Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!

Nu håller gräsänkan tummarna!

NU är det kväll.

Vilken dag alltså. Började som vanligt tidigt för Borta-jobb och en hel dag på Borta-gården. Hem för ett snabbt bilbyte (till den med barnstolen i) och iväg och hämta Lilla P på dagis. Vi åkte direkt på affärn och bibblan för att lämna tillbaka några böcker, där en riktigt trots-unge visade upp sig. Jojo vi hade en liten kamp där bland böckerna och inte riktigt samma vilja. Kanske är han som sin mor? Att humöret inte blir det bästa om man är hungrig… Så hem och laga mat.

Pappan kom in och vi åt middag lite snabbt. Sen ut med hela lilla familjen. Pappan har haft fullt upp de här dagarna med en lång att-göra-lista. Och nu ikväll var sista momentet, att visa mig halmrivaren. Han ska nämligen åka bort. Långt och länge. Han ska åka med en kompis till Belgien. Kompisen ska göra praktik hos en granne till C där nere. Så C åker med för att installera han lite och så. Och så passa på att träffa lite gamla vänner såklart.

Men den där halmrivaren ville inte riktigt samarbeta ikväll. Det som skulle halmas lite snabbt drog ut en bra stund på tiden! Johannes kom och fick vänta inne tills vi kom in. En skitig, stressad, liten familj ramlade till slut in för dörren. C in i duschen och jag och lilla P slog in presenter till flera vänners små barn där nere. Och till slut så kom de iväg. Pussade oss med många pussar hejdå och så är vi nu ensamma, min Lilla och jag. Han somnade på en gång (ovanligt nu för tiden!) men det var ju långt över läggningstid också så en riktig tröttnos.

Och efter bortplock av dagen och middag och hela alltet i köket, går nu både tvätt och diskmaskin och jag pustar ut i soffan. Ögonlocken är trötta och kroppen likaså. De första sammandragningarna har jag känt av i eftermiddag. Känner mig helt plötsligt gravid. Och kanske ett litet tecken på att ta det lugnt. Men det kommer inte vara det lättaste nu den närmsta veckan. Ja precis 6 (!) dagar ska C vara borta! Jag har bortajobb, hemmajobb, en Liten och hushåll att hålla ordning på. Förhoppningsvis så går det bra, men man vet ju aldrig vad som kan hända. Det här med oväntade händelser vet man ju hur snabbt de kan dyka upp, och inte tala om krångla…

Men vi tar väl en dag i taget och så hoppas vi på det bästa!

Nu ska jag gå och lägga mig och sova gott tänkte jag. Godnatt!

En suddig bild på kvällsgörat. Halmrivaren får sig en bal.

14812932_10211187259025241_1950868985_o

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *