Ja det blev ju inte alls som vi hade velat. Såklart. Det har varit lite problem med Valtran ett tag nu. Den verkar tjuvdra ström någonstans så ibland är den stendöd. Men en stunds laddning så burkar den starta. Men inte idag. Varför? Jo vi hade något planerat, vi skulle bort. Är det inte sig likt så säg.
Så jag och Lilla P fick åka själva. C kunde ju inte åka ifrån gården då inte djuren fått nån mat.
Vi fick ett fint diplom Hedersomnämnande från Ung Växtkraft.
Juryns motivering:
Sveriges lantbruk behöver förebilder, goda krafter som visar att det går att utveckla livskraftiga företag på landsbygden. Priset Ung Växtkraft är instiftat för att uppmuntra unga entreprenörer som vågar satsa på en framtid inom svenskt lantbruk och dess sidogrenar. Du var tillsammans med 23 andra unga företagare nominerad i årets upplaga. Det har varit en stimulerande men grannlaga uppgift för juryn att utse årets vinnare. Att läsa alla goda initiativ som finns från norr till söder, frän öst till väst, med olika produktionsgrenar, stor initiativförmåga och starkt entreprenörskap ger gott hopp om en bra framtid för svenskt lantbruk.
Vi vill uppmärksamma ditt företag med detta hedersomnämnande för att ha placerat er bland de fyra bästa i Ung Växtkraft och önska dig allt lycka med ditt fortsatta företagande.
Jätteroligt att vara en av de 23 andra men såklart extra kul att vi blev bland de topp fyra och får en utmärkelse.
Jag kommer hem till en less C. Han har fortfarande inte fått igång traktorn. Jag och Lilla P som hade hoppats på en liten stund tillsammans med pappan innan mjölkningen igen. Men tyvärr. Lilla P har en liten jobbig kväll. Övertrött och lite magknip. Han blir supermammaig och jag inte släppa taget om honom en sekund. Pappan har mjölkat och hållit tummarna att traktorn skulle starta efter det. Icke. Lantmännen har varit här fyra gånger för samma fel. Då blir man en aning irriterad varför dom, proffs, inte kan få till det? Kostar skjortan gör det ju att ta hem dom också.
Ibland, som nu, så kommer den där tanken ”vad håller vi på med?”. Från att få en sån positiv och rolig utmärkelse till att komma hem och nästan vilja sälja korna. C får inte många timmar per dag med sin son. En stund till frukost och en stund på kvällen. Tidiga kvällar blir det ju också. C trött över att dra hela lasset ute på gården och jag över att ta hand om bäbis. Tur att Lilla P är en så pass snäll bäbis ändå, då jag tar i princip allt. Alla nätter och hela dagarna. C måste få sova genom nätterna för att orka jobba, för två, alla pass och allt runtomkring varenda dag.
Vissa dagar är jobbigare än andra. Idag är en sån dag. Då jag gärna vill ha han inne med oss. Men nu måste han vara ute tills att han får igång traktorn. Korna måste få mat. Här sitter jag och har ätit uppvärmd mat från igår och försöker vagga bäbis till sömns.
Jag hade tänkt mig en nylagad måltid och mys i soffan med efterrätt idag. Tänk om lönsamheten hade varit bättre. Att man kunnat haft en anställd lite mer. Vi har ju fått något mer att leva för nu än korna och gården. Pontus. Såklart att C vill spendera så mycket tid som möjligt med sin son men det är ju så himla svårt. Man kan ju inte släppa gården. Det är ju så viktigt att allt funkar där ute annars faller det ganska fort. Han drar ett stort lass och jag drar ett stort lass. Men på varsitt håll. Men det är inte så mycket man kan göra än att gilla läget och försöka pussla ihop saker och ting på bästa sätt. Det absolut viktigaste är ju att Lilla P mår bra, sedan får vi anpassa oss runt det.
Det här inlägget som började så bra men slutar lite dystert. Men det är så det är och känns.
Nu hoppas vi att C inte behöver bli ute till sen-sena natten och kan mysa en liten stund med oss ikväll innan läggdags.