Mot hjältar och prinsessor

Ibland bara blir det så

Vill så gärna ta upp det här med Robin Williams död och alla delningar i sociala medier… Det här med att han säkert var bra och så men att han bara var en man värd precis lika mycket som alla andra människor och att det runt om i världen precis just nu dör en massa barn.

Att det finns bilder på gravida kvinnor med en kula i magen. Ett barn som aldrig ens fick chansen att gå på scenskola, eller vara med på roliga timmen, gå i skolan alls för den delen, äta och dricka. Ja ni fattar poängen. Vill så gärna ta upp det. Men alla vet väl? Det är väl gammalt? Så jag gör inte det…

Tar istället upp vikten av att  landa. Jag har varit så dålig på det. Är! Att bara vara här och nu. Men ju mer jag landar, bara står där på ett fält med mina barn. Ett i bärselen och ett på gräsmattan och snurrar ut en härva av tråd till en drake som bara dyker, hur vi än gör.  I en timme, två.

Ju mer jag gör det och andra sådana saker så inser jag att det är ganska nice om man bara övar sig. En fin vän sa till mig idag att hon ofta är på väg någonstans. Det är jag också. Jämt. Det är ju kul och man slipper ha tråkigt. Tänka? Känna?

Men man förlorar också en del spontana känslor och upplevelser. Som idag som blev så bra där på ett fält med två barn och en sambo som helt plötsligt kom hem en sväng mitt på dagen. På samma fält och samtal, sus och bus som vi bara kunnat drömma om annars.

Hur jag när han sedan skulle sticka igen genast började grabba efter saker som jag kunde göra, fylla kvällen med. Besöka, locka hit

hitta på något skit.

Sen hindrade jag mig igen och så bara var vi några timmar till. En liten gnällig tjej med en ny tand på väg som bara ville sitta på min mage som en känguruunge hela kvällen och en kille som cyklade så många varv i trädgården att jag aldrig trodde det skulle ta slut somnade mot alla odds  got och tidigt. Så vad fick jag

efter en riktigt bra dag.

Hallon och kvarg vid datorn i tysthet. Ett färdigt skrivprojekt redo för världen, eller för några kompisar i alla fall. Lite tid att tänka på viktiga saker. och nu… sist men inte pyttigt.

Ska

jag

lägga

mig

och

sova

en

stund

själv

i

stora

sängen

mage!

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *