En morgon som fortsatte i förmiddag. En deg till ”julbondkakor” gjordes och lades i kylen. Lilla P var såklart med och hällde i ingredienser. Han är så supermed och tycker att det är så roligt! Och så när vi var igång så satte vi lussebullsdeg på en gång. Fick ett ”woow” ur den lilla munnen (han som är så fåordig också) när saffranfröna färgade mjölken gul.
Han fick lunch och la sig ute för sovstund i vagnen. Mamman kom äntligen ur morgonrocken (?!) som bara hängt på hela förmiddagen genom allt bakande…nästan så det känns pinsamt.
Jag och pappan gick ut till lagårn och mätte kvigor igen. Man kan alltså mäta djuren med ett måttband precis bakom frambenen och så runt kroppen. Då kan man räkna om centimeter till kilo. Det är väldigt viktigt att veta på ett ungefär vad djuren väger när det ska skickas på slakt. Ja, speciellt de yngre djuren då det finns en gräns där betalningen blir betydligt bättre om man kommer över. Så vi grejade är nere med tjejerna lite. Favoriterna fick lite extra kärlek, de som ska vara kvar pga just det där hjärtat man har och fina, fina favoriter till djur <3
Sedan sprang jag in för den där gula degen låg ju på jäsning! Så bullarna bakades ut, jag sprang upp och hämtade ner ljusstakar och stjärnor och började trassla ut sladdar och ta bort lamporna i fönstren. Bullarna gräddades en plåt i taget och de stelnade bondkakerullarna skars upp och gräddades de med.
Mitt i allt detta knackar det på dörren och in kommer två vänner. Mitt.I.Kaoset. Ni vet hur det är innan det liksom är efterplockat och klart, när det är flera bollar i luften samtidigt? Fulla bänken med nygräddade bullar, ogräddade kakor och degbunkar. Det står lampor på golvet och en stake i fönstret, Stjärnor på bordet och granris i påsar och på diskbänk. Hur en själv ser ut förträngde jag lite. En tofs som suttit i håret sedan natten, i linne med putande mage och säkert lite rödblommig av att greja omkring i köket med varm ugn och plåtar och stjärnor.
Men vad gör väl det egentligen? Ens vänner liksom och ett helt normalt hem! Så vi gjorde kaffe och bjöd på nygräddade saffransbullar och juliga bondkakor. En fin pusta-ut-stund i trevligt sällskap. Men så lades växeln in igen då de åkte. Det plockades bort, från den överfulla bänken, stjärnor och stakar hittade till rätt fönster och lampor gömdes undan. Jag ville komma hem till de där mysiga fönstren ikväll. Det skyndades iväg för mjölkning.
Och efter att det har känts bra i fogarna de senaste dagarna så kändes det nu nästan på en gång. Så detta kan ha varit den sista mjölkningen innan den där Minsta anländer. Å herregud vad verkligt det kändes nu! Sista innan… Då låter det ju jättenära! Det är ju typ tre månader kvar men då man kan börja säga sådär..!
Och hem kommer jag till lagad mat! C lägger Lilla P och det står varmt i ugnen. Omgjort med resterna från gårdagen. Så gott och uppskattat från en hungrig mamma som hållt igång hela långa dagen. Nu har vi haft en stund i soffan framför Så Mycket Bättre. C har gått upp och lagt sig och jag ska snart göra honom sällskap.
Huj vad långt det här blev! Och inga bilder har jag heller! Kameran har kommit helt i skymundan idag verkar det som.
Men en dag i full fart har det varit i alla fall och imorgon så är det Första advent. I vilket jag hoppas ett lite lugnare tempo. Trevlig kväll och godnatt!