Månadsarkiv: mars 2015

Till slut så.

Godmorgon. C kom in till slut igårkväll. Inre nog med att traktorn varit död hela dagen utan när den väl gick igång igår vid nio var det inte riktigt frid och fröjd. Foder skulle blandas (tre balar i mixervagnen) och köras ut. Men en bal hamnade konstigt och kilade fast sig precis framför luckan så det kom inte ut någon fördigblandat foder. Bara att vänta ut och hoppas på att det löser upp sig. Till slut så. Halv elva kom C in. Jag och Lilla P hade lagt oss. Lång dag för C och bara för att få mat till djuren.
Nu har vi avnjutit frukost och hunnit med en powernap efter det, alla tre i soffan. C ska gå ut igen och nu är det bara att hoppas att traktorn startar idag…
Jag och Lilla P har inga stora planer än. Solen skiner idag så en promenad skulle sitta fint men det är nog himla slaskigt och tråkigt efter vägen, får gå och kolla.

Ha det bra idag!

Något fint, som vanligt och lite jobbigt.

Ja det blev ju inte alls som vi hade velat. Såklart. Det har varit lite problem med Valtran ett tag nu. Den verkar tjuvdra ström någonstans så ibland är den stendöd. Men en stunds laddning så ​burkar den starta. Men inte idag. Varför? Jo vi hade något planerat, vi skulle bort. Är det inte sig likt så säg.

Så jag och Lilla P fick åka själva. C kunde ju inte åka ifrån gården då inte djuren fått nån mat.

Vi fick ett fint diplom Hedersomnämnande ​från Ung Växtkraft.

Juryns motivering:

Sveriges lantbruk behöver förebilder, goda krafter som visar att det går att utveckla livskraftiga företag på landsbygden. Priset Ung Växtkraft är instiftat för att uppmuntra unga entreprenörer som vågar satsa på en framtid inom svenskt lantbruk och dess sidogrenar. Du var tillsammans med 23 andra unga företagare nominerad i årets upplaga. Det har varit en stimulerande men grannlaga uppgift för juryn att utse årets vinnare. Att läsa alla goda initiativ som finns från norr till söder, frän öst till väst, med olika produktionsgrenar, stor initiativförmåga och starkt entreprenörskap ger gott hopp om en bra framtid för svenskt lantbruk.

Vi vill uppmärksamma ditt företag med detta hedersomnämnande för att ha placerat er bland de fyra bästa i Ung Växtkraft och önska dig allt lycka med ditt fortsatta företagande.

Jätteroligt att vara en av de 23 andra men såklart extra kul att vi blev bland de topp fyra och får en utmärkelse.

Jag kommer hem till en less C. Han har fortfarande inte fått igång traktorn. Jag och Lilla P som hade hoppats på en liten stund tillsammans med pappan innan mjölkningen igen. Men tyvärr. Lilla P har en liten jobbig kväll. Övertrött och lite magknip. Han blir supermammaig och jag inte släppa taget om honom en sekund. Pappan har mjölkat och hållit tummarna att traktorn skulle starta efter det. Icke. Lantmännen har varit här fyra gånger för samma fel. Då blir man en aning irriterad varför dom, proffs, inte kan få till det? Kostar skjortan gör det ju att ta hem dom också.

Ibland, som nu, så kommer den där tanken ”vad håller vi på med?”. Från att få en sån positiv och rolig utmärkelse till att komma hem och nästan vilja sälja korna. C får inte många timmar per dag  med sin son. En stund till frukost och en stund på kvällen. Tidiga kvällar blir det ju också. C trött över att dra hela lasset ute på gården och jag över att ta hand om bäbis. Tur att Lilla P är en så pass snäll bäbis ändå, då jag tar i princip allt. Alla nätter och hela dagarna. C måste få sova genom nätterna för att orka jobba, för två, alla pass och allt runtomkring varenda dag.

Vissa dagar är jobbigare än andra. Idag är en sån dag. Då jag gärna vill ha han inne med oss. Men nu måste han vara ute tills att han får igång traktorn. Korna måste få mat. Här sitter jag och har ätit uppvärmd mat från igår och försöker vagga bäbis till sömns.

