Monthly Archives: augusti 2014

Gubbvälde

I vissa sammanhang, när det är helt okej att säga N ordet. När vi som inte tycker det är okej bara säger att ”vi tycker inte det är okej”. Så skrattar dom och säger det igen.

Man vill ju inte ställa till med något.

Sen skriker någon bög, rakt ut. Hela tiden flera gånger. Då skrattar vi nervöst.

Man vill ju inte ställa till med något.

Framförallt inte framför barnen vill man göra en grej eller ställa till med något. Vi ska ju ha trevligt nu. Familjen är samlad.

Sen är helt plötsligt varenda referens som sägs vid bordet en ”som en lite flicka” referens. Kör som en tjej, dricker som en tjej. Tjejerna plockar undan, kastar som en tjej. Hahahahahahahaha.

Eller som en man.

”Nej tack”

Du hade inte ens fått om du velat… detta är för män”

Det sitter unga tjejer vid bordet. Dom säger lika lite som oss andra. De är så djävla överkörda och platta och påkörda att vi kommer inte kunna veckla ut dem ikväll. Det vill vi inte heller. Man har det bättre där, platt på golvet.

Helt plötsligt förstår man varför kvinnorna hänger i köket med skallen långt in i den dimmiga diskmaskinen. Det är så djävla mycket skönare stämning där. När man helt plötsligt bara vill stå och diska hela kvällen och samla in tallrikar och man vill inte äta för man har klumpen så djävla långt upp i halsen.

Sen bestämmer man sig och nästa gång någon säger något så säger man till, ”jag tycker inte det är roligt” Tystnaden, tystnaden, blickarna som möts och kraften det tar att inte vika undan. Sen garven, hahaha, jag visste inte att hon var sån… hahahahahahahaha, nej det visste vi inte. Bitsk.

Hej och hå, sen kör man hem och gubbväldet är så djävla med en ända in i bilen och nästan hem. Svårt att borsta av det från skorna och man minns när man fick röka på krogen. Det sitter där och man vill aldrig dit igen…

Men ändå så glömmer man det kanske till nästa gång. Och sitter där igen, bitsk och djävlig och stinker så djävla mycket mes som det bara går. Och inte ens en lagstiftning kan råda bot på det.

Meeennn vem ska jag då leka med?

Tänker lite på aktiviteter. Vi vill gärna hitta en aktivitet till vår stora lilla. Har redan en gång, alldeles för tidigt dragit iväg honom på en organiserad bollsport. Slutade med att han skrek: jag vill gå på lekplats. Då gjorde vi det!

Känns ibland som att många, inklusive vi är så redo att komma igång med allt, att man glömmer var man är. Att han fortfarande älskar att stoppa alla nallar i en papperspåse och sen leka djungel på hallmattan. Mata de små girafferna och varje morgon fundera på huruvida detta är en dag då han gillar, eller inte gillar prinsar och prinsessor.

”Vi”, läs vuxna verkar tro att barnen har ena foten i ”bråkstake träsket” om de inte får vänner och något att aktivera sig med innan de slutat kissa i byxorna. Hur ska vi klara av att aktivera honom. Vi är ju bara vi, som är vi som gillar att slöa, dricka kaffe, pilla i trädgården, äta och kolla någon serie.

Vem är då våra barn?

Jag kollar på aktiviteter: Bamsegympa 1-4 år. Bolllekar 1-4 år, Bollspel 3-4 år, Funky kids 3-5 år, ”and so on.” Nu ska vi alltså binda upp oss en dag i veckan. Det första ”måstet”, då man organiserat ska gå och leka. Med barn som man inte känner och i ledning av en vuxen som man inte känner.

Funky kids kostar 2000 kr + och då ingår även en CD och ledarna är utklädda!?! Nu rök den från listan.

När vi kom hem igår så utbrast Lilleman, åh va skönt mamma att vara hemma. Och då hade vi varit på en cykeltur med balanscykeln. Sen blev det favoriten, fil med puffar och russin. Bolibompa, dusch och välling. Gladare än någonsin och somnade gott. Misstänker att han faktiskt var aktiverad… Utan ”Boll och lek, till smurfhitz?”

Återigen så vet jag inte riktigt vad jag vill säga? Kommer säkert igen att dra med honom på ”Bollföris” och stå där och njuta av hur kul han tycker det är. För misstro mig inte där. Det kommer han att göra. Frågan är bara om han inte tjutit lika mycket av skratt om jag och pappa spelat landhockey med honom på trädäcket. Får han sedan avsluta dagen med ”Radioapan” på plattan och äpple i båtar så är vi hemma. Precis som vi!

Lite fix och tricks, skratt och lek. Sen landar man i soffan, gärna tillsammans, gärna med mat och zoomar ut för att börja om igen. i morgon.

Nog neggo av mig. Ska ge ”bollföris” en chans och utvärdering kommer.

 

Citatet!

Helt redo för första kalaset någonsin, mamma säger: va kul det ska bli… där kommer att vara massa barn att leka med och hitta på bus tillsammans med.

Lill: Kommer kusinen (10 månader) att vara där?

Nej det kommer han inte, men en massa andra barn!

Lill: Kommer faster att vara där?

Nej hon kommer inte heller att vara där.

Lill: Kommer B (faster man) att vara där?

Nej inte han heller

Lill: Meeennn vem ska jag då leka med?

 

 

Barbie på skönhetstävling

Dåligt av mig att inte blogga… har skrivit varenda dag men inte här. Skickar novellen i morgon och ska även få iväg mitt andra Skrivprojekt… gärna ikväll. Men förväntar mig inget. Är själv med två barn. Blir det så, så blir det så. Har inga förväntningar alls… Problemet med en inte ”dagen idag” blogg är ju att man måste typ tycka eller tänka något ofta. Just nu känner jag mig tom på åsikter. Övervann dock en rädsla här om dagen och sa till en viktig vuxen i våra liv att vi, läs småttingarna, inte vill, läs får, leka med Barbie. Än mindre kolla på” Barbie går på skönhetstävling”. Som är en riktig film, som säljs 2014. Då tyckte hen att jag var skruvad och undrade om jag inte har viktigare saker att tänka på…. Nej det har jag inte just nu.

pösmunkeri

Hej och välkommen till verkligheten! Verkligheten där pösmunkeriet är ett faktum. Tänk att det ska ta över sex månader att uppskatta pösmunkeri och bara vara på riktigt. Det har vi varit hela dagen, bara varit. Sjukt jobbigt på många sätt att bara nöta på varandra. Men också sjukt skönt. Att få tid till att titta på dom små hästarna. Smaka om mackan är bäst i bitar eller stänger? Vila, stimma, skrika. Äta, vägra äta. Sova i sängen sen i fåtöljen. Kolla på de jättestora girafferna, ge dem vatten. Skönt och påfrestande som sagt. Kanske fördummande men låt så vara. Att få så mycket tid tillsammans att långkoket blir spagetti och köttfärssås. Sista gången är detta för mig. Typ allra sista gången och nu ska jag njuta! Har gjort det till viss del hela tiden men återigen så strävar jag ofta mot något….