Godis

Ungefär en gång i veckan försöker jag avvika från mina barnrelaterade tips och delar istället med mig av mina tankar om vad jag tycker om olika saker och ting. Vill gärna veta vad ni tycker och tänker också så dela gärna med er. Den här gången tänkte jag diskutera lite kring godis. Hur resonerar ni, är det ok att ge sina små barn godis eller inte? Socker får man i sig i mängder av ändå. Att ge glass och kakor som jag gör tycker jag räcker så det blir över för sockerdepån! Så ännu mera socker, godis, kan man väl vänta med så länge det går? Jag tycker att det är onödigt att väcka den björn som sover så varför introducera nåt som inte behövs introduceras? Att ge godis till ett lite större barn som kan prata och som man kan diskutera med måste ju vara lättare än att låta sitt mindre barn få godis. Snorunge beteenden med gallskrikande barn i mataffären måste ju minimeras på det sättet. Jag tänker mig också att en sockerrush gör ett barn rejält speedat och eftersom jag stundvis kan tycka att det är jobbigt som det är med två barn så undviker jag gärna att få det ännu jobbigare J Sen tänker jag på tänderna. Jag tycker i alla fall att det har blivit lättare med tandborstning med tiden för när Elias var liten så slarvade jag ofta att borsta hans tänder och det var inte förrän han blev större som det blev en mer ordentlig tandborstning två gånger om dagen. Elias fick smaka godis för första gången i en fiskdammspåse på ett barnkalas för några veckor sen, 3,5 år gammal. Men lillasyster Ella kommer nog inte vara lika lätt att hålla från godis lika länge eftersom hon säkert kommer vilja göra som storebror. Sen finns det så klart mycket man kan göra för att försöka förhindra det också, ge mig gärna tips!

***Ungefär en gång i veckan tänker jag skriva av mig lite om ämnen jag tycker och tänker till om och det här blir mitt andra inlägg. Vore jättekul om ni också ville hänga på och fortsätta diskussionen med mig! ***
Det här med dagis vs förskola. Jag har inte fattat hela grejen med att det är tabubelagt att säga dagis istället för förskola. Dagis är för mig ett ord mina föräldrar använde när jag själv var liten. Det är för mig det naturliga ordet att säga. Att ändra på det ordet och istället börja säga förskola är för mig lika konstigt som det skulle vara att helt plötsligt säga filmjölk istället för fil. Just för att jag alltid har sagt fil. Så varför är det sån överdriven hets om jag väljer att säga dagis? Min avsikt är inte på något sätt att nedvärdera någon utbildad pedagog bara för att jag säger dagis! Jag uppskattar pedagogernas arbete precis lika mycket fast jag använder ordet dagis. Och jag vet mycket väl att det inte handlar om nån ”barnpassning” bara för att jag säger dagis och att det helt plötsligt blir en pedagogisk verksamhet när jag säger förskola. Personligen skulle jag inte känna mig nedvärderad eller kränkt om jag jobbade som polis och blev kallad för snut. Eller om jag jobbade på en frisörsalong och folk använde ordet frissan. Jag tycker helt enkelt det hela är sjukt överdrivet och alla ska väl ändå få säga vad man vill utan att nån ska bli sur för det! Om man är osäker på vad nån egentligen menar med ordet dagis kan man väl bara fråga istället för att sparka bakut och mena på att alla som säger dagis är nedvärderande och kränkande människor. Vad tycker ni? Dela gärna med er av era tankar och åsikter, jag vill veta 🙂

Det är mycket man förväntas göra tycker jag bara för att man är en förälder. En sak är att gå till lekparker och knuffa på gungan, gräva i sandlådan, gunga på gungbrädan, hålla handen i rutschkanan och passa så att barnen inte slår ihjäl sig när dom klättrar upp på lekstugetaket. Men lekparker är inte min grej alls, för helt ärligt tycker jag det är hur tråkigt som helst att vara där i ynka 10 minuter. Måste man tycka att det är roligt att hänga i en lekpark, det finns ju så mycket annat man kan göra? Dessutom tycker jag att det är alldeles för stressigt att gå till en stor lekpark i Stockholms innerstad med hundratals andra ungar och deras päron som springer omkring som yra höns och så ska jag ha koll på Elias som springer åt ett håll, Ella som speedkryper åt nåt annat håll och Tussi som helst inte ska bita sönder nån sandleksak. Inte roligt för fem öre! Och om man som vuxen inte har kul så lyser det igenom. Punkt slut. Då är det väl bättre att göra nåt som båda tycker är roligt? Många kan tycka att man ”måste” gå med sina barn till lekparken men jag menar på att Elias inte alls behöver det med tanke på att han har en jättestor lekparksgård på sitt dagis där han är och leker varje dag. Vad tycker ni?