Jag hade tänkt mig en nylagad måltid och mys i soffan med efterrätt idag. Tänk om lönsamheten hade varit bättre. Att man kunnat haft en anställd lite mer. Vi har ju fått något mer att leva för nu än korna och gården. Pontus. Såklart att C vill spendera så mycket tid som möjligt med sin son men det är ju så himla svårt. Man kan ju inte släppa gården. Det är ju så viktigt att allt funkar där ute annars faller det ganska fort. Han drar ett stort lass och jag drar ett stort lass. Men på varsitt håll. Men det är inte så mycket man kan göra än att gilla läget och försöka pussla ihop saker och ting på bästa sätt. Det absolut viktigaste är ju att Lilla P mår bra, sedan får vi anpassa oss runt det.

Det här inlägget som började så bra men slutar lite dystert. Men det är så det är och känns.

Nu hoppas vi att C inte behöver bli ute till sen-sena natten och kan mysa en liten stund med oss ikväll innan läggdags.

Pussla ihop

God morgon!

Här är det full rulle. Vi ska iväg, alla tre. kl. 10 ska vi vara i Bollsta på LRFs årsstämma. C ska dit som ordförande från våran krets men även jag ska med. Vi blev nominerade och hedersomnänd till Ung växtkraftstependiet, detta på riksnivå! Att vi inte vann gör absolut ingenting. Bara det att bli nominerad är hur kul som helst!

Jag har hållit på länge att få ner de hr orden. Mamman ska äta, bäbis ska äta. Han har hunnit med att avverka en outfit idag redan. Det kom lite mycket på samma gång om man säger så…

Men nu är han mätt och ren, mamman är mätt men ska försöka få på sig lite kläder och göra något åt hår och face. Pappan stressar där ute med en traktor som inte går igång men som måste igång innan vi åker för att korna ska få mat. Och inte nog med det så kom en leverans med årets utsäde som skulle lastas av.

Huj, vi får se om vi kan pussla ihop allt och komma iväg i någorlunda tid. Vi tittar ut på ett vinterlandskap igen idag. Så man kan nog inte gasa så mycket om det skulle behövas.. Usch så onödigt med denna snö! Men någon typ av bakslag var ju väntad ändå.

Nej, fortsätta att göra mig iordning!

Dräpande blöt

Å jag tog mig en sån där helt otroligt härlig sak imorse, en dusch. Inte kanske sådär jätteharmoniskt då jag hade en sovande bäbis i rummet bredvid (som hade sovit ett bra tag redan) som jag titt som tätt försökte lyssna efter. Pappan hade ju gått ut igen efter frukosten. Och mycket riktigt vaknade han då jag stängt av vattnet. En mamma trippade snabbt dit i dräpande blött hår. Fantastiskt skönt att få en dusch i alla fall.

Vi fick sedan besök av Anette och blev intervjuad till tidningen Vi i Nordingrå som kommer ut till sommaren.

Efter det åkte jag med Lilla P för att ta blodprov igen. Det såg bra ut och han har varit feberfri i princip hela dagen. Skönt.

Vi svängde in till Anna och Lilla Axel på hemvägen. En kopp kaffe och lite bäbis-surr sitter aldrig fel.

Och så är det torsdag så Pappan hade ledigt från kvällsmjölkningen. Men det var lite annat att göra men en timme tidigare än vanligt kunde han komma in till oss i alla fall. Matlagning och bäbisgos, mer behövs inte. Bara att få vara tillsammans är det viktigaste.

Och nu sover båda mina killar här bredvid mig, dags att förflytta sig upp till sängen. God natt!


Kajsa la sig hos Lilla P. Så sött.

Lilla P skypade med farmor och farfar. Så bra att kunna göra när man bor långt ifrån.​

Feberkille

Vi har en liten feberkille här. Vi träffade doktorn igår men de hittade inget som det kan bero på. Något litet virus kanske. Inge snorig eller hostig alls och han äter och sover som han ska. Bara febern som spökar.

Det passade sig så bra att vi var klara att åka hem precis när Erica kom hem från skolan. Vi hämtade upp henne på tåget och blev sedan bjuden på middag hemma hos henne. Tack för god mat!

Idag ska vi åka och ta ett litet blodprov igen för att se om värdet går upp eller ner. För att vara på den säkra sidan. Men Lilla P håller modet uppe trots lite feber. Skrattar på skötbordet och pratar med Muminfamiljen i gymmet.

Solen skiner så jag kanske packar ner den lilla febriga bebben och går en promenad. Lite friskluft gör gott.

Gröten är i magen, pappa C på ingång från lagårn och tekoppen väntar, God morgon.

Mysigt att komma hem till pappa igårkväll. Mina trötta killar <3