Morsanj’s tyck & tänk

Annons

Det här med skolval 

Skolval heter det. Men i självaste verket är det inte alls något val utan snarare bara en anmälan till att gå i skolan. Inte en specifik skola utan skolan i sig. En skola som en rektor i den skolan som är geografiskt närmast dig har valt åt ditt barn. Det spelar ingen roll vilka skolor du sätter upp på dina tre önskemål i ”skolvalet”, det är inte alls säkert att du ens får någon av dom, det enda du gör är att du ger sannolikheten lite högre odds att hamna på en skola i ”närheten” av ditt hem. Sen tas ingen hänsyn till vilken skola du anser är bäst för ditt barn, vilken skola ditt barn önskar gå i, vilken skola du har fått mest positiv uppfattning av, den skola du tycker stämmer bäst överens med ditt tycke eller vilken skola som rent logistiskt sätt (med hänsyn till hem, jobb och eventuellt dagis att lämna syskon på) är mest lämpad. Du får helt enkelt den bit som i det stora pusslet blev din, när alla andra bitarna lades. Av de 11 familjer jag har kollat med har endast 2 fått den skola de önskade i Stockholms stad. Platsbristen var ett faktum redan vid dagisvalet för fem år sedan samtidigt som det byggs fler bostäder inne i stan och fler väljer att bo kvar i Stockholms innerstad. Jag står fortfarande som ett frågetecken. För mig är skol-”valet” ett skämt. Hoppas du som läser inte lever i samma dilemma! 

 

Annons

Pick your fights

Den här regeln gäller säkert genom hela barnens uppväxt ända till dom flyttar hemifrån (det kan säkert nån med större barn svara på?). Att välja sina strider. Vissa föräldrar ger med sig hela tiden och andra vägrar låta barnet bestämma en endaste gång. Jag tror inte nåt av alternativen är en bra lösning eller bra uppfostringsstrategi. Det är ju viktigt för barnet att kunna förhålla sig till regler och respektera vuxna samtidigt som det är lika viktigt att barnet själv måste få känna sig betydelsefull genom att få bestämma ibland. Därför är den gyllene regeln enligt mig att välja sina fighter. Sånt som inte är av betydelse eller är farligt för barnet kan barnet vissa gånger faktiskt själv få bestämma. Hos oss får Ella till exempel själv bestämma sina kläder eftersom det är en viktigt grej för henne och verkligen en grej som inte är av betydelse för oss föräldrar. Tur att jag inte bryr mig om mode eller prydlighet på mina barn för då skulle det fallera 😉 Hur tänker/tycker du?

Annons

Mycket eller lite julklappar?

Jag är som ni kanske vet lite emot att ge 100 paket på julafton eller när barnen fyller år, utan ger hellre lite då och då, när det behövs, när nåt har försvunnit eller nåt har växts ur eller så. Bortskämda, oförskämda ungar är det sista jag vill ha. Det blir heller inget tjat på det sättet, vilket jag tycker är fruktansvärt skönt och dessutom uppskattas varje enskild grej mycket mer. Vid födelsedagar ger vi ungefär två paket på sängen på morgonen och barnen blir överlyckliga. Om man inte vant dom vid annat förväntar dom sig inte annat heller. Varför har det egentligen skapats en sån presenthajp kring högtider? Tycker du det är för- eller nackdelar med många/få presenter? 

 

Annons

En stranddag med barn

Nu måste jag få veta om du känner igen dig i min syn på strandlivet. Jag tycker verkligen det är hur underbart som helst att hänga på stranden en hel dag med ungarna men man kan ju undra hur det kan vara det egentligen? För för mig innebär en dag på stranden;

1. Att kånka hela familjen plus hundraelva olika väskor med badkläder, strandleksaker och mat 

2. Att smörja in barnen och klä på badkläder

3. Att smörja in sig själv

4. Att blåsa upp sandiga armpuffar

5. Att bada med barnen/kolla på barnen när de badar

6. Att efter fem minuter ta av frusna barn blöta badkläder och torka dom

7. Att springa och kissa med nåt av barnen

8. Att ge barnen mat/mellis/vatten

9. Och så allt om och om igen.. 

Men ändå älskar man att hänga på stranden. Nån som känner igen sig? :) 

 

Annons

Låter du ditt barn vara barnmodell?

Lite fredagsdebatt hörrni :) Jag såg nåt program på tv som handlade om barnmodeller. Eller rättare sagt föräldrar som pushade deras småbarn att sminka sig, strutta runt i högklackar och ställa upp i beauty competitions. För mig är det här helt sjukt. Det kan omöjligtvis vara barnen som vill det här. Ja kanske vill dom det till slut för att inte göra sina föräldrar ledsna men dom kan ju inte vilja det för sin egen skull. Men det värsta med det hela är hela det tillgjorda med sminkningarna, vuxenkläderna och det blodiga allvaret med tävlingar liknande Fröken Sverige tävlingar där vuxna är med i. Men nu kommer twisten.. Däremot tycker jag inte alls att det är något fel med att låta ens barn fotograferas som oskyldiga barnmodeller för till exempel någon tidning där de visar upp barnkläder eller liknande. Självklart bara om barnet själv tycker det är ok. Visserligen är det inte heller barnet som själv har valt detta från början men jag tycker ändå inte det är samma sak. Vad tycker du, säger jag emot mig själv nu? Eller hur tycker du?

(null)