En till Allt för föräldrar webbplats

Leksaker över tid

Tänk vad tiderna förändras egentligen. Ja, jag vet att det är en av världshistoriens äldsta spaningar. Ja, jag vet att man förmodligen sa så redan på stenåldern. Att man sa ”Tänk att man inte ens kunde göra upp eld för ett antal år sedan” och så vidare. Det är hur som helst ett väldigt fascinerande faktum, punkt slut.

 

Nyligen slog denna tanke mig när jag såg mitt yngsta barn leka med sina leksaker. Han satt på golvet, som varje dag, och kastade leksakerna åt olika håll precis som vanligt. När han tröttnade på dem ville han hellre leka med träsleven, precis som alla andra dagar. Jag böjde mig ner för att, precis som vanligt, plocka upp hans leksaker. En efter en lade jag dem i kistan där de hörde hemma. Det var även hans storasyskons leksaker, och det slog mig hur annorlunda de var mot det jag lekte med. Dessa leksaker var ”säkra”. Ni vet, inte alls spetsiga, mjuka, gärna gjorda i naturliga material. De doftade av trä och kändes otroligt organiska på något vis. Ingen plast i sikte. Det har visserligen väldigt mycket att göra med min fru, och hennes skepticism mot allt miljöfarligt. En inställning som gjort avtryck på vilka leksaker vi har i huset. Inte mig emot!

 

”Annat var det på min tid” sa jag tyst för mig själv när jag plockade med sakerna. Och hur såg egentligen leksaker ut år 1987 när jag var liten och lekte som mest? Jag vänder mig till er läsare för att få ett svar. Särskilt ni som är ungefär lika gamla som jag. Vad lekte vi egentligen med? Jag vill säga att de flesta leksaker som jag hade hemma var gjorda av plast. Detta sträckte sig in på 90-talet då marknaden för leksaker utvecklades ytterligare. Det var plast i precis allt man hade på den tiden. Det kunde vara actionfigurer eller barbiedockor. Det kunde vara såna där barn-kök med tillhörande råvaror så att man kunde leka kock. Minns ni dessa?

 

Och om vi pratar om plast i leksaker. Då ska vi inte ens tala om hur det var med de barnanpassade sällskapsspelen på 90-talet. Plast, plast och plast så långt ögat kunde nå.

 

Dela gärna med er av era minnen!

Digitala nyhetsbrev – …och varför de är så bra

Jag har jobbat på marknadsavdelningar på sex olika bolag. Stora och små. Offentliga och privata. ”Det måste vara väldigt stor skillnad att arbeta inom så olika organisationer” tänker vissa av er. Svaret är: Både ja och nej. Det finns naturligtvis påtagliga skillnader mellan att arbeta inom en offentlig verksamhet och inom ett privat bolag. På de privata bolagen har vi i personalen årligen blivit bjudna på julbord med övernattning i skärgården. Inom det offentliga fick vi en lussebulle på sin höjd. Men dessa skillnader gäller mest själva anställningen. Likheterna är ofta mer påtagliga. Tillvägagångssättet för att nå sina mottagare med hjälp av marknadsföringen är i stort sett densamma. Man skickar ut digitala nyhetsbrev, man skapar reklamposters. Man arbetar med SEO, Marketing Automation och andra digitala verktyg. 

 

Men låt mig stanna på ett av de mest klassiska rockärms-ässen inom marknadsföring – Det digitala nyhetsbrevet. Som marknadsförare kan man vinna väldigt mycket på att skicka ut nyhetsbrev. Förutsatt att de är välkomponerade, innehållsrika och relevanta, vill säga.

 

Jag har arbetat med marknadsföring i nästan 400 år. Och jag har stor erfarenhet av den här typen av aktiviteter. Därför ska jag lista några av de främsta fördelarna som jag har sett med att skicka ut nyhetsbrev.

 

Håll till godo!

 

  1. Ett nyhetsbrev kan mottagaranpassas på ett sätt som är svårt att göra med andra aktiviteter. En reklamskylt ser samma ut för alla människor, trots att alla har olika kommunikativa behov. Men ett nyhetsbrev är annorlunda. Det kan du forma, knåda och styla så att det riktas just mot den specifika mottagaren, och de behov som hen har.

 

  1. Ett nyhetsbrev lockar besökare till hemsidan och organisationens andra kanaler. Det är alltid en bra idé att driva trafik och göra sig hörd och sedd bland fler. Nyhetsbrev, om utförda på rätt sätt, gör människor nyfikna på varumärket, organisationen och produkterna/tjänsterna.

 

  1. Mycket marknadsföring handlar om att ha alla ägg i en korg. Man lägger en stor summa pengar på en aktivitet (exempelvis Tv-reklam) som ska gå under en viss period. Med nyhetsbrev kan man ändra innehållet hur mycket man vill. De är flexibla och kan uppdateras om man märker att någonting inte riktigt fungerar som man vill.

 

  1. Nyhetsbrev är billigt. Detta är förstås en otroligt viktig anledning till varför jag alltid har gillat den här typen av marknadsföring. Det kostar förstås inte någonting att skicka e-post!

 

  1. Digitala nyhetsbrev är bra för miljön! Varje dag skickas fortfarande tonvis med reklam till brevlådor runt om i landet. Reklam som, utan att läsas, hamnar i papperskorgen. Det är slöseri i en tid då den digitala kommunikationen blomstrar.

 

Det var allt för den här gången!

Julklappar till fem barn

Varje gång jag berättar för folk att jag har 5 barn så tappar de hakan. Kan jag klandra dem? Nej, vem skulle inte reagera på en sådan sak. Ja, jag skulle förstås inte göra det. Inte heller min fru. Jag menar, vi har ju vant oss. Om vi däremot skulle höra om någon som har skaffat 11 barn, ja då snackar vi hak-tappande! Hur som helst, detta hände igen häromdagen. Jag var och tränade på SATS vid jobbet och småpratade med en man i samma ålder efter boxningen. Vi kom in på det klassiska kall-snacket i dessa tider: Barn, julklappar, hur gott det kommer bli med julmat och hur trött man kommer bli på julmat sedan. Alla föräldrar i december månad känner förstås igen detta. När ämnet julklappar kom upp berättade jag om mitt stora antal barn.

 

  • ”Ska du köpa julklappar till fem barn?!” sa han och skrämde nästan slag på en tant som gick förbi bakom oss.
  • ”Ha-ha, jajamensan. I år igen. Ha-ha. Fem barn, och julklappar till allihop. Ha-ha” sa jag inövat men försökte låta glad över hans förvåning.
  • ”Jag som trodde att jag hade det jobbigt, och jag ska bara köpa julklappar till två. Två ynka barn! Medan du ska köpa julklappar till fem. Fem barn!”

 

Jag kände ganska snart att vi inte skulle bli vänner för livet. Hur fascinerande kunde det egentligen hur många barn vi hade skaffat? Vad spelar det för roll hur många julklappar jag måste köpa? Att jag måste jaga runt efter julklappar över hela länet, och att ändå ingen kommer att bli nöjd. Vad spelar det egentligen för roll?

 

Jag älskar förstås mina barn mer än allt. Men det är sannerligen mycket att göra väldigt ofta. December är inte julefridens månad längre, som den var när jag var barn (ensambarn till och med). December är den stora jakten på julklappar och julmat. Julklappar till stora barn. Julklappar till små barn. Till min fru, till min mamma, till min moster, till min frus syster, och hennes man, och deras barn. Julklappar till alla och ingen vila till mig.

 

Ja, nu fick ni höra lite av min årliga december-klagan, men jag tycker minsann att jag förtjänar att få klaga lite. Nu ska jag åka till en häst-shop och leta efter julklappar som kommer att kosta väldigt mycket pengar. 

 

Vi hörs!

Att bli eller inte bli konsult, det är frågan. Eller?

När jag är ute och föreläser är det ofta många, särskilt unga, människor som kommer fram till mig och ställer frågor. Jag önskar att jag hade avsatt mer tid för sådant än vad jag brukar göra. Tiden räcker inte riktigt till för att svara så utförligt jag skulle vilja. Men vissa frågor har jag närmast intränade svar på. En sådan fråga gäller huruvida personen i fråga ska testa på att bli konsult snarare än att arbeta under vanlig anställning. Det finns naturligtvis inga enkla svar på frågan. Allting beror, som vanligt, på. Hur stort driv har personen? Hur stort behov av trygghet behöver personen känna för att kunna utföra optimalt arbete? Hur säker är personen på att ta kontakt med nya potentiella kunder för att driva in jobb? Frågorna är många. Men att bli konsult kräver också många egenskaper som inte alla människor besitter.

När jag började min karriär inom konsultbranschen fanns det knappt någon konsultbransch. När folk frågade vad jag jobbade med och möttes av svaret tittade de ofta förundrat på mig som om de sett ett spöke. Lutade huvudet något uppåt och sa typ ”Jaha, och varför vill man bli konsult då?”. Frågan är svår att ensidigt svara på. Därför var mina svar ofta långa och utförliga, till frågeställarens förtret. De fick lov att skylla sig själva. Jag valde arbetet för att det passade mig på den plats jag var i livet just då. Jag tyckte om att vara min egen chef. Jag hade ett driv åt att vara min egen lyckas smed. På mitt tidigare jobb arbetade jag som säljare i ett team där jag var överlägset bäst. Hade det inte varit för att jag drog in andra människors pengar så hade jag tjänat 1 miljon om året när jag var 20 år gammal. Det är inte illa.

Hur som helst, konsult skulle jag bli! Och det visade sig vara en lyckad affär. Jag började dra in allt fler större kunder och efter 2 år i branschen fick jag säga nej till nästan hälften av de erbjudanden jag fick. Att bli konsult kan innebära ett rejält klirr i kassan, men det kan också vara väldigt värdefullt för tron på sig själv. Mitt självförtroende steg naturligtvis avsevärt när det gång på gång ringde i telefonen från företag som ville ha min hjälp.

Till alla er som valt att komma fram till mig efter mina föreläsningar och seminarier. Ni som vill ha enkla svar. Som ställer att bli konsult mot att arbeta vanligt. Till er säger jag: Det finns inga tydliga linjer, lika lite som det finns enkla svar. Fundera själva, utifrån era förmågor. Kan ni bli lyckade konsulter? Har ni vad som krävs?

Det finns ett bra sätt att ta reda på det – Våga pröva!

Catering i Knivsta 1957

Jag älskar min farmor. Hon är verkligen en av de finaste och mest omtänksamma människorna som jag känner. Som man skulle kunna känna. Ja, jag är ganska säker på att min farmor är en av de snällaste människorna som finns på jorden just nu. Av 7 miljarder människor, ja då är hon en av de allra bäst. Så är det!
Men vid sidan av hennes stora intresse för att vara snäll mot alla så har hon ytterligare en stor last. Hon gillar att prata väldigt mycket. Väldigt mycket och väldigt länge. Så även vid mitt senaste besök, då hon som så många gånger förr visade bilder från hennes och farfars bröllop. Med alla anekdoter som hör berättelsen till, och som jag hört 200 gånger förut.
– ”Titta här ska du få se. Har du sett? Har du sett en så stilig karl i hela ditt liv va? Kan du tänka dig att din farfar var så fin på vårt bröllop. Och vi var det första brudparet i hela Knivsta att ta in catering för bröllopet. Jodå, så var det. 1957 var det. Och titta här då…” sa hon och bläddrade i albumet.

För farmor är det viktigt att påpeka. Farfar och hon var alltså de första att anlita catering i Knivsta. Enligt farmors många historier så var det en liten firma som hade startat upp bara våren innan bröllopet. De fick tydligt ett väldigt förmånligt pris, på grund av att företaget nyss hade startat.

– ”Vi var första kunden, jodå! Lars-Erik och Margareta hette de. De drev sin
cateringfirma borta på Gredelbyvägen här i Knivsta. De lade ner redan efter några år,
stackarna. Men de var duktiga, väldigt duktiga. Jodå!”

Farmor bläddrar i albumet och jag sitter bredvid henne i den gröna rococo-soffan som hon och farfar köpte som bröllopspresent till sig själva. Bilderna får henne att se tillbaka och minnas en svunnen tid. En tid då farfar fortfarande fanns. Guldåren i deras liv. Hon skrattar och slår sig på sina 90-åriga knän när hon tänker tillbaka på bröllopet och alla roligheter.
– ”Ja, och jag som skulle ha ansvar för all mat och servering. Jag sprang hemma hos mor och far och lånade stolar och körde på släp bort till bygdegården. Och ja, vi förstod ju inte vad den där cateringfirman i Knivsta egentligen kunde hjälpa oss med. Det var så nytt då förstår du. Jodå.”
Farmor fortsatte berätta om bröllopet, om farfar, om cateringfirman i Knivsta, och om hur annorlunda tid det var då. Historier jag hört många gånger förut, och som jag gärna hör igen. Jag ler, håller i farmors hand och säger ”Berätta mer!”