Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!

Jag och C.

Jag har fått flera frågor om mig och C. Hur länge vi varit tillsammans och hur vi träffades så jag tar det i ett eget inlägg.

Nu i lördags firade vi 6 år tillsammans.

Som ni alla säkert vet så kommer C ifrån Belgien. Han har pratat svenska hemma i familjen då hans pappa är svensk. Han flyttade hit för att jobba på en mjölkgård och hamnade i grannbyn. Vi la ögonen på varandra första gången på affärn här i Nordingrå. ”Vem är det där?” Då detta är en liten ort så vet man ju de flesta, men en ung kille helt plötsligt. Efter det tog han kontakt och ville träffas. Jag var inte jätteintresserad så han fick kämpa ett tag innan jag gick med på en träff. Här vi lite olika åsikter om hur det gick till…Enligt C så var det jag som smög bland hyllorna och kikade men så var det icke!

Hur som helst så var vi fast båda två efter den där första träffen. Vi såg Ice Age 3 på bio och åt mat hemma hos mig.

Sedan har vi spenderat nästan varje dag tillsammans. Vi är inte ett dugg lika. Nästan så man kan säga att vi är varandras motsatser. Så vi kompletterar varandra bra. Stora, viktiga värderingar, sånt som är viktigt i live där tänker vi lika. Det är klart vi haft våra motgångar men vilket förhållande har inte det. Vi har gått igenom så mycket.

Vi har nu en gård tillsammans, världens finaste bäbis och så har vi lovat att leva tillsammans så länge vi lever.

Livet alltså.

Jag försov mig lite imorse. Vi har haft en liten minimänniska som hållit oss vaken inatt (det måste ju vara tänder på gång nu) så jag hörde inte väckaren. Men nu är kossorna mjölkade och alla djur är mätta och nöjda, jag med efter morgonens frukost. Nu ska jag gosa ner mig i soffan tillsammans med den där älskade bäbisen.

God morgon!

0 reaktioner på ”Jag och C.

  1. Vilken fin liten berättelse ?, att möta på någon när man mina anar de och sedan år efter de inse att de faktiskt är den man vill leva med, sin bästa vän och sin andra halva i livet! De är en obeskrivlig och fin känsla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *