Ja det här med att få effektiva dagar och realistiska planeringar är lättare sagt än gjort. Speciellt när det man väl försöker få gjort inte går som man tänkt och vips så går några timmar och vips så är det kväll igen. Men idag har vi alla fall fått lite gjort, inte kanske som tänkt men bättre än igår åtminstone.
Och efter att Lilla P hämtats på Järnsta i eftermiddag så var det bara att byta om och gå ut igen.
Lilla skruvarn. Han som gärna ska hjälpa till och har pappan som idol.
Och så hon, världens goaste Lillasyster. Hon som sitter i vagnen och tittar på när det arbetas. Vilket alltid slutar med att hon slocknar, oavsett om det är sovtid eller inte. Sövande att se på när andra jobbar, kossor som äter och traktorer som brummar.
Och nu kväll. sitter och tar lite tid till lite förändring som kommer så småning om här på bloggen.
Men igår, när barnen hade krypit ner i sängarna och pappan tog nattning så snörade jag på mig skor, invigde nya pannlampan jag fått i julklapp och sprang iväg, tillsammans med minst lika ivrig vovve!
ÄNTLIGEN har min förkylning dragit sin kos! Detta är utan tvekan den mest långdragna jag någonsin varit med om! Springturen kändes helt underbar. Kände hur kroppen blev varm och mjukades upp mer och mer efter turens gång. Visst kändes det, att kondisen fått sig en rejäl dipp. Men det är bara att komma igen och den här gången känner jag mig faktiskt taggad på att bygga upp igen!
En glad, endorfinboostad mamma!
Nu hoppas jag att förkylning och allt vad sjukdom heter håller sig borta, läänge!
Ögonen går i kors och den där sängen lockar, godnatt!