratade i telefon med en som ville komma och titta på kattungarna. Jag skulle gå ut i stallet och när jag går ner för lilla trappen till verandan så lyckas jag missa trappsteget och kliver rätt ut i luften och gör en rikktig pensionärsvurpa! Jag landade på kanten av ena trappsteget och gjorde illa svanskotan, i trappsteget ovanför slog jag i ryggen innan jag slutligen for frammåt och landade med ansiktet i gruset. Telefonen tappade jag och hon jag pratade med hörde hur jag skrek och ajade mig.
Jag fick tag i telefonen och sa att jag skulle ringa upp om en stund.
J*klar så rädd jag blev när jag ramlade! Jag hade så ont så jag kunde inte resa mig själv utan Jeff fick komma och hjälpa mig.
Nu är jag alldeles mörbultad och skulle nog behöva en sån där sittring som pensionärer har.
Vurpan måste ju vara ett tecken på att jag börjar bli gammal….jisses!